Laban piggnade till och åt sin mat i kväll. Därmed drar jag en lättnadens suck, just nu ligger den lille kronjuvelen ihoprullad och sover gott. Han verkar få behålla maten han åt.

Torrfoder verkar vara boven i dramat, och om detta har vi livliga diskussioner ibland.

Jag vill minnas att jag gjort något tidigare inlägg där jag beskrivit att Laban får ont i magen när han fått äta torrfoder i 1,5-2 veckor.

Och visst är det bekvämt med torrfoder, bara att ösa upp och servera. Färskfoder kräver lite mer planering, att man tar fram det i tid så det kan tina ordentligt och serveras någorlunda rumstempererat.

Men även att det är bekvämt med torrfoder så är det inte värt att någon av hundarna får magproblem och inte kan äta på ett par dygn.

Visst, Laban gillar variation, men det får inte kosta hans välfärd. Nästa gång kanske hans mage pajar fullständigt, så det får inte bli nå'n nästa gång.

Nu gäller det bara att övertyga Uffe om det också.

Laban gillar ett visst färskfoder som luktar ganska mycket vom, så jag tänkte köpa hem lite vom och blanda ner i det färskfodret han får huvudsakligen. Gissningsvis blir han mer intresserad av sin mat då, och förhoppningsvis lägger han även på sig några välbehövliga hekton.

Jag känner mina hundar och brukar inte oroa mig om någon matstrejkar ibland, det beror nästan alltid på att hunden inte gillar maten eller för tillfället är lite irriterad i magen.

Maxía och Piivo har typ järnmage, men Laban är mer åt det känsliga hållet och nu verkar det inte bättre än att han har ganska rejäla känningar.

En hund kan reagera på ett ämne ( allergi ), den kan ha känsligt matsmältningssystem, den kan reagera på fodret den äter ( vilket foder den mår bra av och fungerar på är högst individuellt ), och den kan reagera på stress. Det vanligaste tecknet på något av ovanstående är diarré, men enligt mina erfarenheter kan även andra tecken förekomma.

Stress kan även framkalla magkatarr och magsår. Nu kommer jag inte att yttra mig mer i detta eftersom jag endast har ventilerat mina egna erfarenheter och det jag känner till.

För tillfället äter Laban torrfoder, han får göra det ibland när han är lite trött på sitt vanliga färskfoder. Men bortsett från ett kex på kvällen åt han inte ett enda bett igår. Han kräktes galla ett par gånger under dagen. I morse kräktes han galla igen när vi var på morgonrunda, och han åt ingen frukost. Jag bröt lite godis till honom men inte ens det tog han. Senare kräktes han galla i BIA-bädden. När vi gick ut för ungefär 1,5 timme sedan så tuggade han gräs som han nästan direkt kräktes upp. Att de äter gräs brukar vara en signal på att de mår illa och är irriterade i magen. Åtminstone på mina hundar har det aldrig slagit fel.

När vi kom hem fick jag bråttom att ta fram färskfoder ur frysen, min förhoppning är att Laban ska äta och få behålla det.

Annars blir det utan tvekan så att jag lyfter luren och slår en pling till djurkliniken.

Själv har jag en aning om orsaken till Labans magproblem, men det ska jag inte fördjupa mig i här. Det kanske framgår lite ändå.

Om jag inte missminner mig alldeles så har jag redan skrivit ett inlägg om mörkret som sänker sig allt tidigare, och hur otäckt det är att nästan springa rakt in i folk som man inte ser för att de inte har reflexer !

I går var det dags igen, jag hade rastat hundarna före deras kvällsmat, och kom gående runt hörnan på huset. Hundarna reagerade på något, men VAD eller VEM ?

Något blänkte till i mörkret, och först när det kom fram i gatlyktans sken såg jag att det var en kille och en tjej med barnvagn. Senare visade det sig att det var grannen här ovanför med sin syster och hennes barn.

Bortsett från att jag helt saknar mörkersyn och de allra flesta jag möter ute inte nyter använda reflexväst, så har jag inget emot mörkret.

Men det är verkligen otäckt när man gång på gång håller på att springa rakt in i folk. jag bli ärligt talat alltmer upprörd.

Hundarna reagerar ju när något eller någon dyker upp, men jag vet aldrig på vad eller vem eftersom jag inte ser, och det är riktigt otäckt.

Inte minst är det hisnande lätt att göra fel med korrigering eftersom jag inte ser vem eller vad som kommer emot oss.

Jag hoppas verkligen att det kommer snö den här vintern också, det blir lite lättare.