Jisses, Maxía förnekar sig aldrig!

Liten och söt är hon, gosig och sällskaplig. Men skenet kan bedra!

Igår var fina valpen extraglansen här och Maxía iklädde sig raskt ragatakostymen i storlek XL.

Nu pratar vi inte bara om att sura, nu pratar vi om att agera satkärring.

Stackars valpen är inte vatten värd enligt henne, så det enda jag kan göra utöver att plocka Maxía när hon är elak mot valpen är att positivisera den för henne. Precis som när Laban var liten, och den lille stackaren hade det banne mig inte lätt.

Men nu är det alltså frågan om en schäfervalp, en 3,5 månader gammal schäfervalp som får sina fiskar varma av satkärringen Maxía. En schäfervalp i den åldern är aaningen större än en tibbevalp i samma ålder, men storleken har uppenbarligen ingen betydelse. Maxía rules.

Valpen å sin sida har helt klart fattat budskapet och visar stor respekt för henne, igår lyckades jag filma en intressant sekvens mellan de två. Valpen försökte verkligen blidka Maxía, hon hämtade t o m en boll som hon släppte ner på golvet och puffade mot henne med förhoppningen att hon skulle bli liite kompis åtminstone?

Men Maxía låg obeveklig i solen på golvet och såg ut som att hon ägde hela världen. Valpen gick då till mig och viftade lite osäkert med svansen, och slutligen reste sig Maxía och gick stelt bort mot soffan och dröp in under den.

Med Piivo och Laban är det helt annorlunda. Piivo är fortsatt enormt snäll och tålig, valpen drar honom i öronen, greppar honom i nacken, men han säger inte ett knyst.Helt förtjust är han förstås inte, men han säger ingenting. Han går och lägger sig 

Igår fick jag gå emellan för då höll valpen på att dra iväg med honom.

Laban har tinat upp en smula, igår lekte han och valpen en kort stund, och när vi senare var ute på lunchrunda ville valpen leka igen och greppade Laban över skuldran och började lyfta. Nä då, inget mer hände än att jag ingrep.

Det enda jag behöver skydda valpen ifrån är Maxía. Allt annat får jag skydda från valpen.

Härlig är hon, den "lilla"!

Ragata i söt förpackning

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...