Alla inlägg under mars 2012

Av Sarah Kleist Åstrand - 29 mars 2012 21:21

Igår var det bara att tömma skallen på allt annat för att få plats med en massa nya intryck.

Hundcoachen Fredrik Steen kom till Lyckeby för att hålla en av sina uppskattade föreläsningar på kvällen, och på dagen var han på Amiralen Zoo för att bland annat hjälpa hundägare som hade någon typ av problem med sin hund.

Jag hade skrivit upp mig på listan för att få lite hjälp med dilemmat hundmöten.

När jag tog mitt lilla gäng och gick mot Amiralen kände jag mig inte särskilt hörker.

Jag var nervös, lika skitnervös som innan man ska kliva in i utställningsringen bland stenhård konkurrens med vetskapen att man har en certvärdig hund. Ett samtal från Carina fick mig på andra tankar, och när jag klivit in på Amiralen Zoo och iakttagit Fredrik Steen en liten stund så rann nervositeten av mig. Han var precis lika trevlig och au naturel som på tv.

Lilla gänget och jag stod och tittade och lyssnade en stund. Jag noterade att kvinnan med boxern som vi skulle gå mot också var inne i butiken. Det var vår tur kl 15:00.

Vi gick ut för att arrangera hundmötet.

Vad händer? Jo, INGENTING händer! Jag gjorde som jag brukar göra när vi är ute och går, och kvinnan med boxern verkade heller inte ha särskilt stora svårigheter med sin hund.

Hundarna hade ju läst av varandra redan inne i butiken.

Fredrik plockade in en grand danois som skulle vara störning för boxern, då blev det så att säga annat ljud i skällan. Maxía, Piivo, och Laban engagerade sig inte nämnvärt, så vi steg åt sidan.

Det jobbades lite med kvinnan och boxern ett tag, men inte så länge innan boxern betedde sig helt annorlunda. Jag såg vad Fredde gjorde, jag fattade vad det var han gjorde.

Det drog ihop sig till att gå in i butiken igen, Fredde stod bara ett par meter framför mig när han frågade någon hur lång tid det hade tagit? 30 minuter? Och här for fan i mig, så jag sa 30 sekunder. "Vidareutveckla inte det där", sa Fredde illmarigt leende till mig, och jag tänkte direkt att han lät nästan precis som en av mina goa hundlärare. Den senare värjer sig när jag sätter igång med mina utläggningar. Som det där med satmara och hundbur..

Nå. skämt åsido, sa han som sorterade äpplen.

Jag fick råd om hur jag skulle göra vid hundmöten, och jag tänkte att jag hade varit inne på rätt spår  med tanken att ta hundarna på tur en och en.

Jag fick frågan vem av hundarna som började? Så vitt jag kan se så verkar de turas om. Nej, helt säker är jag förstås inte men det verkar som att de turas om.

Eftersom de är en flock som gaddar ihop sig eller vad man ska säga, så kan jag inte ta alla.

Ta en.

Det gjorde jag idag, jag plockade Maxía som alltid ska ha typ sista ordet. Både hon och gossarna lugnade sig fortare än kvickt. Då slog mig en tanke. Det var ju precis så jag gjorde med valpen, som tidigare betedde sig illa mot både människor och hundar vi mötte på våra rundor. Enda skillnaden är egentligen antalet, valpen är en, mina är tre. Men det räcker att plocka en av tre,

de andra två följer ju bara och fattar vinken när en blir plockad.


Gårdagens höjdpunkt var ju så föreläsningen. Intressant, en hel del aha-upplevelser, en del hmmm, och ett "det där köper inte jag". Dessutom kan Fredde Steen konsten att bjuda på sig själv, så det blev en hel del skrattsalvor också. Och jag köpte en av hans böcker förstås, en som verkar passa bra både med mina egna och med valpen.


Den senare ska vara här hela helgen, hon var här idag och nu börjar det lossna lite för mina hundar, de är framme mer. Maxía har fattat vinken och bytt ragatakostym XL mot dito medium.

Jag satte mig på golvet idag för att gosa med henne och valpen. Det gick rätt bra, men valpen håller för säkerhets skull ett visst avstånd till den lilla skräcködlan.

Längtar till i morgon!  

Fredrik Steen under sin föreläsning


Av Sarah Kleist Åstrand - 27 mars 2012 08:55

Jisses, Maxía förnekar sig aldrig!

Liten och söt är hon, gosig och sällskaplig. Men skenet kan bedra!


Igår var fina valpen extraglansen här och Maxía iklädde sig raskt ragatakostymen i storlek XL.

Nu pratar vi inte bara om att sura, nu pratar vi om att agera satkärring.

Stackars valpen är inte vatten värd enligt henne, så det enda jag kan göra utöver att plocka Maxía när hon är elak mot valpen är att positivisera den för henne. Precis som när Laban var liten, och den lille stackaren hade det banne mig inte lätt.

Men nu är det alltså frågan om en schäfervalp, en 3,5 månader gammal schäfervalp som får sina fiskar varma av satkärringen Maxía. En schäfervalp i den åldern är aaningen större än en tibbevalp i samma ålder, men storleken har uppenbarligen ingen betydelse. Maxía rules.

Valpen å sin sida har helt klart fattat budskapet och visar stor respekt för henne, igår lyckades jag filma en intressant sekvens mellan de två. Valpen försökte verkligen blidka Maxía, hon hämtade t o m en boll som hon släppte ner på golvet och puffade mot henne med förhoppningen att hon skulle bli liite kompis åtminstone?

Men Maxía låg obeveklig i solen på golvet och såg ut som att hon ägde hela världen. Valpen gick då till mig och viftade lite osäkert med svansen, och slutligen reste sig Maxía och gick stelt bort mot soffan och dröp in under den.


Med Piivo och Laban är det helt annorlunda. Piivo är fortsatt enormt snäll och tålig, valpen drar honom i öronen, greppar honom i nacken, men han säger inte ett knyst.Helt förtjust är han förstås inte, men han säger ingenting. Han går och lägger sig 

Igår fick jag gå emellan för då höll valpen på att dra iväg med honom.

Laban har tinat upp en smula, igår lekte han och valpen en kort stund, och när vi senare var ute på lunchrunda ville valpen leka igen och greppade Laban över skuldran och började lyfta. Nä då, inget mer hände än att jag ingrep.

Det enda jag behöver skydda valpen ifrån är Maxía. Allt annat får jag skydda från valpen.

Härlig är hon, den "lilla"!


  

Ragata i söt förpackning

Av Sarah Kleist Åstrand - 22 mars 2012 21:32

..liten skål, stor hund stor skål.


Väldigt logiskt egentligen. Oavsett storlek så kan alla hundar dricka ur samma skål, så länge inte de allra största ska dricka ur en skål avsedd för minihundar för antingen sveper de iväg skålen eller också försinner skålens innehåll i ett enda slurp.


  


Självklart kan det också spela in i vilket material skålen är gjord.

Till vänster mina hundars vattenskål i keramik, den har hängt med under ett antal år och kan tyckas lite stor när hundarna ses dricka ur den. Men den är liten om man jämför med den rostfria skålen till höger, avsedd för stor hund.


Den stora hunden är naturligtvis valpen, extraglansen i min hundvärld. I dag var hon med oss här hemma, i vår lya under några timmar. Helt friktionsfritt var det dock inte, hon försöker mjuka upp Laban till lek och han i sin tur vill också gärna leka men samtidigt vaktar han på mig och verkar försöka hjälpa till eller hur man ska uttrycka det, med ledarskapet. Det är INTE bra att Laban vaktar på mig! Jag fick dela på dem, vara tydlig mot Laban att inte vakta och mot valpen att inte försöka invitera Laban till lek. Den senare kan visa upp ett hett humör.

Maxía skötte sig över förväntan. Hon sade ifrån på skarpen vid ett par tillfällen och det var ingen tvekan om att valpen fattade hinten. Utan att vara elak satte sig Maxía i respekt, så liten hon är!

Piivo imponerade. Lugn, tålig, och nästan dumsnäll som han är. Valpen var ganska hårdhänt med sitt snufsande och smånoppande, den lilla kompisens långa vackra öronfransar var särskilt spännande. Piivo lät sig snufsas igenom, han lade sig lugnt på rygg och blev rekorderligt undersökt, eller ska man säga GENOMsökt? Han använder huvudsakligen kroppsspråket, det är sällan man hör honom morra men när han väl morrar så fattar den andra hunden.

Vid ett par tillfällen tyckte Piivo att valpen blev lite väl livlig, då morrade han åt henne. Det räckte, hon lade av och Piivo lufsade lugnt därifrån.


Det är som sagt väldigt intressant med hundars signaler. Nyligen lyckades jag fånga signalspelet mellan Piivo och Laban när de lekte, och det är inget snack om vem som styr!


 

          


Här syns tydligt hur Piivo dominerar sin lillebror Laban fullständigt. Det började som en lek mellan alla tre, men när Maxía tröttnade och gick därifrån så ändrade det sig. Notera att båda hanarna är dominanta i sin natur, men just här var Piivo den starkare och Laban gör sig vänlig och ofarlig. För det mesta när de leker turas de om att jaga varandra, sedan börjar de brottas.

Piivo brukar låta Laban vinna första ronden, men när han vräker sig upp från sitt valda underläge så har Laban inte en chans eftersom han sitter som i ett skruvstäd så länge han sprattlar och kämpar emot. När han slappnar av släpper Piivo sitt grepp om honom och går därifrån. Laban kravlar sig upp och ruskar på sig. Leken är slut, leken med ett stänk allvar där Piivo lugnt och utan ett ljud talar om för Laban vem som EGENTLIGEN är starkast. Så länge det inte finns resurser ( mat, extra gott godis, tuggpinnar, etc ) att försvara och göra anspråk på så håller gossarna sams.


I morgon ska valpen vara hos oss igen några timmar. Det ska bli kul, och förhoppningsvis har Laban tinat upp lite mer. När vi var ute i eftermiddags så noterade jag att han var mest lekfull mot henne när hon vid ett par tillfällen inviterade till lek. Jag noterade också att när hon började bli lite väl livlig mot honom så började han ilskna till, så det var bara att gå emellan och bryta leken innan den gick över styr. Nå, jag får styra upp det där mellan honom och valpen.

Av Sarah Kleist Åstrand - 21 mars 2012 15:23

Det är kul med hundhålligång, och tempot är högt nu.

I det egna lilla gänget händer det en del, jag försöker få undan åtminstone en dag i veckan för träning och aktivering, och så har vi lilla valpen som ska ha sitt.

Toppen enligt min mening, det här är fjärde veckan på raken som jag mår riktigt bra och jag kan inte påminna mig om att jag någonsin har haft en så lång må-braperiod, men jag har kul och älskar det jag gör.

Att jag har fått förtroendet att vara nanny åt valpen gör ju inte saken sämre.


Förra veckan fick Laban lite träning och det gick riktigt bra, men fortfarande går läggande under gång mycket bättre än sättande. Jobbar lite på att lära in backande och ställande. Det senare förstår han i utställningssammanhang, men i linförigheten blir det en annan sak. När jag stannar under pågående moment "fot" så ska han vanligtvis sätta sig, och säger jag "stå" när vi stannar så verkar han helt oförstående. För honom är "stå" detsamma som att ställa sig jättefint framför mig. Vi för fila på det.


Piivo fick ett godissök, och Maxía fick leka med sin älskade boll. De är ju uppfostrade som sällskaps- och utställningshundar och är inte alls på samma nivå som Laban. Men på ett sätt tycker jag att det är ganska behagligt med de lättsamma aktiviteterna som Maxía och Piivo får.

Det är uttömmande för dem, de verkar trötta och nöjda.

Men jag tycker verkligen att det är jätteroligt att jobba med Laban, han är oftast väldigt med på noterna. Fast vi får inte träna för mycket, då tröttnar han.


I torsdags och fredags var Laban med mig ute med valpen. Tyvärr var Laban lite trött och smågrinig när vi var ute i fredags, så när valpen ville leka så blev han förbannad på henne.

Precis som dagen innan fick han gå mycket okopplad men när vi går mot hemväg så blir det förstås koppel på.

Vi passerade längs kolonilotterna och jag noterade att det unga paret och deras jappespets var på en av dem och tänkte att det var trevligt att de skaffat sig en lott att pyssla lite med. Jag noterade också att deras hund var okopplad, den började springa mot oss. Jag vet att hunden är väluppfostrad och att paret har gått någon kurs med den. Det verkade tyvärr inte så just i den stunden då matte kom sättande efter hunden och skrek för full hals efter den. Jag bara fortsatte gå med Laban och valpen. Den andra hundens matte fortsatte skrika efter sin hund, så jag förstod att den fortfarande var strax bakom oss. Jag kastade en blick över axeln och såg att hunden tvekade ett ögonblick innan den fortsatte följa efter oss. Att nonchalera den hade vi uppenbarligen ingenting för, och vad är det mest naturliga att tala om för en utomstående individ att den inte är välkommen? Så jag vände mig mot den och gjorde mig stor och hotfull samtidigt som jag röt till på den för att markera missnöje. Hunden stannade upp, snodde runt och började springa tillbaka mot sin matte. Den hade fattat budskapet.

Samtidigt som jag vände mig om för att fortsätta gå hörde jag hundens matte typigt kläcka ur sig "så moget då!" Inombords smålog jag för mig själv och tänkte "det är bra att du kan nå't".

Nästa tanke var: "din instruktör är tydligen inte lika bra som mina mentorer".

Under hela scenariot hade Laban och valpen uppfört sig klanderfritt och jag kände mig mycket nöjd och stolt över dem.


I lördags när jag gick förbi det unga parets lott igen hade jag bara Maxía och Piivo med. Paret och deras hund var där då också. Hunden såg på oss men gjorde ingen ansats att springa fram, och mina hundar brydde sig inte om den heller.

Just den dagen hade jag tänkt att Maxía och Piivo skulle få rasa av sig på ängen, men vågade inte chansa med tanke på att den andra hunden utgjorde en störning för Piivo som sannolikt skulle springa dit och det skulle betyda att jag gjort bort mig och förtjänat en rejäl skrapa. Nä, så roligt skulle vi inte ha så efter några ögonblicks funderande beslöt jag mig för att vi skulle gå upp i backen i stället.

Det var med ett visst nervpirr jag släppte upp Maxía och Piivo för att de skulle få springa och leka, det var första släppet på ganska många veckor och det brukar betyda att Piivo tar sig vissa friheter.


Men ingenting hände. Piivo rymde inte.

Han kom när jag kallade. Det var snarare Maxía som försökte dra en repa på egen tass,

men det gick att avstyra så hon kom glatt skuttande mellan buskar och snår.


Laban och jag körde lite back to basic med kontakt- och följaövningar. Det är lätt att glömma bort den delen, men det är alltid bra att gå tillbaka lite då och då


Mer uppdateringar kommer, tiden tickar iväg lite för fort just nu.

Av Sarah Kleist Åstrand - 12 mars 2012 16:06

Piivo och valpen kom ytterligare underfund med varandra idag. Först ville Piivo inte alls vara med, men när han insåg att han inte skulle komma längre än kopplet räckte så var det bara för honom att typ gilla läget.

Valpen är som sagt av den intensiva typen, och idag ansträngde hon sig verkligen om möjligt ännu mer för att få igång sin nya kompis. Hon slickade, noppade, visade sig ofarlig, sprang runt honom, och verkade inte alls förstå varför han inte ville leka. Vi gick en sväng runt bostadsområdet, solen sken och det var riktigt varmt. Bland annat därför stannande vi till vid kortsidan på ett av husen, och jag upptäckte att jag hade tagit på mig en för tjock jacka.

Valpen försökte med samma redan beskrivna beteende på nytt få igång Piivo att leka med henne.

Piivo använder sällan morranden och skällande när han tillrättavisar, han använder sig huvudsakligen av kroppsspråk och minspel, så även nu. Han var fullständigt ointresserad.

Valpen gav sig dock inte utan började skälla. Jag lät henne göra det, och till slut tröttnade Piivo och skällde tillbaka. Valpen tystnade och verkade lite förvånad, men snart var hon igång med lekinviter igen. Till slut började Piivo tröttna rejält och morrade. Jag tänkte att det var bra att han sade ifrån. Valpen tittade förvånad på sin kompis, och jag bestämde mig för att vi skulle fortsätta gå. Vissa saker måste hundar få ta hand om själva ( så länge det inte rör sig om tjafs och slagsmål ), men nu blev det läge för mig att gå in och genom att fortsätta gå ge en hint om att det roliga var slut. Över lag gick vår lilla runda i övrigt ändå ganska städat till och det var en tydlig förbättring jämfört med rundan i fredags. Det verkar rätt klart mellan Piivo och valpen, men det finns tillfällen då jag kan tycka att Piivo är alldeles för snäll. Valpen har dock fått positiva intryck.

På torsdag och fredag är det Labans tur att träffa valpen. Det ser jag med spänning fram emot, Laban är familjens busfrö men i grunden en försiktig natur. Dock tror jag att eftersom valpen är en schäfer så kommer nog Laban över en eventuell osäkerhet ganska snart. Han har ju på regelbunden basis vistats mycket bland just schäfrar och tycks förknippa dem med något väldigt positivt, och vi får inte glömma att hans "flickvän" Yanni är just en schäfer som han får glädjefnatt över att se.

Laban är ju också en väldigt dominant liten herre med starkt resursförsvar som till och med Maxía kan vika sig för om resursen är tillräckligt attraktiv för Laban.

Han är också väldigt signalsäker.

På måndag, om en vecka alltså, blir det Maxías tur. Med tanke på hennes ragatiga sida så är jag lite nervös, men jag har en idé om hur jag ska få det att fungera på bästa möjliga sätt. Inledningsvis lär jag säkert behöva plocka min lilla ragata minst en gång, men när hon uppför sig så ska det belönas och på så sätt blir valpen positiviserad för henne.


Men först är det alltså Labans tur att träffa valpen, och det ska bli spännande !

Av Sarah Kleist Åstrand - 11 mars 2012 20:08

Efter att i 4,5 år ha haft endast mobilkamera så har det nu äntligen kommit en riktig kamera !

Efter att ha läst instruktioner och plockat lite med den så bar det förstås av till Ekebacken för att ta lite bilder. Det var vackert väder, alltså perfekt läge med solsken från klar himmel.

Hundarna poserades en efter en och sensationellt nog var Maxía riktigt samarbetsvillig, hon som oftast är näst intill omöjlig att få bra bilder på.

Piivo och Laban var som för det mesta inte särskilt svåra, och totalt fick jag ett ganska stort antal bilder av vilka jag blev nöjd med de flesta. Tyvärr kan jag inte visa dem här eftersom de är uppladdade på laptopen, men så småningom ska jag koppla om från den här stationära till laptopen så kan jag visa lite bilder här.


I torsdags nedkom min favoritschäfertik Yanni med hela 8 välskapta valpisar med könsfördelningen 4 + 4. Jag har hoppats och planerat att kunna köpa en valp ur den kullen, men nu blir det inte så och självklart kändes den vetskapen tung och ledsam.

Samtidigt har jag haft, och har, det stora nöjet och förtroendet att vara valpisnanny och det är synnerligen uppiggande ! Den yngsta av valparna är så kul och helskön att ha och göra med, bitvis en riktig liten tuffing men som sagt helskön !

Nu håller vi på att tutta ihop valpen med dessa tre, jag kommer att vara hennes extramatte och ta hand lite om henne så hon kommer att bo här åtminstone bitvis. För min del får hon hemskt gärna vara här JÄMT !

Uffe har sett henne och vill förstås träffa henne åtminstone nå'n gång för att lära känna henne lite innan hon kommer hit.

Uffe har semester vecka 14, och vad vore då smidigare än att introducera valpen för oss som helhet ? Den veckan ska han ju inte upp i Arla morgonstund och ta sig iväg till jobbet, då är det inte heller en katastrof om det skulle bli lite stökigt med hundarna ( läs: Maxía ) under någon natt.

Valpen och jag känner ju varandra, så det främsta projektet just nu är som sagt att tutta ihop henne med mina hundar. Piivo och valpen fick bekanta sig i fredags. Det gick bra tycker jag, även att inledningen blev lite skakig för Piivo som först inte visste riktigt vad han skulle tro om den livliga unga kompisen som presenterades för honom. Valpen i sin tur verkade i sin iver samtidigt en aning förundrad över den egendomliga varelsen som tydligen var en hund i alla fall. Efter en stund gick vi en liten promenad tillsammans, vi gick en väg där det bl a finns en sten i ca 45 graders vinkel. På denna sten brukar mina hundar knalla upp och speja lite, och så brukar det vankas godispussar. Alltså knallade Piivo upp på stenen även denna gång, men denna gång hade han en styck busig schäfervalp med sig upp. Jag blev lite förskräckt, valpar har ingen som helst avståndsbedömning och stenen är ganska hög. Det blev till att improvisera, så jag jollrade till på hundarna för att få deras uppmärksamhet, gav Piivo en snabb godispuss ( som förstås väckte valpens intresse ) och visade honom ner från stenen. Sedan jollrade jag till lite mot valpen igen och visade ner henne från stenen och kom direkt att tänka på A-hindret så jag visade henne med låg hand mot marken. Promenaden fortsatte på ett lite lugnare sätt, Piivo slappnade av allt mer och valpens intresse för honom var inte längre lika intensivt.

Det hade enligt min mening gått riktigt bra.

Jag tror att Piivo ska få följa med även i morgon, men jag funderar även på Laban. Jag tycker ändå det känns bäst att valpen får träffa sina nya kompisar en och en vid ett par tillfällen vardera.

Maxía lär ju vara ett kapitel för sig, jag misstänker att jag får ta på mig hökögonen. Valpen är livlig, och Maxía har väldigt starka åsikter om saker och ting. Nå. det kommer också att gå.

Av Sarah Kleist Åstrand - 4 mars 2012 21:03

Förra veckan gick i flitens tecken. Alla tre hundarna blev badade och i ordninggjorda, lakan, filtar, och fällar byttes, det plockades och städades. Fram till igår värkte hela kroppen, men vad fan bryr jag mig om att mitt diabetesteam hytter med pekfingret och förmanar mig "det får inte göra ont".

De menar att jag inte får göra sådant som framkallar smärta och belastar diabetesreumatismen.

Men det skiter jag i ; hemmet städar inte sig självt och matkassar har inga ben. Hundar måste badas och borstas, förvisso finns det mig veterligt inte mindre än 3 hundsalonger i sta'n ( K9 Trim, 2len, och Fina Hund ), och jag skulle gärna betala för att få hundarna riktigt badade och rejält urborstade om jag hade de medlen.  Och själv vill jag inte vara nå't slags porslinsdocka, jag har bestämt mig för att köra så det ryker så länge jag bara håller för det. Vissa saker måste man göra, och andra saker gör jag bara för att det är roligt.  Hushållsarbete måste göras, hundar är roligt. Min njurläkare har sagt att jag visst får bygga muskler, och tack vare det har jag återupptäckt muskler som jag inte trodde mig ha längre. WOW, what a feeling !


Idag tog jag med hundarna till Ekebacken för att borsta dem ute i det fria. Det bar sig inte bättre än att det låg glasskärvor på platsen vi brukar vara, med ett par fasta bänkar och fast bord i perfekt höjd för att undvika ryggproblem. Hmmm, var skulle vi då hålla hus för ändamålet ?

Kom att tänka på en vanlig bänk som finns en liten bit därifrån, dock skulle jag behöva sitta ner på bänken och ha hunden stående framför mig på densamma, så det kunde bli lite bökigare.

Men bänken var kall och jag hade inget som helst sittunderlag, så jag fick väl både hemorrojder och "blåsgitarr" på köpet. När jag tröttnade på att frysa om baken så fick jag snällt stå lite framåtlutad över hunden. Maxía och Piivo har inga problem med att ha matte stående lätt böjd över sig, men Laban känner sig inte bekväm med det. Han signalerar tyst och stilla, men jag förstår vad han talar om för mig och är tydlig med att signalera ingen fara. När jag efter avslutad pälsvård släppte ner honom på marken igen blev det ett fasligt glatt skuttande och dansande på bakbenen. Samma beteende som han visar när jag har haft honom halvliggande i famnen och torkat honom på mage och tassar efter en promenad i skitig väderlek.


Och så har jag blivit lite nanny åt en valp till. Jag var lite nanny/lektant åt den och ett kullsyskon ett par veckor när de var omkring 8-10 veckor gamla, så det är en av de valpar jag har berättat lite om här, och nej, det är inte "Nocke-pocken".

Nå, den här valpen var som liten riktigt kavat och framåt, den bossade över sitt kullsyskon och jag upplevde den som hård. Blev den uppmärksam på att jag plötsligt knallade iväg en bit så var den snabbt ifatt mig, och den var nästan alltid först fram när jag lekte kurragömma med dem.

Jag lekte lite med dem, lade mig på marken och lät dem kasta sig över mig vilket de nästan alltid gjorde med liv och lust. Just den här valpen satte sig gärna mellan mina knän ( både när jag stod och satt på huk ) , och började så smått agera plåsterlapp. Jag tänkte att den verkade väldigt förig. När jag kom för att ta ut dem var den alltid först fram att hälsa mig välkommen, och när jag gick igen protesterade den mer eller mindre högljutt.

Den är lite annorlunda idag, men det är en helt annan historia.


I morgon ska jag ta ut den och den andra lilla extraglansen på tillvarons guldkant, och det ser jag verkligen fram emot !

Skapa flashcards