Onsdag = kloklippning. SUCK !  Maxía och Piivo är inga problem att klippa klorna på, men lilla Laban är en helt annan femma. Det blir alltid en fight som jag helst vill slippa, och säkerligen vill Laban också det, och den punkten verkar vara den enda vi är överens om i det läget.  

Det har i alla fall skett en förändring som gör det hela lite lättare, det är att han idag till slut valde att komma fram själv. Men det tog en stund, han försökte slippa undan och slank som en vessla längs golven, in under soffan, svisch över golvet och vips in under sängen. Men till slut insåg han alltså att han inte kan fly undan, förr eller senare vinner matte.

Men när jag väl har honom i famnen har vi fortfande en fight kvar, och den fighten kan göra ont om jag inte är på alerten. Idag var det värre än vanligt, när jag satte mig i soffan och skulle lägga ner Laban över knät högg han. Tack och lov hade jag huvudet lite framåtböjt vid sidan av Labans huvud, så bettet tog i min skalle strax ovanför högerörat. Det svider lite, men annars ingen fara. Gissningsvis är där ett par tandavtryck.

Nedläggning av liten Laban är nästa kritiska del, det gäller att hålla ett stadigt grepp i hans nackskinn så att han inte kan kränga sig upp, för då går han rakt mot ansiktet.

Det är ytterst nödvändigt att vara resolut i det läget, man kan inte byta grepp förrän han slappnar av. Men i det läget är han en ulv i fårakläder, förra veckan tuggade han tag i vänster lillfinger och idag lämnade han tandavtryck i höger pekfinger. AJ !

Till slut lugnade han ner sig, och jag kunde klippa klorna. Tyvärr ger såna här fighter en del oönskade reaktioner hos matte. Det händer att kroppen skakar som ett asplöv. Men klorna måste ju klippas ändå, jag kan inte släppa upp hunden förrän allt är klart, jag måste vinna även den biten. När fighten är över och Laban är lugn brukar det inte vara mer krusiduller, då är det bara att klippa. Efteråt har vi nödvändig gosestund, först ska han ligga kvar i knä't och så länge han är lugn så kliar jag honom på magen. Efter en liten stund lyfter jag upp honom i famnen så han vilar sitt huvud mot min axel. Så där sitter vi en stund tills jag tycker att stunden är slut.

Jag upplever att den ovan beskrivna situationen har blivit värre sedan incidenten med grannens rottis. Innan dess var det oftast ingen stor grej att lägga Laban på rygg över knä't för att klippa klorna. Lilla Laban är helt enkelt väldigt osäker i situationen att bli nerlagd på rygg.

Funderar på att även ha gosestund före själva kloklippningen, kanske skulle det avdramatisera situationen för honom ? Ska prova snarast, och kan börja med att ha gosestund utan att klosaxen är inblandad. Funkar inte det så får jag väl köpa mig en så'n där hockeymask och stålhandskar, och sätta munkorg på hunden.