Just det. Min bror flyttade ju för en månad sedan, en månad tidigare än jag hade fått uppfattning om, och därmed har jag inte gammelhunden Bhernard här längre om dagarna.

Jag känner mig jätteelak som berättar detta nu, men när jag vant mig vid att inte behöva knalla bort för att hämta gammelhunden så kändes det riktigt skönt. Jag kan lägga mer tid på mina egna små troll som är unga och pigga på lite aktiviteter och orkar med en rejäl långpromenad.

Men jag har aldrig gjort avkall på att vara lite nanny och lektant åt de schäfervalpar som blivit kvar hos Elisabeth lite längre än sina syskon. Det har varit riktiga höjdpunkter !

Nu hjälper jag till med en som hon valt att behålla, men eftersom jag lovat att inte ta bilder och publicera dem på Facebook så kommer jag inte att visa dem här heller, och därför vill jag också vara lite diskret när jag berättar lite om den. Men valpen och jag har lite roligt ihop på våra rundor, vi leker och har lite kontaktövningar, den har fått förbud att uppföra sig illa, och gott uppförande belönas med lek och kel. Nu håller jag på att lära den att ta kontakt, "be om lov", när vi ska ut och in genom dörren och att jag ALLTID går först. Jag har samma regler för mina egna, de ska "be om lov" när vi ska ut genom ytterdörren och porten, när vi ska in genom ytterdörren, när de får mat, när de får tuggis eller kex efter kvällsmaten, etc, etc.

Enkla saker som samtidigt är bra kontaktövningar.

I morgon ska jag få gå med valpen på hundprommisen, och det ser jag verkligen fram emot !

På hemmaplan däremot vankas det pälsvård på de egna hundarna. Piivo är den som egentligen sköts bäst eftersom han MÅSTE borstas oftare än Maxía och Laban, annars lär jag få lägga några timmar åt gången för att reda ut hans ulliga pälsmassor. Håller jag bara efter så behöver jag bara reda ut "skräpområdena" då och då, d v s under magen, på benen, och baktill.

Maxías päls är kort, tjock, och åtliggande, men man får ur henne en faslig massa päls när man borstar henne ! Fy för den lede säger jag bara, man blir lika förbluffad varenda gång ! Dessutom är hon kittlig, och uppför sig därefter. Det är alltså inte helt lätt att borsta henne, men kamma går bra.

Laban har korrekt tibetansk spanielpäls och är därför väldigt lätt att sköta. Lille herrn är dock en aaning speciell att få tag på, så ska man vårda honom gäller det att fånga honom i rätt ögonblick eller efter promenaden behålla kopplet på så att han inte kommer någonstans och kan springa iväg för att gömma sig. Jag vill både för hans och min skull helst undvika att få en trängd situation såsom att försöka få tag i honom under soffan. Laban blir stressad och osäker, och jag får ännu ett tandavtryck i näven. Bättre att undvika sådana situationer.  Just nu ser lilla Laban ut som en rugguggla och ska därför få en ordentlig genomgång av pälsen i slutet av veckan. Borste, schampo, och fön lär få jobba på högtryck, men nu ska jag först se till att Piivo blir riktigt i ordninggjord.