Idag känns axlarna mer än vanligt, och inte fan blir det bättre för att jag sitter här och klapprar på tangenterna.  

Ska strax hämta gamle Bhernard, han ska vara hos oss 24/7 nästan hela veckan när lillbrorsan är bortrest. Pyssel pyssel. Ibland är jag nog alldeles för snäll, men det är bättre för Bhernard att vara här än att han följer med brorsan och får alldeles för mycket ensam och passiv tid.

Den här veckan är det dessutom full rulle för egen del.

Idag klev jag upp i arla morgonstund ( jag är absolut ingen morgonmänniska annars ) för att hinna duscha, gå morgonprommis, och utfodra innan jag tog bussen till lasarettet för att lämna prover.

På onsdag ska jag till ögonmottagningen för den årliga och för diabetiker obligatoriska ögonbottenfotograferingen, och på torsdag ska jag till min njurläkare. Trevlig läkare, kunde bara behöva lite mer humor eftersom han är lite torr, och så är han lite av den gamla typen som har lite för lätt att hytta med pekfingret och säga att man måste förbättra ditten och datten. Jag har t ex uteslutit banan ur min kost, och jag får inte längre ens smaka på choklad. Uteslutning av banan var ingen konst eftersom vi är dåliga på att äta frukt här hemma, men att inte längre få smaka en bit choklad..

Jag ska även vara lite försiktig med mejeriprodukter, men mjölk måste jag dricka när jag har hypoglykemi, och ost kan jag inte låta bli. Redning till såser görs på mjöl och mjölk.. 

Jag måste försöka få undan lite mer tid till Labans träning, bäst tid till träning blir på helgen då Uffe ju är hemma, men denna helgen var det andra saker som också behövde göras.Måndagar och tisdagar är brorsan ledig från jobb, och så länge inget annat dyker upp så finns det möjlighet till träning även då. Men måndagar och tisdagar behöver jag inte passa Bhernard, så det blir mest avkopplande prommisar och mys med Tre Amigos. Ganska välbehövligt enligt min mening, man ska absolut inte klaga men det kan faktiskt kännas lite bökigt att ha en gammal och inte fullt så pigg och rörlig hund bland tre unga. Maxía och Piivo får turas om att gå i par med Bhernard och ha lite tråkigt, skillnaderna ( inte bara i ålder ) mellan Laban och Bhernard är så stora att det inte funkar för mig att ha dem i par. Bhernard är en trött och stel gammal hund, Laban är pigg och aktiv. Det blir rörigt, men dessa två kommer bäst överens. Piivo och Maxía är tjurigare och inte alls lika lättflörtade, igår kväll försökte Maxía mobba ut den gamle, Piivo går undan och tjurar.

Egentligen tycker inte jag att man ska ha hund när man jobbar så mycket som brorsan gör, och jag är alldeles för snäll men det är djurplågeri att låta hunden sitta själv hemma i minst 12 timmar per dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...