Jag inleder detta inlägg med att rikta ett stort tack till Jenny på Karlskrona Lyckå Ridklubb ( KLRK ) som gav mig lov att använda klubbens tävlingsbana till att ha spårövning med Laban , det var verkligen glädjande !

Tävlingsbanan har gott om utrymme för spårövningar, när jag ser den tänker jag på en viss åker där vi i våras fick börja lära oss spårövningar.  

Själva spårövningen gick ganska bra, lite tveksamheter blev det samt en kort sträcka muskeljobb där jag fick hålla emot och bromsa lite.

Jag kände mig lite nervös när jag förberedde och lade spårövningen eftersom ytan var mycket större och jag skulle vara tvungen att se ut nya riktmärken för att alls ha någon som helst koll på var jag hade lagt spårövningen. Jag höll på att glömma att sätta fötterna någorlunda rakt och ha lite koll på riktningen, annars blir det liksom en enda stor böj från spårflaggan. Jag började inse att jag var nära att göra samma gamla nybörjarfel, och tack vare det lyckades jag också hindra mig själv från att göra just det.

Spårläggningen blev således ganska rak ändå och avslutningsvis gjorde jag en liten vinkel för att avrunda det hela.

Tyvärr hade jag inte hittat någon lämplig plats att binda Laban så att han inte skulle se vad jag gjorde, så det får jag leta lite efter.

Jag hämtade Laban, gick ner mot tävlingsbanan där jag hade lagt selen några meter framför spårflaggan. På med selen, fokusera bort den lilla nervositeten, tömma skallen, släpp fram hunden mot flaggan. Jag höll på att glömma den där viktiga halvhalten och hundens sniff på flaggan, men lyckligtvis insåg jag i tid vilket fel jag var på väg att begå, och Laban sniffade på flaggan precis som han ska göra. Därefter släppte jag honom på spårövningen och när jag var nästan i jämnhöjd med flaggan pinglade det till i bakhuvudet, och för min inre syn såg jag Kjells bistra blick som jag har fått ett antal gånger för att jag har glömt plocka med mig spårflaggan..

Tävlingsbanan är också förbjuden mark att glömma spårflaggan på, och jag vill gärna få använda banan fler gånger.

Jag kom ihåg att plocka med mig flaggan. Glömmer jag den kan en häst skadas eller en maskin gå sönder, och jag vill som sagt gärna få använda banan fler gånger.

Spårövningen gick alltså ganska bra, men det är nog läge att backa lite igen har jag en känsla av.

Lite klokare av mina tidigare klantigheter så tar jag hellre det säkra före det osäkra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...