I kväll föll det sig så att det blev lite nosarbete i form av godissök.

Det började med att Piivo sniffade runt och letade helt spontant, Uffe och jag kom överens om att köra lite inomhusaktivering så jag rotade fram påsen med spårgodis, gick ut i köket, och stängde grinden för att göra någon typ av "bana" till Piivo där ute. Under tiden försökte Uffe hålla hundarna sysselsatta med något annat ute i vardagsrummet.

Jag lade små godishögar i tre hörnor, en under bordet, och en i en nedsänkning på dynan på två av köksstolarna som jag drog ut tillräckligt för att Piivo skulle kunna ta sig upp. Utan att tänka särskilt långt lade jag därefter ifrån mig godispåsen på köksbänken. Godiset luktar jättemums, vilket känns ytterligare när man använder det inomhus.

Sedan kallade jag till mig Piivo och kommenderade honom att leta.

POFF så var han igång ! Först letade han upp godishögarna på golvet, och sedan började han söka.  Snart hittade han godishögen på dynan på stol nr 1, som stod närmast köksbänken. Han hoppade ner igen och fortsatte sitt letande, och på nolltid fann han att det fanns godis på stol nr 2 som står närmast hörnan mot fönstret. Det kan vara så att jag inte dragit ut stolen tillräckligt, för Piivo gav skall där han satt nedanför den, och innan jag hunnit tänka hade jag berömt honom för sin handling. Han hade markerat, och det kändes bara så rätt. Hoppas jag inte gjorde bort mig alldeles för mycket nu. Jag drog ut stolen lite mer så Piivo kunde ta sig upp, och efter att ha tagit godishögen från dynan så fortsatte han jobba sig upp på bordet där han sniffade runt och vädrade i alla riktningar. Då kom jag att tänka på var jag hade lagt godispåsen, så den försökte jag smyga undan så diskret som möjligt innan jag talade om för Piivo att övningen var slut.

Laban skulle få sniffa av sovrummet, men först var jag tvungen att köra ut honom i köket och stänga grinden för att kunna lägga ut små godishögar som han skulle få leta upp. Men att få in en Laban när han har en soffa att gömma sig under kan vara en konst ! Vi höll på att bli osams, men när han förstod vad jag ville så kom han glatt springande med viftande svans och var plötsligt helt med på noterna.

Han fann sig i att bli utstängd med sina kamrater i köket en stund medans jag lade ut några godishögar i sovrummet. Det blev 8 små högar, 6 i hörnor och 2 på lite höjd. En i sängen och en på den låga hyllan på sängbordet.

Sedan hämtade jag Laban och kommenderade honom att leta, varpå han sprang in i sovrummet, tryckte sin lilla nos mot golvet och började leta. Han gick nästan exakt i mina fotspår och tog 7 av 8 godishögar. När han hoppade upp i sängen för att leta sniffade han nästan rakt förbi godishögen som jag hade lagt precis nedanför kuddarna, och fortsatte ner på andra sidan...   Detta fick mig att tänka tillbaka på ett tillfälle då hundarna sprungit ifrån mig lite för långt på ängen, så jag sprang iväg för att gömma mig.

Kort därpå såg jag Laban komma travande på stigen framför mitt

gömställe. Han höll ganska bra tempo, och nosen var nästan tryckt mot marken. Jag gillade det jag såg.  Han stannade där jag vikt av ner mot slänten, och fortsatte rakt mer mot mig, men istället för att stanna vid mina fötter fortsatte han att sniffa rakt över dem och ner mot ån i samma hastighet han hade haft när han kom ångande uppe på stigen.   Jag blev lite full i skratt, men lyckades hålla tyst och sa ingenting. Strax efter kom Piivo och hittade mig, men han sprang mot mig, och sist kom lilla Maxía travande. Hon hade bara följt efter Piivo och Laban och låtit dem göra jobbet.  

Men ikväll kom Laban tillbaka och tog godishögen på sängen, den enda högen han missade var den jag hade lagt i hörnan nedanför garderoberna direkt till vänster om dörrposten.

Maxía fick det ganska lätt för sig, hon är lat och tigger godis ur näven när hon tröttnar på att leta själv. Vi har redan konsteterat att det är för mycket utställningsgener i henne. Hon fjollar hellre med bollen är tränar lydnad ( men hon har fått gå en spårövning som hon klarade över förväntan ), men hon är SUVERÄN på kontakt !  Inte så konstigt om man betänker att hon VET att hon förr eller senare får sin boll som jag har gömt någonstans i kläderna ! Men det ska vara pipbollen, alternativt tennisbollen. Inget annat duger åt lilla prinsessan ragata absoluta !  

Men jag har funderat lite på Piivo i kväll ( nu är vi där igen   ).

Jag tänker på de första månaderna då jag ibland fick springa och gömma mig när vi var på ängen. Laban blev alldeles utom sig när jag försvann, han bara sprang runt och stirrade upp sig. Piivo skötte jobbet, han sökte lugnt och metodiskt. Således var han först med att hitta mig, därefter kom de andra två.

Det skulle vara roligt att prova sök med honom, han är så lugn och verkar klart uppskatta att få nå'n uppgift. I går kväll när jag skulle ut med Laban på spårövning sprang han efter oss ut i trappuppgången. Han gillar spårövning och verkade bli besviken när han inte fick följa med.

Men snart är det helg, då kan jag ta ut Piivo och Laban samtidigt medans Uffe sällskapar med lilla Maxía.

Och på lördag ska Carinas fina DCI göra sitt mentaltest. 

Jag brukar försöka hålla mig uppe, men idag är en riktigt kass dag.

Det är vackert soligt väder, väldigt tilltalande för alla svenssons, men jag vill bara dra mig undan och vara ifred.

Jag vill ut och träna Laban en stund, men orkar inte. Kanske mår jag bättre i morgon.

Även när jag mår bra vill jag vara ifred när jag tränar hemma, det har jag vant mig vid och så vill jag ha det.

Är det träning hos Elisabeth och Kjell så är det en sak, likaså när jag är med Carina på klubben, det är bara trevligt och roligt eftersom vi alla är hundmänniskor som tycker om att jobba och träna med hund.

Det hade varit trevligt att ha en träningskompis hemma också, men nu är jag som sagt väldigt solo om hund-hålligång här ute och vant mig vid det.

I går kväll tog jag ut Laban för en spårövning. Helt vansinnigt egentligen eftersom det var beckmörkt ute och jag är till skillnad från min hund fullständigt mörkerblind. Lite hjälp av belysningen från den intilliggande parkeringen fick vi dock.

Fast Laban var mer sökhund igår. Stördes av något som inte jag kunde höra, men han tog spårövningen och slutet blev bra. Det var nästan vindstilla, och när det dök upp en svag bris kom den inte framifrån. Dock avvek han från spårövningen vid ett tillfälle, och eftersom han sniffade ivrigt åt fel håll så gissade jag att det var spår efter en löptik.

Som vanligt glömde jag att plocka upp spårflaggan, en detalj jag absolut inte får glömma, men som har blivit något av en standard när Laban och jag har spårövning. Detta ses INTE med blida ögon !

Ibland undrar jag om Laban skulle bli en bättre sökhund ? Om så skulle vara, får han tävla i sök ?

Och så behöver jag lite hjälp med några detaljer i lydnadsträningen, och står i valet och kvalet om jag ska ta en liten paus tills det börjar klarna. Jag gissar att jag hjälper och belönar min hund för mycket, och så kan jag behöva att någon typ svischar till mig i skallen och säger till mig att sluta fundera så förbannat och TÄNK istället !

Usch, ingen bra dag idag men nu måste jag åtminstone försöka ta mig i kragen och få något gjort.