Skulle ha tränat lite med Piivo och Laban idag men kände av min ep och var således inte helt på alerten. Det är ingen hit att träna hund när man känner sig som ett enda stort trögt frågetecken som inte kopplar tillräckligt snabbt.

Måste fila lite på bilagan till Försäkringskassan, och i morgon ska jag träffa min nya psykolog. Nej, jag knäckte inte den förra, han var under vidareutbildning och hans praktik närmade sig sitt slut. Trist, jag tyckte om honom, vi kom bra överens.

Den nya psykologen heter Fredrik, precis som min lillbrorsa, en bekant, och två tidigare grannar. Vissa namn är stadigt återkommande.

Ska bli spännande att se vem och hur han är.

Något som jag har svårt att skaka av mig är att jag inte kan medicineras, veta att möjligheten finns men inte kan användas, så varför ska jag ens drömma om det ?

Jag vill kunna tänka längre än näsan räcker, jag vill slippa den konstanta mer eller mindre uttalade ångesten, humörsvängningarna, sinnesstämningarna som växlar på nolltid.

Jag vill helt enkelt må bra på riktigt lite oftare än typ en vecka i kvartalet. Därför drömmer jag.

Men oavsett så finns alltid hundarna här, och därför står jag ut.

Jag lever för hund, andas hund, drömmer hund.

Längtar efter nästa träning, funderar på hur jag ska lägga upp Labans inkallning, läggande och sättande under gång. Tempot är viktigt, och jag har ett par idéer. Självklart fortsätter vi på operation intresseväckande för apportbock, och så får vi absolut inte glömma platsliggningen. Det var lite för länge sedan sist, och då låg han i två minuter.

Spårövning måste det också bli. Ska samköra Laban och Piivo, men i veckorna får jag ta dem en och en, med Laban kan jag inte köra både spårövning och lydnadsträning direkt efter varandra, fast jag kan ju prova att vända på det också så att vi börjar med lydnadsträningen och avslutar med spårövning så kanske han har lite mer krut kvar ? Tål att funderas på, annars får det bli lydnad ena dagen och spårövning den andra.

Piivo behöver backas ett par snäpp. Det blir inkallning, följaövningar, och kontaktövningar i fokus för honom. Sedan måste vi gnata på lite med läggandet, för det kan vara tjurigt som fan.

Han är duktig på spårövning, så där kan vi fortsätta som det är nu.

Jag vill ju så gärna tävla ! Laban ska upp i appell och rallylydnad, och han ska bli utställningschampion, men faktum är att jag tror mer på Piivo i appellspåret, han är lika duktig som Laban var innan jag kluddade ihop det för honom.

Enda planen jag har för Piivo är att lära honom det jag får lära mig med Laban. Sedan får vi se om det blir nå'n fortsättning.

Samtidigt dyker det upp funderingar och smids planer för den kommande schäfervalpen. Om detta vet vi mer till våren, men först har vi höst och vinter.