Idag har vi firat lilla Maxía som fyller 6 år, och naturligtvis är MAT den allra bästa presenten när det vankas festligheter ! Födelsedagsmat är väl egentligen ingen mat i ordets rätta bemärkelse, det är så'n här portionsförpackning typ Cesar.

80% vatten och resten är bara gelé, några köttslamsor och mumbo-jumbo som smakar och doftar härligt för en hund !

Väldigt poppis när det är lite festligt, alltså tre födelsedagar per år och ibland efter en hundutställning, men aldrig något jag skulle ge som helfoder.

Maxía var glad, och när man står där med skålen i handen och sjunger "Ja må hon leva" så hoppar hon upp och ner av iver !

Gossarna får naturligtvis också av födelsedagsmaten i sina skålar, lite rättvist måste det ju vara.  Nu väntas höst och vinter innan nästa födelsedagsfirande i hundgänget inträffar framåt våren, som inleds med Laban den 14 mars. Innan dess har både jag och Uffe hunnit fylla år.

Vi kan fortsätta med ämnet Laban en stund. I eftermiddags klädde jag på honom utställningskopplet och tränade ett varv i gröngräset, jag ville hemskt gärna veta om jag ska visa honom med koppelstöd och posera honom för hand på utställningen nästa helg.

Med koppelstöd dröjde det inte länge förrän Laban travade på med raska steg, plus att man ju får upp huvudet lite bättre.

Att posera honom för hand var nästan som att forma en bit varmt vax, och det gladde mig att han äntligen verkade finna för gott att acceptera att bli uppställd även på marken. Det har bara tagit sisådär två år. Kommandot "stå" används även vid posering för hand. Men han satte sig så fort jag berömde, och "bra" är inte detsamma som "varsågod" eller "slut". Om igen, och med ett par små justeringar i kommandot och berömmet så stod han som en liten gud och ägde hela världen.

Det är roligt att han äntligen låter sig poseras för hand även på marken, men det känns lite tråkigt att behöva köra med koppelstöd

eftersom han som valp och ung junior visade sig hur snyggt som helst på fri hand.

Men nu får vi köra på det här konceptet, det känns lite som att jag sejfar. Nå, det kanske är till Labans fördel, men sedan gäller det att trimma lite på lydnaden igen. Senast nu i veckan när jag visade lite med honom så märktes det att vi varit på utställning alldeles nyligen, för när vi visade lite linförighet så glömde han sätta sig när jag stannade. Allting annat såg fint ut, men han glömde sätta sig.

Likadant när vi tränade lite rallylydnad strax efter utställningen i Söderåkra. När jag sa "front" så ställde han sig framför mig när han i själva verket ska sitta.

Kanske ingen dum idé ändå att ändra konceptet i utställningsringen, skillnaderna mellan utställning och lydnad blir ju tydligare då..