Jag tycker om hösten med sin klara höga luft och möjligheterna att vara ute lite mer med hundarna. Varken de eller jag mår särskilt väl när sommaren är som varmast.

Med hösten kommer ju också mörkret och lägger sig runt oss allt tidigare, och nu är det beckmörkt redan vid halv åtta på kvällen, så för ett litet tag sedan plockade jag fram reflexvästarna ur hallbyrån.

Maxía blev nyfiken när hon såg mig rota i byrålådan. Hon ville gärna hjälpa till och ställde sig bredvid mig med framtassarna på byrålådans kant. Där stod hon och spanade in vad jag höll på med.

Piivo och Laban följde det hela på ett visst avstånd, men efter hand som jag hittade västarna och lade upp dem på hallbyrån så steg deras fasa och nästa gång jag tittade upp hade gossarna försvunnit som två avlöningar.

Inför årets reflexdebut väntade jag mig att nära på behöva jaga Laban runt lyan, det har varit en del ståhej med reflexvästen både i fjor och förrfjor, men i år har det gått bra.

Dags att avsluta för den här gången, hundarna ska ut en sväng till och Uffe kommer med cynismer.

Ännu skönare att komma ut då ju.