Jag är nöjd med den här dagen och anser mig berättigad att vara lite "uppnäst" ( = stolt, mallig ).

Laban har fattat hela grejen med träningspromenaderna, men det händer att han "glömmer" och blir som uppslukad av en doft e d.

Fick ett hundmöte på dagens träningspromenad. Laban iakttar den nyfiket och de får ögonkontakt. Matte säger "nej", släpper kopplet och fortsätter rakt fram fast i lite raskare tempo. Laban springer till matte, den andra hunden är plötsligt inte lika intressant. Fast när han följer med matte kan han ändå inte låta bli att vända på huvudet och titta efter den andra hunden.

Har börjat lägga in lite lydnadsmoment i träningspromenaderna. Idag var det lite förighet på schemat, och Laban var riktigt duktig !

Det ska vara roligare och intressantare att vara med matte än att ha järnkoll på omgivningen. Han HAR blivit bättre, han sprätter inte iväg likadant i kopplet, det ÄR lättare att dra till sig hans uppmärksamhet. Han lugnar ner sig, även att det kan ta ett tag.

Så småningom ska jag även lägga in lite rallylydnadsmoment.

Det börjar märkas på honom även när jag tar ut hela gänget på rastning. Han lugnar snart ner sig och sprätter inte iväg på samma sätt, det är lättare att få kontakt med honom. Detta påverkar även de andra två i positiv riktning. I eftermiddags blev det lite roligt när vi var ute och rastade, vi mötte en grannkvinna i 55-årsåldern som i likhet med många andra är väldigt förtjust i hundarna. Hon vill så gärna ha en hund, men det får vänta tills hon går i pension, och då vill hon gärna ha en tibetansk spaniel. Så vi pratade om rasen, och jag berättade vad jag brukar göra med mina tre. "GÅR det att träna dem ?", frågade hon mig, och utan omsvep direkt från hjärtat svarade jag henne att det går alldeles utmärkt att träna en så'n här.

Jag erbjöd mig att visa och sträckte över Maxías och Piivos koppel till henne. Laban blev glad och visade finfin förighet, vi visade även ett par rallylydnadsmoment eftersom kvinnan hade frågat vad rallylydnad är för något. Piivo ville också hemskt gärna få en "svängom", så jag sträckte över Labans koppel och körde helt kort lite förighet även med Piivo. Det var det mest perfekta den hunden har gjort i hela sitt liv, bortsett från att han glömde sätta sig ner när jag stannade.

Strax efter var kvinnan tvungen att gå vidare, och det samma gällde för oss.

Det här blev en riktigt bra dag, i morgon finns det också planer på träning och aktivering.

I min hundvärld finns inget "det går inte", och jag kan ventilera lite här, men att babbla en massa gör ingen nytta.

Det är träningsresultaten som får tala för sig själva. Rätt och slätt.