Lite nerslagen just nu. Av och till jobbar jag som ett svin för att bibehålla, och hemskt gärna förbättra, god lydnad och för det mesta fina träningsresultat. För tillfället är det mycket följaövningar.

Laban är duktig, han är faktiskt riktigt duktig. Jag behöver inte skämmas för min lilla Laban, jag gör mitt bästa för att det ska bli så bra som möjligt. Helst ska det bli bäst. Vi har ännu inte uppnått grad tävlingslydnad, men skam den som ger sig.

Sååå, varför allt detta "det går inte" ?  Jag bryr mig inte ett skvatt om att en del kontakter i tibbevärlden hänger upp sig på just de orden.

To de´?, säger jag bara om det. Jaha, och varför skriver jag detta om jag nu inte bryr mig ett skvatt ? Jo, för jag tänker "vi får väl se". Jag kör mitt race med min lilla Laban. Vi är ett rätt bra team tycker jag.

Något som taggar mig ännu mer, och som samtidigt gör mig lite ledsen och nerslagen, är samtalet jag och Uffe hade i kväll i ämnet hund och träning av hund. Han har verbalt uttryckt sitt intresse men agerar inte därefter, vilket jag ifrågasatte. Förvisso hade jag anat svaret, men det var fanimej inte särskilt kul att få bekräftat !

Han tror inte på att träna en tibetansk spaniel som jag tränar med min lilla Laban. En schäfer eller annan hund av bruksras kan man däremot gå hur långt som helst med.

Som INDIVID är Laban en aning speciell, skitsmart, och läraktig liten hund som tycker om att göra saker tillsammans med mig.

Som INDIVID kan han ibland slå dövörat till och vara mindre samarbetsvillig. Det är då jag får vända på det så han tror att det var HANS idé att utföra en viss handling.

Som INDIVID kan Laban vara en synnerligen dominant liten rackare som försöker ta kommandot och testa gränserna.

Laban är skottfast. Han artar sig på platsliggning. Han kommer på inkallning. Han artar sig i läggande och sättande under gång. Han artar sig i förighet. Det går att ha honom okopplad i vissa situationer.

Vad är problemet ? Hans rastillhörighet ?

Det Laban och jag lär oss tillsammans kommer till god nytta från den dag då det kliver en schäfervalp över tröskeln.

Uffe har uttryckt sitt intresse i att vara med och träna den.

Det vete fan om jag tror på det !

Men det återstår att se, nu kör jag vidare med min lilla Laban, mer taggad än nånsin ! INGEN ska säga till mig att "det går inte".

Jag känner bäst själv min lilla Laban som individ.