Just det, kloklippning kan vara något av ett helt företag.

Piivo är klart lättast, coolare hund får man leta efter, så han klipps alltid först. Honom lägger man enklast på rygg över sitt knä, och för det mesta kan man klippa utan några som helst protester, men ibland försöker han dra undan tassen. Vanligtvis när klorna är så väl nerklippta att risken för pulpaklipp är ganska överhängande. Det är rena terapin att klippa klorna på den gossen !

Maxía är en riktig liten sprattelfisk ! Usch vad hon ogillar läget att bli lagd på rygg och få klorna klippta, hujedamej !

Hon inser ändå att hon inte kommer någonstans, och finner sig trots allt hyfsat bra i situationen när det gäller baktassarna, men framtassarna är en helt annan historia, och därför har jag av misstag råkat kapa hennes annars så vackra tassfransar. Varenda gång..

Slutligen har vi lilla Laban, som även i kloklipparläget är en aning speciell. Han tycker det är jätteläskigt  att bli lagd på rygg för att få klorna klippta ! Ett tag ( efter händelsen med grannens rottis ) fick jag backa till läget där han satt mellan mig och soffans armstöd, eftersom han greps av fullständig panik av att bli lagd på rygg. Att i det läget hålla fast och tvinga ner honom är inte alls en bra idé eftersom det blir en fight där hunden är så hysterisk att den tappar besinningen.

Men nu går det riktigt bra igen, tack vare Carina och hennes rottis Gissa som fick Laban att komma över den obehagliga händelsen med grannens rottis. Visst tycker han att det är obehagligt att bli nedlagd, men så länge jag är lugn, vänlig och lite bestämd mot honom så får han inte panik och går upp i försvar.

När klorna är klippta visar jag honom att jag lägger undan klosaxen, han slappnar av lite mer och då kliar jag honom på magen en stund.

Sedan brukar jag lyfta upp honom i famnen, då ligger han till så nära han bara kan och vilar sitt huvud runt min hals. Där ligger han och blir kliad och smekt över pälsen. Då släpper det sista av hans obehagskänslor, han blir mjuk och avslappnad igen så pass att han ibland somnar till lite grann i det läget. När han blir nersläppt igen så skakar han bara av sig det hela och se'n är allt frid och fröjd igen.

Den där gosestunden är så viktig, särskilt för Laban men även för de andra två som förstås också blir gosade på magen efter att ha fått klorna klippta. Det avrundar på ett trivsamt sätt.