Just det, kloklippning kan vara något av ett helt företag.

Piivo är klart lättast, coolare hund får man leta efter, så han klipps alltid först. Honom lägger man enklast på rygg över sitt knä, och för det mesta kan man klippa utan några som helst protester, men ibland försöker han dra undan tassen. Vanligtvis när klorna är så väl nerklippta att risken för pulpaklipp är ganska överhängande. Det är rena terapin att klippa klorna på den gossen !

Maxía är en riktig liten sprattelfisk ! Usch vad hon ogillar läget att bli lagd på rygg och få klorna klippta, hujedamej !

Hon inser ändå att hon inte kommer någonstans, och finner sig trots allt hyfsat bra i situationen när det gäller baktassarna, men framtassarna är en helt annan historia, och därför har jag av misstag råkat kapa hennes annars så vackra tassfransar. Varenda gång..

Slutligen har vi lilla Laban, som även i kloklipparläget är en aning speciell. Han tycker det är jätteläskigt  att bli lagd på rygg för att få klorna klippta ! Ett tag ( efter händelsen med grannens rottis ) fick jag backa till läget där han satt mellan mig och soffans armstöd, eftersom han greps av fullständig panik av att bli lagd på rygg. Att i det läget hålla fast och tvinga ner honom är inte alls en bra idé eftersom det blir en fight där hunden är så hysterisk att den tappar besinningen.

Men nu går det riktigt bra igen, tack vare Carina och hennes rottis Gissa som fick Laban att komma över den obehagliga händelsen med grannens rottis. Visst tycker han att det är obehagligt att bli nedlagd, men så länge jag är lugn, vänlig och lite bestämd mot honom så får han inte panik och går upp i försvar.

När klorna är klippta visar jag honom att jag lägger undan klosaxen, han slappnar av lite mer och då kliar jag honom på magen en stund.

Sedan brukar jag lyfta upp honom i famnen, då ligger han till så nära han bara kan och vilar sitt huvud runt min hals. Där ligger han och blir kliad och smekt över pälsen. Då släpper det sista av hans obehagskänslor, han blir mjuk och avslappnad igen så pass att han ibland somnar till lite grann i det läget. När han blir nersläppt igen så skakar han bara av sig det hela och se'n är allt frid och fröjd igen.

Den där gosestunden är så viktig, särskilt för Laban men även för de andra två som förstås också blir gosade på magen efter att ha fått klorna klippta. Det avrundar på ett trivsamt sätt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...