Det blev en jättehärlig dag på rasspecialen i Söderåkra igår.

LA Sydost ska ha en eloge för väl genomförd, välorganiserad, lättsam utställning i kamratlig anda. Bra jobbat !

Helena och Björn hämtade mig och Laban strax innan sju på morgonen, Helena skulle sitta i entrén och behövde därför vara på plats runt halv åtta. Undertecknad gick inte heller sysslolös, utan agerade lite allt-i-allo och hjälpte till med några mindre detaljer inför utställningen som skulle börja klockan tio.

I vanlig ordning började bedömningen med valpklasserna. Allra gulligast är förstås de minsta i klassen 4-6 månader, där vann en ljuvlig liten tikvalp som charmade alla, och hon blev även BIS-valp.

Jag måste säga att Laban är lätt att ha med sig på så sätt att han inte alltid behöver gå kopplad. På morgonen när vi kommit på plats tog jag ut honom från buren för att rasta en bit längre bort. Han fick springa fritt och undersöka den nya omgivningen i lugn och ro. Deltagarna hade inte börjat droppa in ännu, så jag var inte ett dugg orolig att han ens skulle tänka tanken på att försöka smita. Och för den delen så är han ju inte svår att bryta om han skulle få någon oönskad idé. Vi har ju jobbat ganska mycket med följaövningar.

Totalt var det 60 hundar anmälda, och i öppen klass hanar var det hela 9 stycken. 4 av dem fick VG i kvalitetsbedömningen.

Numera benämns ju kvalitetspriserna som excellent, very good, good, och sufficient. Endast hundar som får excellent får tävla vidare i konkurrensen där hundarna placeras 1-4. Hund som tilldelas Ck tävlar vidare i bästa hanhunds-/bästa tikklass där placeringen är densamma, 1-4.

Laban skulle in i öppen klass, och det var inte utan än att jag kände hur det kittlade till i tävlingsnerven, särskilt som jag tidigare på förmiddagen hade kollat hans dagsform och den inte var något vidare just för utställning. Kommandot STÅ verkade vara som bortblåst, jag provade både med och utan utställningskoppel men han bara satte sig strax framför mig och uppförde sig som om jag hade sagt FRONT eller HIT. Jag provade att hålla kopplet i högerhanden, jag provade att inskränka handtecken till ett minimum. Ingenting verkade funka, och frustrationen kom smygande. Men till slut ställde han upp sig, och med förhoppningen att han skulle göra det även i ringen avslutade jag träningen.

Samtidigt var det soligt och väldigt varmt väder, vilket var lite oroande eftersom Laban mår dåligt av det.

Men man lever på hoppet, och när det blev vår tur att kliva in i ringen försökte jag verkligen att lägga is i magen. Varför kunde jag inte fokusera och stabilisera mig själv som när vi hade avslutning på rallylydnadskursen och det hade skapats en tävlingslik situation, inför vilken jag drog ett djupt andetag och sa till mig själv att vi bara skulle gå in på banan och ha skitkul !?

Laban var trött och varm, så länge vi var i rörelse så gick det ändå rätt bra. Kvalitetsbedömningen gick sådär, jag fick improvisera en hel del eftersom Laban var för trött och varm för att alls posera själv, dessutom är inte han heller särskilt road av utställning.

Det gick ändå hyfsat när det kom till att stå på bordet, men jag blev tvungen att ge handstöd baktill och samtidigt stödja upp svansen i någorlunda rätt position. Enligt kritiken lyckades det ändå rätt bra, det enda nedslaget var "aningen låg svansansättning", att ta med en stor nypa salt eftersom Laban normalt och mer på alerten har korrekt svansansättning. Att posera honom på marken framför domaren var en helt annan historia. Friställande var bara att glömma, så det var bara för mig att bita i det sura äpplet och sätta mig på knä för att posera min hund för hand. Detta är ett moment som Laban ALDRIG har gillat, och han vill absolut INTE ha koppelstöd för då sätter han sig direkt ! Alltså släpper man kopplet, placerar en godis i högernypan som man håller på lagom höjd och avstånd från hundens näsa, samtidigt som man håller upp och ger stöd åt hundens bakdel och svans. Det blev förstås en del plock eftersom Laban ju inte gillar att bli hanterad och poserad på marken.

Jag tänkte att vi får vara glada om vi får VG på det här, så glädjen stod högt i tak när ringsekreteraren viftade med den röda skylten och hojtade "EXCELLENT !"

Tjoho, jippii, tralala vad jag blev gla´!

I konkurrensbedömningen blev det ännu knepigare, Laban var vid det laget jättetrött, så det tog en stund innan jag fick honom att stå någorlunda snyggt. Men plötsligt märkte jag att han poserade själv, så jag behövde bara hålla upp högernypan medans vänsterhanden höll upp svansen. Vi var 5 i konkurrensklassen, och jag hade inga som helst förväntningar om placering när domaren gick fram och tackade hunden bredvid oss, och visade fram oss till en 4:e placering. Jag blev förstås jätteglad över detta, men samtidigt förvånad eftersom hunden bakom var nästan identisk med Laban så när som på att den har ljusare mask och mer päls. En annan rolig detalj är att båda är födda 2009-03-14.. Ville, som den andra hunden kallas, och Laban har mötts i ringen vid 2-3 tidigare tillfällen, och varje gång hittills har Laban vunnit över den.

Så nu klurar vi på om vi ska anmäla Laban till tibbespecialen i Skåne i september. Då har jag lite tid att ändra lite på utställningskonceptet så det passar Laban lite bättre. Kanske räcker det med att istället för utställningskoppel använda det vanliga kopplet ? Kruxet med det är att då får jag se mig om bland stjärnorna att Laban alls friställer sig. Får klura lite på det.