Tränade Laban lite idag. Provade ett ställe här på området, där det är lite störningar. Nja, helst av allt vill lilleman ha koll på omgivningen så det funkade inte att bli sträng, och började jag fjolla mig så verkade han mest tycka att jag var helt pantad.

Så jag bjöd in till lek mellan varven, det funkade bättre men han tyckte det var mycket roligare att leka än att träna. Alltså lekte vi mest, och när Laban verkade ha riktigt kul så fick jag en oemotståndlig impuls och innan jag hade hunnit tänka så hade jag tagit upp apportbocken ( som alltid ligger i högerfickan ) och kastat iväg den en liten bit.

Till min stora glädje sprang Laban fram och sniffade lite på den !

Detta upprepades ytterligare ett par gånger, med samma resultat, innan jag gav mig själv en tänkt hurring och påminde mig om att inte fortsätta mer nu när det gick så bra. Alltså tog jag apportbocken från Laban som fick en godbit.

Sist blev det platsliggande i 2 minuter. Japp, det gick alldeles utmärkt !

Och på hemvägen kunde jag inte låta bli att helt kort köra lite utställningsträning. Kommandot "STÅ" sitter som en smäck, Laban ställer upp sig i givakt och därmed kan jag avfärda funderingarna på om han har virrat ihop "STÅ" med rallylydnadens "FRONT".

Ställer inte han upp sig på kommando så beror det på 1: trötthet, eller 2: total ovilja.

Lite senare på eftermiddagen skulle jag iväg till ICA-Lunden och uträtta ett litet ärende, så hundarna kunde samtidigt få en hygglig långpromenad. Fast idag tog jag inte det långa hållet hem från ICA-Lunden.

Det var lite liv och rörelse i pissallén, ungar i skolåldern for omkring på sina cyklar och jag blev vid ett par tillfällen faktiskt lite nervös att någon skulle braka rakt in i oss eftersom de for av och an och verkade ha noll koll på läget runt om.

Laban hade koll i alla fall, men inte på mig, snarare på omgivningen.

Till slut kände jag mig som en jävla tjatkärring ! Tillrättavisa, ge nytt kommando, få gehör i cirka 4 sekunder, tillrättavisa igen, och så vidare. När vi kom fram till ICA-Lunden hade jag nästan tappat tålamodet, det var skönt att lämna hundarna fastbundna i cykelstället under de få minuter det tog att uträtta ärendet.

Labans koll på allt annat utom mig fortsatte när vi gick från affären.

Till slut gjorde jag vad jag skulle ha gjort för länge se'n. Jag släppte kopplet och fortsatte gå med Maxía och Piivo, men då jäklar blev det annat ljud i skällan och Laban fick väldigt bråttom att springa ifatt oss ! Efter hand blev även kontakten bättre, Laban var ju tvungen att ha koll på övriga flocken så att han inte halkade efter och riskerade att bli utelämnad. För att ha koll på oss andra måste han ju släppa kollen på allt annat..

Så nu framöver blir det fokus på följaövningar, mer lek, och ibland inslag av Operation intresseväckande för apportbock. Kontakten kommer liksom på köpet, resten smyger vi in efter hand, och det får ta den tid det tar.