Egentligen är jag för trött att sitta här och skriva, men jag vill ju berätta lite om den här innehållsrika dagen som började 07:16 i morse. Inte illa att kravla sig upp endast 45 minuter efter att klockan har ringt, annars har jag en förmåga att försova mig mer eller mindre rejält, men idag alltså "bara" 45 minuter.

Nej, jag är absolut ingen morgonmänniska, men jag KAN faktiskt kravla mig upp tidigt.

Först alltså kravla sig upp, ha lite morgon i lugn och ro, pallra sig ut på morgonrastning, utfodra Tre Amigos, och ta sitt insulin. Så långt allt enligt dagens planering.

Uffe och jag hade pratat om att han i mån av tid skulle plocka upp mig på f m och så skulle vi ta en snabb rush i affären. Labans foder var nästan slut, så jag skulle marschera in på Maxi och köpa en ny påse, medans Uffe skulle in på Willy:s och köpa lite mat till oss. Hur smidigt som helst ju !

Men han fick oväntat mycket att göra på jobbet, så vi mötte bara upp som hastigast för att jag skulle få busskortet och en slant till Labans foder. Därmed sprack planeringen, jag skulle bli tvungen att under dagen ta första bästa buss till Maxi, på tid som egentligen inte fanns..

Det löste sig ändå i slutändan, tack vare Carina.

Äta frukost måste man ju, och som vanligt intages den framför TV:n och "Days Of Our Lives".

I reklampauserna passade jag på att plocka fram lite rekvisita som kunde vara bra att ha till dagens julkortsarrangemang för vilken Carina och jag hade slagit ihop våra huvuden. Sååå, med tanke på att iaf några av mina vänner och kontakter läser denna blogg så kan jag inte avslöja mer, planen är dock att resultatet ska komma i brevlådan till vissa och via mejl till andra lagom till jul.

Carina och jag hade bestämt att träffas runt tolv-halvettiden, hon hade ett läkarbesök på vårdcentralen vid halv tolv så det verkade rätt lagom.

Då, vid halvtolvtiden, fick jag ett sms från Elisabeth som frågade om jag hade tid och lust att ta ut valparna. Ååååhh, lust har jag alltid, men skulle tiden räcka idag ? När hade jag tid idag ? Första svaret innehöll frågan om det gick bra lite senare i eftermiddag ? Jag ville ju inte känna mig stressad, valpplock måste få ta den tid det tar för att det ska bli rätt och bra i slutänden. Men så fick jag en så stark känsla av att jag absolut inte skulle ta det på eftermiddagen. Jag hade ju en hel timme nu..

På en timme borde jag ganska lugnt hinna med att ta ut valparna en och en på koppelträning.

Alltså meddelade jag Carina att jag skulle pysa iväg en stund men vara hemma igen till halv ett, därefter meddelade jag Elisabeth att jag skulle dyka upp på stört.

Vilket jag också gjorde. Skönt med korta avstånd !

Valparna är två 11 veckor gamla schäfrar som heter Noak och Noelle. Jag finner båda väldigt trevliga och frimodiga, Noelle är lite mer kontaktsökande och mjukare än Noak som jag upplever som lite mer "sin egen". Han verkar ha vad jag kallar bestämda åsikter om saker och ting. En dominant liten herre som inte låter sig övertygas hur som helst. I LIKE !!

Jag blev väldigt förtjust i båda två, men lille Noak föll mig verkligen i smaken, kanske för att han med sina bestämda åsikter om saker och ting påminner lite om Maxía, för att han med sina dominanssignaler för tankarna till Laban ( det ska vara lite på hans villkor ) ? 

Noelle var väldigt behaglig, hon fann sig bra i att få komma ut iförd koppel och halsband. Visst kunde hon protestera lite grann, men det var inte särskilt svårt att väcka hennes nyfikenhet och få henne med sig. Hon är öppen och lätt att kommunicera med.

Noak var inte lika lättflörtad som sin syster. Han protesterade mer och ivrigare över det dumma påfundet att behöva ha på sig halsband och koppel. Han är som sagt lite mer "sin egen", men till slut övervann nyfikenheten de bestämda åsikterna.

Kort efter att jag kommit hem igen dök Carina upp, och som sagt, vi arrangerade julkort.

Och självklart gick vi in en stund efteråt och satt och småpratade lite. Med in i lyan var amstaffvalpen Sinja. Hon var onekligen jättesöt ! Laban tyckte om henne nästan direkt, när han hade sniffat igenom henne och hälsat lite ordentligt så inviterade han till lek. Piivo tappade svansen och drog sig undan först, men kom tillbaka lite senare.

Lilla Maxía, prinsessan ragata absoluta, skred till verket och gjorde sig riktigt otäck när hon fick bekanta sig med Sinja. Hon är rent elak, min lilla harpa !

Det hela gick huvudsakligen bra, men det är bannemig inte särskilt roligt att behöva dela ut avbasningar i tid och otid. Maxía hade en enda uppfattning om Sinja ; hon var INTE välkommen, hon skulle VÄCK !

Eftersom Sinja är endast 8 veckor så vågade jag inte ta ner gamle Bhernard, han har ju inte vaccinerats en enda gång de senaste 8 åren, så det kan innebära en stor risk för Sinja.

Maxía, Piivo, och Laban vaccineras rekommendationsenligt. Dock inte mot kennelhosta, det vaccinet ges numera som ett nässpray och kan ge obehagliga och ganska långvariga biverkningar i nosen på i synnerhet trubbnosiga hundar. Jag har därför blivit mer eller mindre avrådd från att "sprayvaccinera" mina hundar.

Det blev dags att rasta hundar, så jag gick en sväng med dem. Klockan tickade på, Uffe skulle vara hemma om ett par timmar, jag måste fortfarande iväg och köpa foder till Laban, och så var det ju onsdag och det betyder hundprommis på kvällen !

Carina skulle till Maxi för lite matinköp, så hon erbjöd mig att åka med vilket jag gladeligen accepterade !

När vi ändå befann oss på köpcentrat så köpte vi oss varsin korv innan hemfärden. Carina hade inte ätit nå't än, och jag hade sumpat lunchen vilket min mage kännbart talade om för mig vid det laget.

Väl hemma fixade jag snabbt undan ett par saker innan jag begav mig ett par portar bort för att hämta och rasta Bhernard som tillfälligtvis är lite dålig i magen och därför står på svält.

Sedan hem igen och få undan gårdagens middagsdisk, Uffe kom hem.

Koppla av en stund. Sedan började det stora krånglet. Vanligtvis när hundprommisen närmar sig sluttampen så brukar Uffe möta upp med de två hundarna som fått vara hemma, och vi har ju dealat att han först ska rasta Bhernard och släppa upp honom hos brorsan. I kväll behövde Uffe dock vila knät. Ok, modifiering av plan. Jag tog med mig Tre Amigos på hundprommisen, Uffe rastade Bhernard men eftersom han inte har nyckeln till brorsans lya så får ju jag ta upp hunden dit.

Bytte vatten till honom, slängde till honom tre godisar för att Uffe skulle hålla käften och sluta gala om att hunden måste ha mat. JA, det måste den, men när en hund är risig i magen så mår den bäst av att vara utan mat ett dygn. Därefter ska den ges skonkost tills magen verkar ok igen, och då kör man in den på sin vanliga mat igen.

Sedan gick jag därifrån, tänkte att brorsan ska ta ut sin hund en gång till ikväll. hoppas han kommer ihåg att det är onsdag.

Och när jag kommer hem så utbryter ett praktgräl. Om Bhernard, och det handlade inte bara om att han måste gå utan mat ett dygn.

Där försvann också glädjen över att Tre Amigos uppförde sig jättefint under kvällens hundprommis.