Piivo har piggnat till ordentligt, Maxía och Laban mår bra och har hittills inte visat tecken på sjukdom så jag tror att vi snart kan blåsa faran över och släppa på försiktighetsåtgärderna.

Det verkar mest som att Piivo har mumsat i sig något olämpligt, hans magslemhinna var väldigt irriterad, men eftersom vi inte visste om han hade åkt på något smittsamt så har gamle Bhernard inte fått vara här, han har ju varken varit försäkrad eller vaccinerad de senaste 8 åren, och dessutom är det väldigt onödigt att utsätta honom för nå't över huvud taget.

Piivo skulle äta ett fint specialfoder anpassat för känslig mage och tarm så jag köpte en liten påse med detta foder. I mitt stilla sinne tänkte jag att det kanske hade varit bättre att ge honom våtfodervarianten så jag kan känna mig mer säker på att han äter, men då har vi genast kruxet med att få honom att äta sitt vanliga torrfoder när han inte behöver specialfoder längre.

Piivo har endast ätit två små mål av specialfodret. I morse tog han bara några få bitar.

Däremot vaktade han sin skål med innehåll så tydligt att lilla Laban ville kravla upp i famnen på mig, och hur ofta händer det ?  Naturligtvis fick han ligga i famnen en stund.

Men Piivo måste ju äta lite grand ! Jag har tagit fram en bit Priima färskfoder, som egentligen är avsett för Laban som tyvärr bojkottar det, för det är väldigt milt och naturligt för hundens mage. Det är dessutom oerhört lättsmält och har väldigt hög smältbarhet, jag har aldrig haft en hund som ätit Priima och haft dålig mage av det.

Och Piivo har fått lite Priima emellanåt, det som inte Laban velat ha, så jag vet att han äter det och mår bra av det.