Nu har jag lyckats rycka upp mig lite. Igår kväll blev jag så enormt sugen på att träna hund, så jag bestämde mig för att fullfölja planen med att göra det idag. Morgondagen och torsdag blir tajta, i morgon kommer forna grannen Marie och hennes lilla bebis Max på besök en stund runt middagstid, och på torsdag eftermiddag har jag ett läkarbesök. Men i morgon eftermiddag tänkte jag försöka klämma in lite spårövning, och på torsdag efter läkarbesöket vill jag ta en långprommis.

Huvuddelen av dagens träningsresultat var inte helt lysande, men vi börjar med det roliga !

Att lära Laban backa.

Jag tänkte tillbaka på schäfern Gormandiz Devil som jag tränade med för en massa år sedan.

Han ägdes egentligen av min dåvarande pojkvän och var ett år när vi träffades.

Min dåvarande verkade mest ha skaffat hunden som någon slags statusgrej, men eftersom jag redan då var intresserad av att jobba med hund och hålla igång lite med den så fick den ( genom kurser och hemläxor ) aktivering och uppgifter.

Jag minns så väl när vi skulle lära oss backa. Då fick jag tipset att hunden skulle stå mellan mig och en hyfsat lång vägg. Kopplet skulle hållas i höger hand, och i vänsterhanden skulle jag ha en ganska lång pinne att hålla emot och ge stöd åt hundens bakdel så hunden inte skulle kunna krångla sig ur situationen eller backa snett ut åt höger. Med ett litet drag i kopplet skulle jag tillsammans med kroppsspråket och kommandot "backa" få hunden att just backa.

För att återgå till nutid så är Devil borta sedan länge, och det senaste decenniet har jag bara haft tibetansk spaniel.

Det är en viss skillnad på schäfer och tibetansk spaniel, inte minst storleksmässigt.

Det betyder att när jag idag skulle påbörja inlärningen av att backa så fick jag ändra på ett par detaljer. 1 : hunden är av dvärgras så jag behöver ingen pinne för att hindra hunden att backa ut åt höger, jag kan styra upp med mitt vänstra ben.

2 : ett litet drag i kopplet ger hunden en signal att sätta sig, det verkar lämpligare att jobba mer med kontaktbiten i momentet backa. Som förstärkning kan jag hålla en godbit i vänster hand.

Kortsidan på "vårt" hus blev perfekt att använda sig av för att lära in ett rakt backande, intill väggen har det lagts plattor som är alldeles lagom små för Laban att gå på.

Laban placerades prydligt sittande mellan mig och väggen, jag tog en godis i vänsternypan, kommenderade "backa" och tog ett steg bakåt, och ett till. Laban följde direkt och gjorde sig väl förtjänt av godbiten, det var verkligen ett jättefint första resultat ! Att backa sittande blir en senare fråga, först och främst ska Laban lära sig vad jag vill med kommandot "backa".

Vi gjorde ett par backningar till med samma fina resultat innan jag avslutade den delen och började förberedande konatktövningar för läggande under gång.

Laban verkade inte jättemotiverad och läggandet fick göras om ett par gånger innan jag tyckte det var tillräckligt bra, men jag var inte särskilt nöjd med det. Just när vi var igång med sista läggandet så kom grannen ovanför traskande på asfaltgången bakom Laban. Jag stod några meter framför och vänd mot hunden. Grannen hälsade och jag hälsade tyst tillbaka med ett leende och gjorde tummen upp mot henne innan jag återgick i position bredvid Laban.

Nu ville jag ha honom att sätta sig upp från liggande, men det hade lille herrn inga som helst planer på. Inte förrän jag tog en godbit i vänsternypan, då segade han sig upp.

Hm ! Fortsatte med lite kontakt och linförighet, och bäst jag jobbade med att få igång Laban så dök grannen med welsh springer spanieln  ( wss ) upp bakom oss. Grannen var som uppslukad av sitt mobilsamtal och pladdrade glatt medan hunden stretade och drog och for helt okontrollerat av och an i kopplet. Laban blev förskräckt och for upp. Inte så konstigt med tanke på att wss är densamma som utsåg Laban till föremål för sin vilda jaktlek nere på ängen för lite drygt ett år sedan. Även denna gång ville wss leka med Laban och skuttade mot honom. Grannen fortsatte helt oberört sitt glada pladdrande i mobilen trots att hon knappt orkade hålla sin hund samtidigt.

Indeed mäkta irriterande ! Jag svor för mig själv att fanskapet borde ta kontroll över sin hund och senare återkomma till vem det nu var hon pratade med. Eller åtminstone skaffa sig ett headset.

Vid det här laget var Laban vettskrämd, och hur jag än vände, och vilka kontaktövningar jag än försökte få med honom på så vred han bara huvudet mot wss för att ha järnkoll på var den höll hus och vad den gjorde. Att den senare försvann utom synhåll hjälpte inte mycket, och till slut gick vi runt hörnan på huset och in på gården för att köra inkallning. Laban var fortfarande lite skärrad men hade lugnat sig en smula. Inkallningen var inte helt lysande, men det hade jag inte heller räknat med när han precis hade varit vettskrämd för den okontrollerade wss:en.

Vi avslutade med platsliggning på gräsmattan utanför vårt hus, men just som jag skulle lägga Laban kom grannen mittemot ut med sin feta jakthundsmix ( tysk jaktterrier/hamiltonstövare ).

Det gick att bryta Labans intresse, så jag lade honom och ställde mig några meter framför honom.

Tittade på klockan. 20 sekunder gick, 30, Laban låg så fint på sin plats, oj redan 45 sekunder, dags att avsluta. Men när jag lyfter blicken så sätter sig Laban upp. Faaan också ! Det var bara att börja om, och nu låg han i 30 sekunder.

Där bröt vi för dagen och gick en liten kissrunda innan vi gick in igen.