Idag började inte brorsan jobba förrän kl 14, vilket betydde att jag kunde lägga lite mer tid på Tre Amigos under förutsättning att jag lyckades kravla mig upp i rimlig tid på morgonen.

Jag planerade en härlig långprommis runt lunchtid, en favoritrunda ut till Lösen och hem igen.

Det är en nätt runda på 7,3 km som brukar ta omkring 2 timmar att gå, och hundarna brukar vara väldigt nöjda och trötta när vi kommer hem.

Brorsan skulle dra till jobbet vid halv ett, så jag behövde inte ha dåligt samvete för Bhernard som bara skulle sitta ensam i omkring 3 timmar. Jag skulle hämta honom när jag och Tre Amigos kom hem igen.

Det blev en härlig långprommis ! Laban hade, som vanligt, gott krut från start till slut, Piivo piggnade till och blev leklysten, Maxía traskade mest med. Hon är inte jätteroad av så långa prommisar, en timme, kanske en och en halv, är mer lagom för henne, men hon hänger med.

Något som hundarna tycker är toppen när vi kommer ut till Lösen är att besöka pappas föräldrahem Zachristorpet. Då står glädjen högt i tak vill jag lova ! Alla hundarna har ju fått vara med på släktens årliga sommarträff minst en gång vardera, de förknippar platsen med en massa roliga trevliga människor som gullar och pluttar med dem, men jag måste säga att de verkar lika glada att få komma dit även när det inte är en massa roliga och trevliga människor där.

Tyvärr är trädgården inte "tibbesäkrad", så jag vågar inte släppa hundarna lösa för att de ska kunna tumla runt på egen tass. Det blir snarare så att de för en stund tar kommandot och drar iväg med matte släpandes i kopplen..

När vi kom hem rusade hundarna rakt in i vardagsrummet där de knallsomnade i varsin hög.

Själv tryckte jag igång lite kaffe och gick för att hämta Bhernard och rasta honom en sväng.

Det kändes härligt att ha gjort något tillsammans med bara de egna tre, det är säkert inte alltid särskilt roligt för dem att Bhernard är här 6 dagar i veckan.

Och själv vill jag ju passa på när det dyker upp lite extra tid.