Nu är tid för ögonlysning bokad  den 28/11 kl 13:00 nere i Näsum.

Har ju fått förfrågan på Laban, och eftersom tibetansk spaniel omfattas av SKK:s hälsoprogram avseende ögonsjukdomar så skall ögonlysning göras högst ett år före parning annars registreras inte valparna eftersom det inte finns intyg på att båda föräldradjuren är ögonlysta utan anmärkning.

Jag anser mig kunna de grundläggande reglerna för hundhållning och avel, det är regler man måste lära sig när man ger sig in i hundägande och avel.

Schäfer tillhör den massiva skara av rashundar som skall höftleds- och armbågsledsröntgas vid lägst ett års ålder. Denna undersökning görs bara en gång i hundens liv eftersom resultatet är bestående, alltså det ändras inte efter hand som hunden blir äldre, såvida inte hunden tillfogas skada utifrån.

Det finns en sjukdom som heter Legg Perthes och drabbar höftledskulan som om jag inte missminner mig är underutvecklad eller tillbakabildas. Det finns dock möjligheter att sätta in en protes, och man bör hjälpa hunden att bygga upp bakdelsmuskulaturen för att ge stöd.

Jag vet inte om sjukdomen är bunden till vissa raser, eller om den kan drabba alla hundar oavsett ras eller blandras.

Med ögonsjukdomar är det annorlunda. Tibetansk spaniel tillhör gruppen av raser där PRA, Progressiv Retinal Atrofi, förekommer. Som namnet antyder handlar det om långsamt fortskridande ( progressiv ) näthinne ( retina ) förtvining ( atrofi ).

PRA nedärvs autosomalt recessivt, anlaget måste vara dubbelt för att sjukdomen ska uppstå, det måste alltså finnas hos båda föräldradjuren för att avkomman ska få sjukdomen.

En hund med enkelt anlag blir inte sjuk, den är så att säga frisk anlagsbärare.

Man kan inte se sjukdomsanlaget, endast sjukdomen, genom ögonlysning, och tyvärr finns det hos tibetansk spaniel ännu inte något säkert test som kan påvisa om hunden bär på anlaget eller är helt frisk. 

Endast friska hundar utan tecken på sjukdom får användas i avel.

PRA uppstår från ca 3-4 års ålder. Första tecknet på sjukdom är att hunden blir mörkerblind, och efter hand försämras synen allt mer för att slutligen försvinna helt. En drabbad hund kan leva ett fullt normalt liv i en trygg och väl invand miljö. Det är alltså inte särskilt lämpligt att möblera om eller flytta till en ny miljö. Vissa sjuka hundar visar tecken på att se illa, och en del förefaller precis som vanligt utan att ägaren märker någonting.

Jag har själv haft en hund som drabbades av PRA i unga år. Han var 2 år då ögonveterinären såg något svårtydligt. Veterinären talade om för mig att det såg ut som retinopati, vilket också framgår på SKK Hunddata, och rekommenderade att lysa om hunden om 6 månader, samt att han INTE skulle användas i avel.

Eftersom hunden då var hos mig på foder så var det ju inte jag som bestämde i slutänden, och uppfödaren använde hunden vid ännu ett tillfälle trots veterinärens rekommendationer.

Hunden ögonlystes igen året därpå då han var 3 år, och undersökningen visade på PRA i ett tidigt skede.

Hunden var min älskade Pompe, SE UCH SE V-03 Triprima Pomp And Circumstance.

Jag lät ögonlysa honom igen ett par år senare, bara för att få veta hur långt sjukdomen hade gått efter att han fått sin diagnos. Då hade han ca 50% kvar av synen. 

Numera, och även när Pompe levde, är det inte särskilt vanligt att PRA uppstår, huvudsakligen tack vare SKK:s hälsoprogram.

Tibetansk spaniel anses vara en frisk och sund ras, därför känner jag mig ändå ganska lugn inför ögonlysning, men självklart är det samtidigt en viss nervositet som känns lite otäck i sammanhanget. Minnet av Pompes katastrofala ögonlysningsresultat framkallar fortfarande, 7 år senare, tårar och stark ångest.

Men nu är det nya tider och nya hundar !

Jag hoppas naturligtvis att Laban är u a även denna gång.