Öh ? Finsk rubrik ?  Så klart, Laban är ju finländare !  Lite finska förstår jag, men tyvärr inga hela meningar, och därför kan jag heller inte tala språket. Konversationen med Labans uppfödare Silja sker därför på engelska. Det vore roligt att kunna prata med henne på hennes eget språk.

Det blev en bra dag idag, jag gaskade upp mig ganska rejält. I går kväll ville jag bara hälla i mig en burk sömntabletter och ta mitt liv av daga, allting kändes totalt meningslöst, och eftersom jag precis som alltid på fredags- och lördagskvällar var lämnad åt mitt eget sällskap så var det kanske tur att det inte fanns en burk sömntabletter hemma.

Uffe knallsov. Det är ytterst sällan han är vaken efter kl 21.

Men till att begynna dagens bra saker så klickade jag in mig på SK Listerbys hemsida och surfade runt lite. Träning och tävling, men eftersom jag varken har medlemskap eller schäfer så var det ingen idé att ens drömma om att delta på träning och tävling. Kikade runt lite till, klickade på galleriet. Inga foton ännu. Foton ja, det har jag ju tagit några stycken både med och utan Laban bland schäfrarna. Hmmm, tänk om jag skulle skicka några bidrag till deras galleri ?

Det gjorde jag, och när jag såg fotona jag skulle skicka iväg så blev jag alldeles varm inombords.

Yanni och Laban liggande sida vid sida i Torsås, Carina och DCI i action på utställningen i Tingsryd, Lordi som 8-veckorsvalp, samt Lordi 3 månader gammal som funderar över den konstiga luddtussen ( Laban ) som sitter framför honom.

Jag mindes när jag tog fotona, och blev ännu varmare inombords. En tanke dök upp, tänk om jag skulle ta mig terapin att fotografera schäfrar ?!  Kan jag nu inte ha en egen schäfer så är det för bövelen ingen mening att drömma om det heller, men jag kan ju plåta exemplar av brukshundarnas brukshund.

Träningsmotivationen infann sig, och jag funderade på hur jag skulle göra.

Till slut bestämde jag mig för att Piivo skulle vara med och hämta Bhernard och så skulle de rastas. Kvar var Maxía och Laban.

Jag kom fram till att Maxía skulle få lattja med sin favoritboll, och eftersom jag kände mig väldigt sugen på att träna så kanske det skulle vara läge för lite spårövning med Laban ?

Maxía fick på sig rullkopplet, bollen stoppade jag i jackfickan, och så gick vi ut för att lattja !

Bortsett från under träning och förberedande av densamma så lyssnar jag alltid på musik i mitt headset. Just när Maxía och jag satte igång vår lilla bollek så spelades en medryckande låt från en film från sent 80- eller tidigt 90-tal. Dess rytmer kom väl till pass, jag använde dem till lite backa- och följaövningar ( Maxía är dessutom Grand Champion i kontakt, så jag tror att det såg rätt snyggt ut ) som belönades med bollen. Vore kul att ha det på film, men det lär väl aldrig inträffa så länge jag inte tar fram den tresvansade piskan för att få med Uffe ut.

Äntligen blev det Labans tur, jag tog fram träningsväskan och lade ner spårflagga ( har fortfarande inte skaffat en "riktig" spårflagga ) och -sele.

Godiset låg i sin plastpåse i jackfickan. Tanken var att knalla bort till ridklubben och nyttja den fina tävlingsbanan, men när vi gick hemifrån så fick jag en besynnerlig känsla av att jag hade glömt något. Jag kunde inte begripa vad det var jag hade glömt, alla för ändamålet nödvändiga saker hade jag ju fått med mig.

Vi kom till Afvelsgärde där vi träffade en tjej som hade mockat och skulle hämta spån till hästens box. Vi pratade lite då jag plötsligt hörde ringsignalen som markerar start på tävlingar, och så hörde jag speakern..

Satan också ! I det ögonblicket insåg jag vad det var jag hade glömt ; jag hade totalt glömt att kolla tävlingskalendern på klubbens hemsida ! Tjejen bekräftade att det var hopptävlingar, och då hamnade planen om spårövning plötsligt i ett helt annat läge.

Vad skulle jag göra ? Att ta Laban och knalla runt lite på klubben verkade förvisso vara en bra idé mitt upp i alltihop, men han hade ju sett när jag plockade ner alla spårgrejer i väskan och visste därför vad vi skulle göra. Fundera fundera. Hässlegården ? En bit till att gå, men ändå inte så långt från klubben. Jag tänkte på fältet vi passerade under våra promenader där ute, det verkade ganska bra så jag lade ett kilo is i magen och knallade ut mot Hässlegården.

Grästuvor. Ojämnt växande gräs väl uppblandat med en massa ogräs. Inte direkt en hyfsat klippt gräsmatta, och med tanke på att jag inte riktigt har synen med mig och min lilla osäkerhet på var Laban egentligen ligger när det kommer till spårövning så blev jag jättenervös !

Men har jag sagt så har jag, Laban bands upp så han inte kunde se mig lägga spårövningen och var jag lade den, och så skred jag till verket.

Det blev inte lika långt som förra gången, godiset tog slut lite tidigare men det räckte till ett ganska stort spårslut. Jag uteslöt vinkel den här gången, terrängen skulle ändå göra det lite svårare för Laban.

Jodå, den lille hade fattat och hade bråttom ner för att sätta igång !

När jag släppte honom på övningen reflekterade jag över att förvisso var det tendenser till muskeljobb, men samtidigt verkade han noggrann. NOGGRANN !? FLAGGAN ! 

Puuuhh, det var nära, men jag hade inte passerat den mer än att jag bara behövde sträcka ut armen lite för att plocka med mig den.

Laban lyfte huvudet några gånger, men bortsett från vid ett tillfälle så återgick han direkt till sin uppgift. Dock visade han inga som helst tecken på osäkerhet, vilket gladde mig oerhört !

Några huvudlyft, och tendenser till muskeljobb, men i övrigt klockrent så jag känner mig väldigt nöjd !