...men när jag och min hund är mitt uppe i pågående träning så har jag inte minsta möjlighet att avbryta för att stå och småprata.

I eftermiddags tog jag ut Laban för ett litet träningspass. Han var duktig idag också, men det behövdes liite mer uppmuntran än senast, och vid ett par tillfällen fick jag vara lite barsk mot honom. Inkallningen börjar bli riktigt snygg nu, bortsett från att han fortfarande är lite slarvig i slutet, och han verkar kunna skilja på "hit" och "fot".

Fokus låg på inkallning och linförighet, vi tränade även läggande och sättande under gång, och jag tycker att det artar sig.

Kommandot "stå" är inget nytt för honom eftersom han i grunden är uppfostrad och tränad till utställning, men nu ska vi även lägga in det i lydnadsträningen och det är en helt annan sak.

Kvarstannandet gick fint, både liggande och sittande, och så jobbade vi lite med det fria följet. Det senare är inte helt lätt vill jag lova, men det gick rätt bra.

Vi var mitt uppe i linförighetsträningen, och jag planerade att avrunda nu när det gick så bra. Laban började dessutom se trött ut.

Då hörde jag en mansröst fråga : "Vad är det för en liten hund ?" Jag trodde han frågade någon han var i sällskap med, men så upprepade han frågan och det gick upp för mig att det var mig han frågade, så jag lyfte handen lite avvärjande. Laban hade redan blivit störd och glodde åt mannens håll. Inombords kände jag irritationen komma krypande, det var så typiskt att få en sådan störning i det läget då det gick så bra.

Ny fråga. "Är den aggressiv ?" Aj fan, antingen ville han komma och hälsa, eller också hade han en hund som han tyckte skulle få hälsa, och det ville INTE jag !

Mina hundar har tillräckligt med kompisar, d v s ett fåtal, och jag vill inte att de ska hälsa på varenda hund vi möter.

Jag gav mannen ett blekt leende och en diskret huvudskakning till svar på hans fråga och tänkte "du ser väl att vi är mitt uppe i en aktivitet ?!".

Eftersom Laban blivit störd så kunde jag inte avsluta i det här läget, jag hade inget annat val än att fortsätta köra på med det fria följet vi var mitt uppe i då störningen dök upp.

Nu var det nödvändigt att få med mig Laban, få honom att följa med mig utan prut. Jag gjorde halt, kopplade hunden för säkerhets skull och krävde kontakt. Det tog några ögonblick innan Laban valde att möta min blick, men han gjorde det, och så gav jag kommandot "fot". Laban följde riktigt fint, och efter ungefär halva sträckan hörde jag mannens röst igen : "Jag har en fransk bulldog här."

Jaha, tänkte jag, tog några steg till innan jag gjorde en högersväng.

Mannen verkade ha insett att jag inte var vidare pratbar, för han var på väg bort. Laban hade följt fint, trots störningen.

Nu kunde jag avrunda, nu blev det rätt läge. Mitt i alltihop var jag också glad att mannen inte bara hade klampat rakt mot oss, för då hade jag med ganska stor sannolikhet fått ett smärre negerjobb ( ursäkta uttrycket ) med att rätta till ett ganska jobbigt problem.

Så, vad hade inträffat om vi föreställer oss scenario 1, att jag avbryter mitt i träningsmomentet för att hälsa på mannen och byta några ord ?

Laban hade tagit det som ett tecken på att det är ok att gå fram ( jag gör ju det ) och försökt ta sig friheter.

Träningsmomentet hade spolierats, och nästa gång det skulle dyka upp en liknande störning så hade Laban betett sig likadant som förra gången, d v s hellre engagerat sig i störningen. Det bästa jag kan göra för att rädda situationen är alltså att ignorera störningen och fortsätta jobba med min hund.

Vad händer om vi föreställer oss scenario 2, mannen kommer klampande mot oss med sin lilla fralla och jag tappar humöret ?

Jo, min hund hade också tagit ton och betett sig illa eftersom jag gör det.

Även här är det bästa att vända ryggen till och gå därifrån, förvisso skulle jag behöva jobba en del för att få min hund att släppa just den störningen, men förr eller senare skulle den göra det. Tyvärr skulle han dock försöka ha ännu mer koll på omgivningen än han redan har, och det skulle krävas en hel del fler kontaktövningar under en period.

Kreti och pleti må tycka att jag är otrevlig och snorkig, men när jag tränar min hund och vill ha goda resultat kan jag inte bara avbryta hur som helst bara för att vara trevlig och social.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...