Idag blev det roligt värre med spårövning och lydnadsträning, men när det kommer till spårövning så var jag den som var lite rostig när det kom till vissa detaljer, i synnerhet den gamla vanliga detaljen..  

Eftersom jag hade lite tankar runt just spårövning så tog jag med Maxía också. Det kunde vara värt ett försök, men när det sedan skulle bli lydnad så kunde vi ju alltid ersätta den aktiviteten med lite bollekar.

Maxía tycker att lydnad är ett urbota dumt påhitt att alls sysselsätta sig med, det är mycket roligare att kuta runt på ängen, jaga boll, och gosa med matte.

I vanlig ordning var Laban först ut på spårövningen, som jag gjorde ganska lång till honom. Han har vid det här laget gjort spårövning ett x antal fler gånger än Piivo, så jag vågade chansa lite. Skulle det inte funka så kunde man ju alltid lägga en kortare spårövning, men jag lade is i magen och hoppades att Laban inte hade rostat ihop alldeles under tiden som hade gått sedan senaste spårövningen.

Det hade han inte gjort, och jag tycker faktiskt att det går åt rätt håll. Förvisso lyfte han huvudet vid fyra tillfällen, men vid tre av de tillfällena återgick han direkt till spårövningen, han verkade enligt min uppfattning ändå ha så bra koll att han inte behövde leta för att hitta tillbaka. Nej han satte ner nosen direkt och fortsatte där han hade avbrutit. Fjärde gången han lyfte huvudet dröjde han ganska länge innan han återgick till uppgiften, och då fick han leta lite ett par ögonblick, men visade i övrigt ingen som helst tvekan. Han fortsatte med uppgiften på ett bra sätt och avslutade väldigt bra.

Men matte var rostig. Naturligtvis hade jag glömt att plocka upp spårflaggan..  

Piivos spårövning började bra men fortsättningen på början gick fullständigt åt helvete när Maxía och Laban fick syn på en hund som passerade en bit bort. Det blev rent ut sagt ett jävla hallå på Maxía och Laban, varpå Piivo blev störd och föll in i skällandet, och jag blev nästan rosenrasande ! Skadan var skedd, jag avbröt för att gå ner och korrigera Maxía och Laban som snabbt slutade skälla. Lugnet hade åter lagt sig, men hur skulle jag göra nu ? Vi hade förvisso inte hunnit särskilt många steg när helvetet bröt ut, men kunde jag börja om från samma punkt ? Jag valde att börja om från början, lugnt och fint. Piivo tog det jättebra och den tidigare katastrofen verkade aldrig ha inträffat.  

Vid en punkt blev han lite osäker och tvekade, och ett tag fick jag bromsa honom en smula, men för övrigt gjorde han en riktigt, riktigt bra spårövning ! Tyvärr glömde jag plocka upp spårflaggan även denna gång..  

Nu hade Maxía stått och blivit lite uppeldad, så jag lade en kort spårövning med godis vid varje steg till henne.

Jag fick visa henne flaggan som hon bara gav en kort sniff innan hon tittade på mig, så jag fick visa henne att hon skulle undersöka marken också.

Hon fattade strax och började bättre än jag trodde att hon skulle göra. Sniff-sniff-tugg, sniff-sniff-tugg.

Hon gjorde bara antydan till att lyfta huvudet vid ett par tillfällen och gjorde en riktigt fin första spårövning !  

Och ÄNTLIGEN kom jag ihåg att plocka upp flaggan !  

När det en stund senare vankades lydnadsträning så följde jag även där ordningen och tog Piivo först. Laban kunde få vila lite till så han var ännu lite mer "på bettet" när turen kom till honom.

Jag struntade i att träna läggande med Piivo idag och lade fokus på kontakt, förighet, och inkallning. Han är duktig på kontakt, så den delen gick bra, men när det kommer till förighet så är både han och Laban slarviga med positionen, och när vi fått ordning på det så får vi jobba lite med tempot..

En gång i tiden fick jag lära mig hur man får sin hund att backa rakt, och principen torde fungera även när man behöver räta upp positionen i linförighet. Alltså tog jag Piivo bort mot den låga häcken ( nej, jag pratar inte om min egen häck ) och placerade honom mellan den och mig. Hunden kan således inte sätta sig rakt ut eftersom den befinner sig mellan mig och ett slags "vägg".

Teorin visade sig stämma, Piivo rätade upp sig fint i position, så vi kunde göra momentet ett par gånger även utan stöd från "väggen".

Inkallningen gick också bra, men med tanke på hans rymning i fredags så fegade jag ur och lät bli att koppla loss honom. Tyvärr blev han störd av kopplet, så jag ska försöka hitta ett helt ostört ställe där vi kan träna inkallning utan att han behöver ha kopplet runt benen.

Kontakt, linförighet, och inkallning fanns även i planen för Laban idag. Han började passet med att glatt skutta iväg som en guttaperkaboll omkring mig, så jag fick påminna honom om vad vi FAKTISKT skulle göra, och då skärpte han till sig. Åtminstone en stund, för när det började gå riktigt bra med kontakt och linförighet så plötsligt verkade han tjura ihop och lägga av. Glad uppmuntran hjälpte föga, och plötsligt gick det upp ett Liljeholmens för mig :

så här uppförde han sig hemma i går kväll och han skiter fullständigt i mig ! Således studsade Laban till när jag korrigerade, för det hade han inte alls räknat med att jag skulle göra, men OJ vilken alert och samarbetsvillig liten hund han förvandlades till ! Träningen fick en helt ny energi,  och Laban strejkade eller protesterade inte en enda gång, han var jätteduktig ! Förigheten gick fint, kontakten var nästan perfekt. Provade teorin med längre avstånd i inkallningen, och resultatet lät inte vänta på sig : reaktionen var mycket snabbare och tempot var ett par snäpp högre. Han sätter sig fortfarande mer till vänster än rakt framför mig, men det artar sig tycker jag. Läggandet och sättandet under gång gick också mycket bättre, i synnerhet läggandet. Det blev inte omedelbart, men han segade inte heller och lade sig utan krusiduller. Sättandet blev också riktigt fint.

Vi avrundade med platsliggning. Med tanke på hur lång tid som gått sedan förra platsliggningen så tänkte jag mig att en minut nog skulle gå bra.

Laban lade sig lydigt och jag gick bort en bit för att ställa mig framför honom. Först tittade han på mig, efter ungefär 30 sekunder växlade blicken mellan mig och en punkt längre bort i gräset. Han började se disträ ut. Vid 45 sekunder reagerade jag på att han såg lite större ut, han verkade sträcka sig framåt för att sniffa på något.

Han hade rest sig till hälften !

"L I G G !"

Han lydde direkt och jag tittade på klockan. Laban låg kvar, och efter ungefär 20-30 sekunder så avslutade vi. Själva avslutningen hade ju blivit bra, han hade ju lagt sig direkt igen och legat kvar tills jag gick fram och visade att det var slut.

Maxía fick avsluta dagens träning på ett glatt sätt. Allt som behövdes var flexikopplet och hennes älskade boll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...