Här återkommer vi lite till innehållet i ett tidigare inlägg.

Både Piivo och Laban är duktiga på träning tycker jag, men nu har det varit lite rörigt med annat ett tag så träningen har blivit lidande.

Igår satte vi igång igen, och när jag tar båda hanarna tilli träning vill jag köra Piivo före Laban, annars sitter han och tjuter och skäller.

Jag får intrycket av att han blir ivrig och otålig, av beteendet och träningsresultaten att döma är han motiverad.

Han hade VÄLDIGT bråttom ut på vår lilla träningsplan !

Till saken hör som tidigare nämnts att jag lyckades trots allt lära Piivo lite grann ändå som unghund, och det märks nu när vi har repeterat och blåst nytt liv i det hela. Innan vi visste ordet av gick han nu fot med fin kontakt, det blev fint kvarstannande, sättande, och snabb inkallning.

Piivo är mycket uppmärksam på mig, och jag hade knappt hunnit avsluta kommandot "hit" förrän han rusade upp och fram mot mig, men till skillnad från sin bror springer han inte ända fram utan sätter sig ungefär en halvmeter framför. Jag är noga med att rikta in honom och berömma och belöna inkallningen innan jag säger "fot", och när han sitter "fot" så belönas han för det.  Jag jobbar också för att undvika att Piivo springer direkt till min sida och sätter sig där, har ju gjort det misstaget med Laban. Nå, det är misstagen man lär sig av, men tyvärr gör även hunden det..

I Piivos läggande krävs en del mer träning ; så fort jag berömmer vill han sätta sig upp, och berömmet är ju inget frihetskommando..

Det blev till att gnata, och till slut låg han kvar som jag ville, men då hade jag också kommit på var jag i ren obetänksamhet hade gjort fel, det var således inte särskilt konstigt att Piivo satte sig upp så fort jag sa "bra". Jag hade kommit ihåg att belöna långt ner, men glömt att berömma lågt och lugnt. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång så det blir "braa" och inte ett glättigt "BRAA".

Hade även tagit med konerna som Carina gett mig för att prova lite rallylydnadslalom med Piivo, men han är inte alls särskilt road av att utöva denna sport, så den får vi stryka ur hans kalender.

Laban är tvärtom, han är väldigt road av rallylydnad men inte lika road av "den vanliga" lydnaden. Nu är det ju så att jag vill upp i appellklass med Laban, så hans och Piivos olika likheter ger en del nya funderingar.

Under tiden utan träning har Laban dock kommit på andra tankar och testar gränserna så mycket han bara kan. Det märks även inomhus.

När jag band fast Piivo efter sitt träningspass kände jag mig så säker på Laban att jag bara släppte hans koppel på marken bredvid mig och tänkte att han nu var så glad att få träna lite igen att han skulle bli kvar på plats tills jag sa något annat. Men när jag lyfte blicken hade den lille rackaren sprungit ut till mitten av vår lilla träningsplan för att sniffa på en spännande fläck, och jag svor till och tänkte att det var säkert en väldoftande tik som hade lämnat visitkort just där, och det var med nöd och näppe jag lyckades stoppa Laban att sniffa sig rakt ut i vägen, han sket nästan fullständigt i mig !

Han tjurade således ihop och gjorde inte särskilt bra ifrån sig på träningen, men jag blev ganska nöjd med inkallningen, förigheten, och jättenöjd med hans intresse för apportbocken !

Denna tjurighet fick mig att tänka tillbaka på det tillfället för ett litet tag sedan då vi gjorde lite övningar inomhus och Laban inte ville ; han vände om och stack iväg in under soffan ! Jag hade varit alldeles för snäll alldeles för länge, och Laban har lärt sig hur man bäst utnyttjar det. Det var dags att sätta ner foten, i ett tidigare inlägg om dominans ses ett foto på resultatet av detta.

Nu försökte han alltså samma sak utomhus, så jag gissar att jag måste sätta ner foten lite tydligare även där. Det känns som att jag snart behöver lite support och goda råd. Trotsar han mig och kommer lös ute så är det ingen bra idé att bli sträng och ryta till, då sticker han bara ännu längre. Nästa gång, för det blir en nästa gång, ska jag kuta iväg, och unge herr Laban ska förstå att jag är MYCKET missnöjd med hans uppförande !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...