I går var det riktigt synd om Piivo. Han hade besvär med sitt ben igen, sannolikt sviter efter tisdageftermiddagens långprommis.   

Han ville inte äta ett enda bett, han bara låg och ville vara ifred med sitt tjocka svullna ben. Vi gav honom extra god mat på kvällen, men inte ens det ville han ha. För säkerhets skull tog jag tempen på honom, men den var på hans normala 38 grader.

Till slut petade jag i honom en Rimadyl, och det verkade som att den i kombination med att Uffe gav hans ben en mjuk massage gjorde gott för honom, för några timmar senare hade han piggnat till och ville gå på nattrastning tillsammans med oss andra.

Tempot fick naturligtvis anpassas, så rastningen tog lite längre tid än vanligt, men det gjorde ingenting. De senare kvällarna brukar vara lugna här ute.

Idag mår Piivo bättre, han traskade med på morgonrundan och åt sitt morgonmål. Svullnaden är nästan helt borta, och han vill inte bara ligga och vara ifred. Han har blivit borstad och kammad, jag hoppades att han skulle se åtminstone lite vårdad ut, men nu när han är urfälld så räcker det att han ruskar på sig så ser han ut som en rugguggla igen.  

Den korta tunna pälsen står nästan rakt ut från kroppen, och de tunna långa nästan obefintliga pälsstråna ser bara löjliga ut. Det är så jag blir sugen på att ta fram saxen och klippa bort dem. Fast risken är ju att det blir ännu fulare ojämnheter, precis som när jag trimmar ner de ulliga "mameluckerna" på hans ben.

Funderar på att hålla honom nerklippt undertill och på benen när höstrusket sätter in, och blir det en kall och vit vinter så drar han på sig snöbollar på nolltid om jag inte håller efter pälsen. Det är ju ändå inte aktuellt att ställa ut honom än på ett tag, dels för att han är kastrat och dels för sitt ben.

Nu ska Piivo få ett par veckors vila och strikta koppelpromenader till att börja med. Kanske blir det nödvändigt för mig att ställa in mig på att inte alls gå långprommisar med honom. Han får ju besvär med benet när det ansträngs för mycket. Försöker peta undan till självrisken för ett veterinärbesök.

Har en idé om att knåpa ihop något slags kärra till Piivo att åka i,

så kan han följa med på långprommis i alla fall.

Jag behöver bara ett hyfsat stort barnvagnsunderrede så jag kan smälla upp en av stålburarna där, och VOILÁ så har vi en bra kärra för Piivo att åka i.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...