Har precis kommit in från en träningsprommis med Laban.

Det bjöds på ett antal språngmarscher och vändningar, så nu är Laban som en urvriden gammal trasa, och själv är jag lite svettig i ögonbrynen.

Resultatet blev ungefär som jag förväntade mig, ganska blandat beroende på vad som dök upp på vår väg. Dock visade sig Laban ha ok flockkänsla för det mesta, han sprang aldrig iväg från mig, men i vissa lägen är språngmarscher kanonbra att ta till, gärna i kombination med kurragömmalek.

Vissa sträckor tog en ganska bra stund att avverka då det blev x antal vändningar, och som jag tidigare berättat så släpper jag kopplet när Laban spanar in omgivningarna och "glömmer" att ha lite koll på mig, och likadant gör jag när han börjar dra i kopplet.

Det ska vara trevligt att vara tillsammans med sin matte, varför jag alltid berömmer när hunden visar önskat beteende. Godisförstärkning ges bara när det blir riktigt bra, och jag använder det för att förstärka det önskade beteendet, aldrig annars då det "bara" blir beröm förstärkt med gos och gull-gull.

Hunden ska inte följa mig för att få godis, den ska följa mig för att den vill. Gör man det inte trevligt så vill inte hunden följa. Därför använder jag godisförstärkning endast när det blir riktigt bra, och när det önskade beteendet är befäst så bantas godiset bort efter hand.

Tempoväxlingar är bra. Raskt tempo = Laban börjar dra iväg och bjuder därmed tillfälle för språngmarsch i motsatt riktning.

Långsamt tempo = Laban samlar för det mesta ihop sig bättre och blir mer lyhörd. Gör försök att öka tempot. Således är långamt tempo att föredra så här inledningsvis, för att på sikt kunna ha hunden lika lyhörd även i ett raskare tempo. Hunden ska alltså bli mer följsam även där. Först ska följsamheten befästas i långsamt tempo ( även för mig att tänka på eftersom jag av gammal och ohejdad vana håller ett ganska raskt tempo ), och sedan får man efter hand öka. Laban är lättstressad, och det är en orsak till att han lätt drar iväg, den andra orsaken är hans dominans : HAN vill ha kollen, HAN vill ta ledningen. Och jag har varit lite för slarvig. 

Det är ju jag som går ut med hunden. Inte tvärtom.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...