Fick brev från Klassfest.com idag, och med det brevet kom även känslostormar som ett dito på posten. Här får läsaren glutta in lite bakom en dörr som jag helst håller stängd, men vars innehåll behöver luftas en smula eftersom så mycket från 20 år sedan otrevligt nog kom upp till ytan och gjorde mig väldigt upprörd !

Och varför i helvete rent ut sagt ska jag pröjsa 350 spänn för att kastas 20 år tillbaka i tiden, då det enda gemensamma jag hade med mina "klasskamrater" var att vi tyvärr gick i samma klass, i samma skola ?

Visst, jag skulle kunna gå på "festen" och säga hej till alla, återuppleva mindervärdeskomplex över att inte ha lyckats lika bra och vara lika "duktig" på basala saker, känna frustrationen, minnas glåporden och vara beredd på att vad som helst kunde dyka upp. En knuff, ryktesspridningen, att någon hade sparkat in mitt skåp, etc.

De få tillfällen jag faktiskt sade ifrån så fick jag oftast skulden för händelsen. Jag kan bara minnas två tillfällen då det INTE inträffade, ena gången gick jag i sjuan eller åttan och vi var på väg in till SO-lektionen. En "klasskamrat" bufflade sig förbi mig och var jävligt tyken, och just då ansåg jag att han skulle ha ett kok stryk ! Jag marscherade därför ifatt honom, slet tag i hans tröja och tryckte upp honom mot ett skåp i lektionssalen. Han gjorde aldrig något mer mot mig.

Andra gången var i nian. Det var ganska tidigt på höstterminen, och mitt oförtjänta rykte hade raskt kommit till de nya sjuornas öron.

Först försökte jag ignorera de retfulla små jävlarna, men de gav sig inte. En dag var de små jävlarna värre än vanligt och jag tröttnade rejält. Nu fick det fanimej räcka med spydigheter !

Innan någon av de små jävlarna hunnit reagera hade jag fått tag i en av dem och tryckt upp fanskapet mot tegelväggen. I den positionen fick han klart och tydligt upplysningar om att nästa gång skulle det smälla rejält, och så såg jag till att få bekräftat att fanskapet hade förstått budskapet. När hans fötter hade återfått kontakten med golvytan fick de väldigt bråttom därifrån ! Därefter var problemet med sjuorna ur världen, de blev till och med riktigt trevliga !

Aaahh, nu känns det bättre och jag kan återgå till nutid ! Det är läge att ta hand om något som jag trots allt är ganska bra på, nämligen HUND !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...