Piivo haltar fortfarande till och från, men oftast är det knappt märkbart, det ser bara ut som att han inte går riktigt rent.

Han har ätit j/d-foder i 3,5 vecka, och det ser ut att ha gett resultat på hans leder. Det låter inte alls från hans leder, om vi bortser från att det kan höras ett "klonk" från bakre delen av ryggen ibland när jag lyfter upp honom. Det är samma ljud som kommer från mitt ryggslut ibland, och jag är överrörlig i ryggen så mitt "klonk" hörs när kotorna faller tillbaka i normal position. Gissningsvis är det samma sak med Piivo. Sådan matte sådan hund, eller ?

Han är mycket smidigare i rörelserna nu, hoppar lätt nerifrån BIA-bädden och upp på soffans armstöd, ca 80 cm rakt upp. Det verkar som att j/d-fodret har gett honom en välbehövlig "uppsmörjning". 

I går kväll när vi satt och tittade på tv dök en tanke plötsligt upp, eller snarare ett par minnen.

Sensommaren 2008, då Piivo var runt 13 månader, blev han halt på höger fram efter att ha fått springa runt i skogen. Sannolikt en sträckning, resonerade vi och lät gossen ta det lilla lugna ett par veckor. Hältan försvann därmed och allt blev frid och fröjd igen.

Vid ungefär samma tidpunkt året därpå var det dags igen. Hälta på höger fram. Med tanke på föregående hälta året innan så hade jag ändå försökt jobba upp honom i lite bättre muskelkondition, men det verkade inte ha hjälpt. Det blev lugna gatan för Piivo i 2-3 veckor, men sedan var allt frid och fröjd igen.

I sensomras och under hösten och vintern lät jag inte Piivo springa fritt alls. Det blev bara koppelpromenader och hältan uteblev. 

Eller snarare dröjde den till i våras då hundarna och jag vid ett tillfälle skulle gå en runda runt Lyckeby. Piivo gick inte rent, och jag hittade ingen orsak till att han skulle halta. Vi hade ju gått enbart koppelprommisar under hela hösten och vintern, han var i god muskelkondition, så vad i helvete var det frågan om ? 

Sedan dess har hältan kommit och gått. Lugnt tempo hjälper för det mesta men inte alltid. Helst ska han inte springa alls. Det HAR blivit bättre sedan han började äta j/d-foder, men det är få dagar han inte haltar alls, dock har jag lite koll på om han är svullen och det är han för det mesta inte efter vad jag kan känna.  Planen att försöka smyga undan lite pengar till veterinärbesök har gått i stöpet, så jag får ändra strategi. Vill gärna veta vad det är för fel, går det att åtgärda, och i så fall hur ? Piivo mår ju bra i övrigt, men är förstås lite besvärad av sin hälta ibland.  Dags att starta plan B som innebär ny strategi.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...