Till att börja med firades Piivos 4-årsdag igår. Jag bara undrar var f*n de 4 åren har tagit vägen ? Nå, han är ju långt ifrån gammal med tanke på att en tibbe som får vara frisk genom livet ofta blir 13-14 år eller äldre. Ålderskrämpor uppstår förstås precis som hos oss människor, och då får man så klart se till att hunden får en så bra ålderdom som möjligt.

Maxía fyller 6 i september, och har således 1-2 år kvar till hon når den gyllene medelåldern. Om 2 år blir hon veteran, och om allt klaffar så vill vi ägna en utställningssäsong till bara henne. Veterantoppen hägrar, och det vore kul om hon kunde bli schyst placerad. Vi vet att hon inte är någon direkt superstar, men det spelar ingen roll.

Uffe är hemma på semester, så jag får inget vettigt gjort. Han är en pysselmänniska som går omkring och torkar och dammar, nu senast städade han köket och jag känner mig som en hopplös slashas som mest är i vägen. Det har inte blivit någon vidare träning denna veckan, så jag har lite dåligt samvete. Min brors tibbe Bhernard kom i tisdags och ska vara här ett par da'r till eftersom lillbrorsan är iväg på jobb. Ett tag såg det ut att bli lite knepigt : Maxía vill gärna sätta åt Bhernard, som är typ jättekompis med Laban, som i sin tur sa till Piivo att dra åt skogen. Det hela gick att lösa utan grindar och galler, som jag helst vill slippa använda mig av. Det kan ta ett par da'r innan den tillfälliga flockkonstellationen synkar ihop sig på ett ok sätt. De första 1-2 morgnarna blir det lätt rörigt och småkaotiskt på första prommisen. Laban blir aningen stirrig av Bhernard som i sin tur hör illa ( han blir 13 år i augusti ) och traskar kors och tvärs i sin egen lilla värld och har noll koll på oss andra, lyckligt ovetande om att jag jag håller på att snubbla och slå ihjäl mig när han plötsligt vaggar rakt framför mina fötter för att komma över till höger sida där han upptäckt en spännande doft av något slag. Igår gick jag bort till ängen där jag släppte gänget för att de skulle få rasa av sig. Maxía, Piivo, och Laban drog iväg i en vild brottningsmatch medan Bhernard klev ut ungefär i mitten av ängen där han ställde sig att snufsa och tugga lite gräs. Där stod han en bra stund, lyckligt ovetande om sina yngre kamraters vilda lek som han varken såg eller hörde. Han förefaller vara en smula imbecill.  Piivo drog iväg på egen tur, men han har blivit ganska duktig på att komma tillbaka, så även denna gång. Jag vill först befästa beteendet att komma tillbaka, och så måste det bli mer inkallningsträning så att han förstår att inte sticka alls. Målet är alltså att han ska hålla sig kvar bland oss andra. Men det får ta den tid det tar, nu kommer han åtminstone tillbaka som jag önskar.

  Maxía, Piivo och Laban vid ån en solig dag

     Piivo, nybadad och fin på sin födelsedag