Jag måste bara gnälla av mig lite, brukar inte gnälla och klaga i tid och otid men idag känns varken knopp eller kropp något vidare.   

Den som överhuvud taget inte tål gnäll och klagosång kan sluta läsa här.

Somnade till på soffan någon timme igår kväll och vaknade framåt natten, lufsade in i sovrummet och med planen att fortsätta sova kröp jag ner i sängen. Men planen höll inte särskilt bra, på grund av diabetesproblematiken i axlarna kan jag inte ligga i samma ställning särskilt länge förrän det börjar göra ont. Snart kan jag inte ens ligga på rygg. Långt om länge lyckades jag slutligen slumra till, bara för att ganska snart vakna av smärtan från axlarna och därför behöva ändra sovställning. Sova korta stunder, vakna, byta sovställning, somna till igen. Till slut fick jag åtminstona några timmars ordentlig sömn utan att vakna av smärtorna.

Nu har jag åtminstone fått i mig lite kaffe, så hjärnkontoret har ordnat till sig, men axlarna är rena mardrömmen..

Föreställ dig att smärtan från axlarna strålar ut i armarna i ett enda molande ömmande, och att händerna ömmar och känns sega, gör ont vid för tung ansträngning. Att en sådan dag sätta upp håret på annat sätt än en hästsvans i nacken är otänkbart, det funkar inte.

Men det dök upp något uppiggande som fick mig att må lite bättre inombords. Jag har sett foton på den tredje av de fina små tikvalparna efter Laban, men de är egentligen inte valpar längre eftersom de fyller 9 månader just  idag.

Vad jag har förstått så är alla tre väldigt trevliga, och enligt det jag har sett av dem på foto så ser de inte ut som kattskit heller.  

De verkar ha fått det bästa efter både far och mor, vilket är mycket glädjande. Ägarna till de två valparna som såldes är väldigt nöjda efter vad jag har förstått. Som ägare till den inte minst vackra fadern blir jag jätteglad över sådana här saker, jag vill gärna veta hur avkommorna blir och hur det går för dem. Att låna ut min hanhund och inte intressera mig för hur avkommorna utvecklas finns inte i min värld. Som ägare till en avelshane har ju jag också ett ansvar, och jag har rätt att ge ett nekande svar om t ex tiken i fråga inte är lämplig eller om kombinationen skulle strida mot de regler och rekommendationer som gäller inom SKK och SSTS.

Blandrasavel är således uteslutet ! En olycka kan lätt inträffa om man inte är observant, men MEDVETEN blandrasavel bojkottar jag fullständigt !

Nog om det, ämnet är tillräckligt upprörande.

Vi avrundar med något trevligare som att det förhoppningsvis kan bli lite träning av hund idag. Vädret är ganska lagom, lite molnigt och inte alldeles för varmt att vara ute. Jag avskyr den klibbiga högsommarvärmen eftersom varken jag eller hundarna mår bra av den, vi orkar inte göra särskilt mycket och befinner oss helst hemma i den svala lyan. Men just idag är det bra väder så vi kan vara ute lite mer.