Klibbig, kvav värme med 23 grader i skuggan. Fruktansvärt enligt min mening ! Emellanåt kom det dock en svag bris som gjorde det mindre outhärdligt att befinna sig utomhus.

Jag ville, den äckliga värmen till trots, träna hund. Laban har en dålig magdag och skulle ändå bli som en trasa innan vi bara kommit till hus 14, likaså Maxía som ändå inte tycker det är nödvändigt att träna lydnad och ha spårövning. Men Piivo mår inte alls lika illa i värmen, så han blev också det naturliga valet. Han har ju faktiskt börjat visa framtassarna den senaste tiden.  

Alltså plockade jag ner spårflagga och väst i träningsväskan, tog Piivo och begav mig mot spårövningsplatsen. Idag lade jag en längre övning, men fortfarande med godis i varje steg, För att ändå testa att göra det aningen svårare så lade jag ner första godiset ungefär en halvmeter in på övningen.

Med Piivo kan jag göra precis det där som inte funkar med Laban : placera kopplet under magen. Han blir inte störd av det, och reagerar direkt om han råkar hamna lite off-road och jag gör en diskret ryckning i kopplet.

Nu kommer jag även ihåg att ta upp flaggan när vi kommit en liten bit in på övningen.  

Bortsett från att vid ett enda tillfälle lite disträ lyfta på huvudet ett ögonblick så gjorde Piivo fint ifrån sig. Till och med riktigt fint, med bra intensitet där nosen var som klistrad mot marken. Han var lika lugn och noggrann som han alltid varit hittills.

När spårslutet har ätits upp och vi ska gå därifrån agerar han precis som Laban : fortsätter spåra. Skillnaden är att Piivo vill ha mer godis och Laban följer mina fotspår.

Ett litet lydnadspass fanns också i planeringen. Även här gick det riktigt bra ! En gång i tiden har Piivo fått lära sig sitt och att stanna kvar, fast det senare på ett lite annat sätt. Men först tränade vi lite förighet, och sedan ligg. Nå. förigheten får vi ta från början, men ligg blir bättre nu. Efter det grundläggande handkommandot med L-rörelsen så ville jag prova om Piivo hängde med på den snabbare upp-och-nerrörelsen. Jodå, det gjorde han ! Första gången hade jag en godbit i handen, och andra gången höll jag godbiten gömd i vänsterhanden. Piivo hade fattat grejen, men blev lite förvånad att det inte fanns någon godbit i högerhanden, men desto gladare blev han när den kom från vänster ! Han är också duktig på att sätta sig upp från liggande.  

Kvarstannandet gick jättebra, och så ville jag avsluta det hela med en inkallning. Med tanke på värmen är det inte så konstigt att han inte kom kutande som skjuten ur en kanon, men han kom när jag kallade, och det är huvudsaken för mig ! För att göra mig lite extra intressant där jag satt på huk, satte jag handen i vänsterfickan och tog upp en godbit. Sedan lurades jag : godisen låg kvar i handen men jag gjorde en gest som för att gömma den i munnen. När Piivo kom travande till mig gick han direkt upp mot mitt ansikte och sökte kontakt ( läs : godis ). Berömmet kom direkt, tätt följt av godbiten som fanns i högerhanden !

Glatt pladdrande tog jag min lille hund och återgick till utgångspunkten, hämtade väskan från sitt gömställe, lade ner västen och började gå hemåt. Jag anser mig kunna vara nöjd !