I eftermiddags hämtade min bror sin tibbehane Bhernard som har varit här nästan en vecka. Jodå, det går rätt bra att ha honom här, men han är en åldrande herre på 13 år som hör ganska illa och mest verkar lulla runt i sin egen lilla värld. Det blir aldrig något gruff eller bråk, fast Maxía kan bli lite bitchig, men stämningen i flocken ändras ganska snart. Först blir alla glada och stojar runt en stund, sedan tjurar Piivo ihop de första två dagarna, samtidigt som Laban är jätteglad och äter som om han aldrig fått mat.

Efter två dagar är Piivo fortfarande ganska tjurig, men inte på ett demonstrativt sätt, Laban börjar dra sig mer undan, och Maxía vill inte heller ha mer kontakt än typ nödvändigt. Maxía och Piivo äter ordentligt som de ska, men Laban vill helst äta ute i hallen. Om han alls äter vill säga, men det finns fler anledningar till det.

Som jag hade bestämt så tog jag ut Laban för en stunds träning i kväll. Jag tänkte att det kunde vara ok att träna bakom nya Carlandra, så vi gick dit.

Det blev ingen bra start alls. Skulle leka igång Laban, men han ville hellre ha koll på omgivningen och sniffade iväg åt ett annat håll. Det var bara till att springa bort en bit och tjoa. Sedan blandade vi rallylydnadsövningar med vanlig lydnad, men Laban verkade mestadels distraherad och ointresserad. Fot gick riktigt bra ändå, vi fick till en inkallning med fot också. Detaljmässigt kunde den vara bättre, Laban drar lite åt vänster för han vet att efter "hit" säger jag "fot". Får fila lite till på den. Efter två "omtagningar" blev det också en bra platsläggning på en minut och ca 5-6 meters avstånd.

Men när jag avslutade träningspasset och gav frihetskommando så hade Laban helt andra planer än att följa med mig !

Ny språngmarsch och till närmaste hyggliga gömställe ! Ganska snart kom Laban springande och började söka. Men när han efter ett kort tag hittade mig stannade han ett par meter ifrån, medveten om att han inte låg bra till eftersom han inte hade följt med direkt. Han vet att han blir "tagen i örat", och det vill han inte. Alltså håller han sig på tillräckligt avstånd för att vara i närheten och ändå undgå att bli tagen i örat. Alltså måste jag lägga om strategin en smula. Med lite lockande fick jag honom att komma lite närmare. Hans misstänksamhet gick inte att ta miste på, för när jag långsamt sträckte ut handen så backade han ett steg tills jag visade att jag inte var ond på honom. På det viset kunde jag komma tillräckligt nära för att klia lite på honom och få på kopplet för att gå hem.

Det är läge att backa lite i träningen.

En knepig detalj med att på grund av sommarvärmen och avsaknad av bil och körkort behöva hålla sig hemomkring för att träna, är att det är nästan omöjligt att undgå löptikar. I synnerhet när tikarna i antal ligger i majoritet här på området. Jag vet att närmaste grannens tik löper just nu, och det är en smula bökigt. Det verkar också som att det är åtminstone en till som löper nu. Jag går och puttrar lite över detta obekväma faktum, och funderar över om vi verkligen ska ha en hanhund till. Den kanske inte alls blir lika medgörlig som Laban faktiskt är. Piivo var före kastreringen ett skräckexempel på hur en hanhund kan bli i värsta fall när han känner av en löptik. Han åt inte, han låg ute på balkongen och suckade, och när vi var ute så dreglade han floder över de väldoftande fläckarna som löpisen lämnat efter sig. Fick han dessutom syn på löpisen han kände doften av så vrålade han rakt ut och kaskadspydde. Laban äter och är precis som vanligt, men utomhus är han väldigt "på".

Tänk om en framtida schäferhane blir som Piivo ? Eller står och ylar ?

En tik måste delas av under löpet. Laban kommer att bli eld och lågor, och Maxía blir en liten ragata av rang. Konflikt kan uppstå eftersom en löpis blir dominant, och Maxía är kastrerad och dominant. Risken finns också att Laban börjar tjuta, eftersom han ju har avelsdebuterat och därmed är en avelshund som fattar vad det är fråga om när det luktar löpis.

Vilket dilemma ! Det tål att sovas på.

Och så har jag lagt till en ny länk, bloggen Sibbamåla Zoo där Carinas tik Yanni, som jag är väldigt förtjust i, berättar om lite av varje i deras vardag tillsammans med snyggingen Dci ( uttalas "disi" ) och energiska rottweilern Gissa, samt en drös katter. Själv sitter jag med ett brett flin och läser om deras eskapader !