Det blev lite improvisation, men resultatet blev riktigt bra, så jag känner mig nöjd och glad !

Tog ut Laban för lite spårövning tidigare i kväll, jag hade sett ut en plats som verkade bra och där jag efter spårslutet skulle komma långt ifrån själva spåret. Stigen genom skogspartiet mellan Carlandravägen och Augerumsvägen. Vi gick in på stigen från Augerumsvägen ( annars skulle vi få motvind ), och strax innan nedläggning av sele och planerad spårstart band jag Laban och tog fram västen ur träningsväskan.

Men när jag skulle sätta ner spårflaggan upptäckte jag något som jag inte alls hade tänkt på. Det var berggrund. Ajajaj, inte bra ! Vad gör man ? Flaggan måste ju stöttas på något sätt, och här kom väskan väl till pass. Risken att hunden skulle bli störd fanns förstås, men fanns det anledning till att lägga is i magen så var det just där och just då. Och så lade jag godisspåret på stigen. Två steg, godis, två steg, godis, tills jag ansåg att spåret var lagom långt och avslutade det hela med en godishög innan jag tog på mig sjumilastövlarna och klev iväg till stigens slut på Carlandravägen, från vilken jag skulle gå tillbaka ut på Augerumsvägen för att på nytt gå in på stigen där Laban satt bunden och väntade.

Selen kom på, i rätt ordning den här gången, och Laban fick klartecken att gå fram till flaggan. Som väntat sniffade han först på väskan och sedan på flaggan. Och så gick han på spåret. Näsan var bra mot marken, men så blev han osäker och gick tillbaka, men hittade rätt igen. Plockade med mig spårflaggan och smög försiktigt upp väskan från marken och hängde den över axeln. Hunden blev inte störd av detta, förvisso hängde spårkopplet slakt över hans rygg, men det verkade inte bekomma honom. Han såg ut att ha bra intensitet och följde spåret fint. Jag noterade att han tog en del av spårgodiset. Valde att stå stilla ett par ögonblick tills det blev lite spänst i kopplet, först då tog jag ett steg framåt och just då lyfte Laban på huvudet. Jag drog efter andan, vågade knappt hoppas att han skulle fortsätta. Ändlösa sekunder. Tysta, fasansfulla sekunder.

Men så sänkte Laban huvudet och fortsatte sitt "arbete". Lättnaden var obeskrivlig !! Återstoden av spårövningen gick utan störning och avbrott, hunden gick rakt på spårslutet och började äta nästan direkt. Jippi, tjoho, tralala ! Jag satte mig på huk och smekte min lilla hund över sidan. Helst av allt ville jag pussa och krama honom, ge honom massor med beröm, men då hade det blivit tokigt.

Efter uppätning av spårslut följde vi stigen ner till Carlandravägen, och på gräsmattan mitt emot stigen fick Laban byta om från sele till vanligt koppel innan vi fortsatte den korta sträckan hemåt. Jag var glad, och min lille hund kändes också glad. Usch som jag har gråtit och nästan gett upp, trots att jag innerst inne inte alls ville ge upp, men i kväll kom den första lönen för att jag i slutänden inte lade mig som nå'n jädra loser ! Fast det var nära...    Nu gäller det bara att fortsätta på den här linjen, att inte bli för ambitiös och ivrig. I morgon tränar vi lydnad, och så måste det bli lite Operation intresseväckande för apportbock.

Nu ska jag ta en varm dusch, och sedan kommer jag att sova gott ! 

Har lagt till en ny länk som omfattas av mitt intresseområde i ämnet hundraser. Finska kennel Barwaxan och deras vackra schäfrar !

Se och njut !

I går kväll tog jag ut Kung Laban den lille för ett litet lydnadspass i den aningen svalare kvällsluften.

I den vanliga lydnaden tränade vi fot och läggande under gång, båda momenten förekommer även i rallylydnad, fast vi behöver även träna lite mer på tempoväxlingar eftersom jag "tappar" Laban i långsammare tempo. Marscherar vi på så piggnar han till och följer mycket bättre med bättre bibehållen kontakt, så det verkar även vara läge att ha lite fler kontaktövningar.

Jag lade även in några moment ur rallylydnaden, och då jäklar piggnade Laban till ordentligt. Jag har varken skyltar eller koner, så det är lite svårt att t ex träna slalom och spiral. Vi tränade på momenten sidbyte framför, tysksvängen, och sidbyte bakom. Och så tränade vi lite på att Laban ska sitta framför mig och följa med när jag backar x antal steg bakåt, och att ligga och sitta stilla när jag går ett varv runt honom. Rallylydnad bygger på glädje, kontakt, och samarbete, lydnaden är densamma men man ska alltså utföra moment som illustreras i text och bild på skyltar. Vi behöver också träna på höger och vänster ingång från framförsittande. Vänster ingång förefaller mer naturligt, där använder iaf jag kommandot fot. Höger ingång är lite knepigare.

Helhetsmässigt så kan jag inte vara annat än nöjd, det mesta gick riktigt bra så jag ska inte klaga. Laban är för det mesta med på noterna och ser ut som ett enda stort leende från start till slut.