Nu är det bara fyra veckor kvar till rasspecialen i Söderåkra, och jag längtar så efter att få kliva in i ringen och visa upp min vackra lilla Laban.  

Jag undersöker möjligheterna att komma dit också. Vi brukar få låna min bonusmammas bil, men jag hoppas att jag kan få transportmöjligheter på ett mer självständigt sätt, och går det inte att lösa så har jag ju ändå försökt.  

I hundträningssammanhang har jag helt klart snälla människor omkring mig. På lördagar svänger Susanne inom och plockar upp mig och så åker vi till träningen. Susanne och jag har blivit bra vänner. I klubbsammanhang är det Carina som plockar upp mig. Vi har också blivit bra vänner ( vi lärde känna varandra tidigare ), och kan också hjälpas åt. Jag tycker det är roligt att hjälpa till, och gör det gärna !

Sist men absolut inte minst har vi Elisabeth och Kjell som ställer upp till tusen, och jag ställer utan tvekan upp tillbaka !

Direkt uttryckt så tycker jag om och uppskattar alla ovan nämnda väldigt mycket.

På utställningssidan finns det också hyggligt folk, och även där har jag kontakt med endast några få. Majoriteten av dem bor minst 30 mil härifrån så det blir mest kontakt via telefon, Facebook, och mail.

De få vännerna jag har där har inte dömt ut mig från början. Tackar ödmjukast för det !

I går kväll tog jag ut Laban för en stunds träning. Det blev Operation intresseväckande för apportbock, en spårövning och så avrundade vi med platsliggning.

Lille Kung Laban sniffade lite på apportbocken, så nu ska jag avvakta den biten ett par da´r  och hålla tummarna för att han efter hand finner apportbocken lika intressant som den var från början. Får nog leva lite på hoppet vad gäller den biten.  

Spårövningen gick inte helt lysande men klart bättre än senast. Godiset bestod av Schmackos som jag klippt i mindre bitar, och det funkade ganska bra. Allt förbereddes som vanligt : sele en bit ifrån flaggan, och så ett godisspår som verkade lagom långt fram till spårslutet som bestod av en anpassad godishög. Det började skumma på så smått, så naturligtvis lyckades jag först få på selen helt knasigt. Efter att ha fått på selen rätt fick Laban komma fram till spårstarten och sniffa lite. Och så gick han direkt ur spår..   

Med lite hjälp hittade han tillbaka, men under fortsättningen blev han störd och lyfte huvudet ett par gånger, men han återgick själv till sin uppgift.

Han följde alltså det lagda godisspåret men rörde inte själva godiset..   Det blev till att lägga en massa is i magen och hoppas på ett bättre avslut. Först gick han rakt förbi godisslutet. Med lite diskret hjälp hittade han tillbaka och började äta av det, och det betyder att jag kan smeka honom längs sidan för att ge ro.

Men gissa vad jag upptäckte när vi gick av spåret ? Tänk nu att jag varit fokuserad på hundens arbete och mitt eget agerande.

Jo, naturligtvis hade jag glömt spårflaggan !! GAAAHH, jag blir alldeles tokig på mig själv !  

Platsliggningen gick först inte bra. Lagom till jag hade lagt Laban och gått en bit därifrån så kom det förstås ett gäng blattar släntrande bakom hunden, och således blev han störd och satte sig upp. Satan också, men det är bara att göra om tills det blir rätt, och så snart Laban hade släppt hela saken med blattarna ( som under tiden hade hunnit ganska långt ) så gjorde vi om platsliggningen. Det blev helt korrekt, så det fick också bli avslutningen.  

Och avslutningsvis i det här inlägget lägger jag upp några bilder på "frukostpatrullen" som gärna jagar smulor och kvarglömda godbitar på köksbordet efter helgfrukosten.

Piff och Puff, fast mer igenkända som Maxía och Piivo.