Det är sällan jag mår bra på morgonen, så även idag, men bara man har lyckats kravla sig upp och kommit någorlunda í ordning så brukar det trots allt kännas rätt okej när hundarna har fått sitt och man själv sitter med sitt morgonkaffe.

Efter frukosten började jag piggna till. Var inne på Facebook en stund och bestämde mig samtidigt för att fånga dagen och göra någonting av den. Träna hund till exempel. Spårövning kändes som en bra idé, det verkade inte vara för varmt ute, men det fick inte bli varmare för då måste jag vänta till kvällen. Alltså sköt jag undan det faktum att det är en dålig värkdag och att övningarna skulle ge en ganska sur eftersmak.

När jag skulle förbereda med väska, sele, flagga, och väst, fick jag en idé.  En vad som verkade vara en helt ljusblå idé. Tänk om Piivo skulle få prova lite, och vad skulle han tycka om det?  Lugnare hund får man leta efter, dessutom är han nästan fixerad vid godis och mat. Man lägger ju ett godisspår..  Piivo har ju fått prova det där med spårruta, men frågan var om det hade gått för lång tid sedan sist ? Var han mogen för ett kort spår ? Jag bestämde mig för att ändå prova den till synes ljusblå idén, och lade ett kilo is i magen.

Så bröderna bulldozer och jag gick bort mot samma plats som senast, vid lilla parkeringen. Hundarna bands någon meter ifrån varandra vid containern. Först gjorde jag Labans spårövning. Selen lades några meter ifrån Laban, och flaggan sattes ner några meter från selen. Godisstart framför fötterna, två steg, godis, två steg, godis, o s v tills jag bedömde spåret vara lagom långt och avslutade det med godishög innan jag tog på mig sjumilastövlarna för att med långa steg först kliva rakt fram några meter och sedan göra en stooor vänsterböj ut mot asfaltgången. Eftersom det skulle bli två spår hade jag lagt Labans ungefär en meter från buskarna närmast parkeringen. Här tänkte jag uppenbarligen lite bakvänt, men det kommer vi till längre fram.

Laban hade fattat vinken. När selen var på gick vi mot flaggan där jag hejdade honom ett par sekunder. Han gick rakt på, visade bra intensitet och var noggrann. Vi hade huvudsakligen vinden i ryggen, med undantag för någon kastvind. När Laban kommit så pass långt in på spåret att han inte anade vad jag gjorde bakom honom, så plockade jag med mig flaggan.

Vid ett par tillfällen blev han störd och lyfte huvudet, men sänkte det strax igen för att återgå till sin syssla. Han tog spårslutet utan krusiduller och jag smekte honom längs sidan. Jag kände mig nöjd med resultatet !

Vi återgick till containern där jag band upp Laban igen, och så började jag planera Piivos övning. Den skulle vara lite närmare asfaltgången, men ajajajaj, här insåg jag hur bakvänt det skulle bli eftersom Labans övning hade legat närmast parkeringen och därmed riskerade att störa Piivos..  Sablar också ! Skulle jag lägga Piivos övning på andra sidan parkeringe, där Laban och jag brukar träna lydnad, eller skulle jag vara helt galen och ändå lägga enligt den första, absolut korttänkta, planen ? Om det i det senare fallet skulle bli fel, hade jag då möjlighet att rätta till det ?

Jag valde den ursprungliga korttänkta planen, la ännu ett kilo is i magen och hoppades på att ha lite tur. Fullständigt ljusblått alltså !

Men jag satte flaggan i marken och tänkte mig en övning på 2-3 meter. Vinden låg fortfarande i ryggen. Godisstart. Ett steg, godis, ett steg, godis, o s v tills jag bedömde sträckan vara omkring 2-3 meter och lade en godishög som spårslut. Ännu en gång drog jag på mig sjumilastövlarna och klev iväg från spåret, tillbaka till containern och hämtade Piivo. Ungefär en meter från flaggan kopplade jag om till stumt och lät kopplet löpa under hunden. Piivo gick fram till flaggan och sniffade runt den innan han hittade godisstarten, och i sin iver att hitta mer vred han sig som ett U från flaggans högra sida sett och ut mot asfaltgången. Med lite diskret hjälp hittade han tillbaka igen. Lugnt och metodiskt med väldigt bra intensitet arbetade han sig framåt. Det såg riktigt bra ut, och han lät sig inte störas av Laban som hade börjat pipa. Men så kom en plötslig kastvind från parkeringen och drog med sig doft från Labans övning. Piivo sniffade sig således helt ur kurs men kom tillbaka efter att ha fått lite hjälp. Därefter fortsatte han lika lugnt och metodiskt ända fram till godisslutet som han förnöjt mumsade i sig samtidigt som jag smekte honom över sidan. Men vi glömde ju en viktig detalj. Spårflaggan stod kvar på samma plats jag hade satt ner den. Men Piivo kunde jag vara nöjd med, han hade gjort bra ifrån sig och var så trött att jag nästan fick släpa med honom hem !

Men vi får förstås inte glömma lilla Maxía som hade varit hemma hos husse under tiden jag hade idkat spårövning med gossarna !

Hon skulle få komma ut och ha lite roligt, det är tyvärr inte särskilt ofta hon får kvalitetstid, men nu var det verkligen läge !

Lite godis i fickan, koppla Maxía , och ta med bollen. Och så bar det av ner mot ängen ! Jaga boll är det bästa Maxía vet, så när vi kom ut utanför porten var hon redan på hugget, och när hon är på hugget så sätter hon sig inte att kissa förrän hon fått bollen. Det ser ganska komiskt ut när hon sätter sig att kissa med bollen i munnen. Hela vägen ner mot ängen fick hon jaga boll, med undantag för kisspauser då.

Nere vid ängen fick hon springa fritt och tyckte det var toppen att jag kastade iväg bollen så hon fick jaga den, och när vi kom ner mot ån skickade jag ner henne för att dricka. Under tiden plockade jag upp bollen som hon hade lagt ifrån sig, och gömde den i benfickan på byxorna. När Maxía kom tillbaka till där hon hade lagt bollen blev hon förundrad eftersom den ju inte låg kvar. Hon började leta efter den men det verkade vara puts väck och hon såg ut som ett frågetecken när bollen inte fanns någonstans. Hon tittade frågande upp på mig. "Var är bollen ?", sa jag och öppnade händerna för att visa att jag inte gömt den där. Maxía började leta igen, och när hon inte såg släppte jag försiktigt ner bollen mellan mina fötter. Maxía sökte mig igen och möttes av samma fråga. På nytt började hon leta, och glädjen gick inte att ta miste på när hon fann bollen mellan mina fötter ! Hon knep den direkt och sprang in i skuggan där hon började tugga på sin boll. Jag passade på att ta ett par foton, men tyvärr hade hon hunnit släppa bollen. Det blev i alla fall söta foton på en söt liten tjej som låg och svalkade sig i skuggan ! Gullehöna !

Jag plockade på mig bollen som en signal att bolljakten var slut och att vi snart skulle hem, och på hemvägen gjorde vi några enkla kontaktövningar med godisbelöning. 

Det var en trött och varm, men till synes nöjd, liten pluttgumma som klev över tröskeln och traskade raka spåret ut i köket och till vattenskålen.

Därefter dröp hon in till svalkan under soffan, men i skrivande stund ligger hon vid mina fötter. Min söta, goa, lilla prinsessa ! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...