Det blev lite improvisation, men resultatet blev riktigt bra, så jag känner mig nöjd och glad !

Tog ut Laban för lite spårövning tidigare i kväll, jag hade sett ut en plats som verkade bra och där jag efter spårslutet skulle komma långt ifrån själva spåret. Stigen genom skogspartiet mellan Carlandravägen och Augerumsvägen. Vi gick in på stigen från Augerumsvägen ( annars skulle vi få motvind ), och strax innan nedläggning av sele och planerad spårstart band jag Laban och tog fram västen ur träningsväskan.

Men när jag skulle sätta ner spårflaggan upptäckte jag något som jag inte alls hade tänkt på. Det var berggrund. Ajajaj, inte bra ! Vad gör man ? Flaggan måste ju stöttas på något sätt, och här kom väskan väl till pass. Risken att hunden skulle bli störd fanns förstås, men fanns det anledning till att lägga is i magen så var det just där och just då. Och så lade jag godisspåret på stigen. Två steg, godis, två steg, godis, tills jag ansåg att spåret var lagom långt och avslutade det hela med en godishög innan jag tog på mig sjumilastövlarna och klev iväg till stigens slut på Carlandravägen, från vilken jag skulle gå tillbaka ut på Augerumsvägen för att på nytt gå in på stigen där Laban satt bunden och väntade.

Selen kom på, i rätt ordning den här gången, och Laban fick klartecken att gå fram till flaggan. Som väntat sniffade han först på väskan och sedan på flaggan. Och så gick han på spåret. Näsan var bra mot marken, men så blev han osäker och gick tillbaka, men hittade rätt igen. Plockade med mig spårflaggan och smög försiktigt upp väskan från marken och hängde den över axeln. Hunden blev inte störd av detta, förvisso hängde spårkopplet slakt över hans rygg, men det verkade inte bekomma honom. Han såg ut att ha bra intensitet och följde spåret fint. Jag noterade att han tog en del av spårgodiset. Valde att stå stilla ett par ögonblick tills det blev lite spänst i kopplet, först då tog jag ett steg framåt och just då lyfte Laban på huvudet. Jag drog efter andan, vågade knappt hoppas att han skulle fortsätta. Ändlösa sekunder. Tysta, fasansfulla sekunder.

Men så sänkte Laban huvudet och fortsatte sitt "arbete". Lättnaden var obeskrivlig !! Återstoden av spårövningen gick utan störning och avbrott, hunden gick rakt på spårslutet och började äta nästan direkt. Jippi, tjoho, tralala ! Jag satte mig på huk och smekte min lilla hund över sidan. Helst av allt ville jag pussa och krama honom, ge honom massor med beröm, men då hade det blivit tokigt.

Efter uppätning av spårslut följde vi stigen ner till Carlandravägen, och på gräsmattan mitt emot stigen fick Laban byta om från sele till vanligt koppel innan vi fortsatte den korta sträckan hemåt. Jag var glad, och min lille hund kändes också glad. Usch som jag har gråtit och nästan gett upp, trots att jag innerst inne inte alls ville ge upp, men i kväll kom den första lönen för att jag i slutänden inte lade mig som nå'n jädra loser ! Fast det var nära...    Nu gäller det bara att fortsätta på den här linjen, att inte bli för ambitiös och ivrig. I morgon tränar vi lydnad, och så måste det bli lite Operation intresseväckande för apportbock.

Nu ska jag ta en varm dusch, och sedan kommer jag att sova gott ! 

Har lagt till en ny länk som omfattas av mitt intresseområde i ämnet hundraser. Finska kennel Barwaxan och deras vackra schäfrar !

Se och njut !

I går kväll tog jag ut Kung Laban den lille för ett litet lydnadspass i den aningen svalare kvällsluften.

I den vanliga lydnaden tränade vi fot och läggande under gång, båda momenten förekommer även i rallylydnad, fast vi behöver även träna lite mer på tempoväxlingar eftersom jag "tappar" Laban i långsammare tempo. Marscherar vi på så piggnar han till och följer mycket bättre med bättre bibehållen kontakt, så det verkar även vara läge att ha lite fler kontaktövningar.

Jag lade även in några moment ur rallylydnaden, och då jäklar piggnade Laban till ordentligt. Jag har varken skyltar eller koner, så det är lite svårt att t ex träna slalom och spiral. Vi tränade på momenten sidbyte framför, tysksvängen, och sidbyte bakom. Och så tränade vi lite på att Laban ska sitta framför mig och följa med när jag backar x antal steg bakåt, och att ligga och sitta stilla när jag går ett varv runt honom. Rallylydnad bygger på glädje, kontakt, och samarbete, lydnaden är densamma men man ska alltså utföra moment som illustreras i text och bild på skyltar. Vi behöver också träna på höger och vänster ingång från framförsittande. Vänster ingång förefaller mer naturligt, där använder iaf jag kommandot fot. Höger ingång är lite knepigare.

Helhetsmässigt så kan jag inte vara annat än nöjd, det mesta gick riktigt bra så jag ska inte klaga. Laban är för det mesta med på noterna och ser ut som ett enda stort leende från start till slut.

Nu är det bara fyra veckor kvar till rasspecialen i Söderåkra, och jag längtar så efter att få kliva in i ringen och visa upp min vackra lilla Laban.  

Jag undersöker möjligheterna att komma dit också. Vi brukar få låna min bonusmammas bil, men jag hoppas att jag kan få transportmöjligheter på ett mer självständigt sätt, och går det inte att lösa så har jag ju ändå försökt.  

I hundträningssammanhang har jag helt klart snälla människor omkring mig. På lördagar svänger Susanne inom och plockar upp mig och så åker vi till träningen. Susanne och jag har blivit bra vänner. I klubbsammanhang är det Carina som plockar upp mig. Vi har också blivit bra vänner ( vi lärde känna varandra tidigare ), och kan också hjälpas åt. Jag tycker det är roligt att hjälpa till, och gör det gärna !

Sist men absolut inte minst har vi Elisabeth och Kjell som ställer upp till tusen, och jag ställer utan tvekan upp tillbaka !

Direkt uttryckt så tycker jag om och uppskattar alla ovan nämnda väldigt mycket.

På utställningssidan finns det också hyggligt folk, och även där har jag kontakt med endast några få. Majoriteten av dem bor minst 30 mil härifrån så det blir mest kontakt via telefon, Facebook, och mail.

De få vännerna jag har där har inte dömt ut mig från början. Tackar ödmjukast för det !

I går kväll tog jag ut Laban för en stunds träning. Det blev Operation intresseväckande för apportbock, en spårövning och så avrundade vi med platsliggning.

Lille Kung Laban sniffade lite på apportbocken, så nu ska jag avvakta den biten ett par da´r  och hålla tummarna för att han efter hand finner apportbocken lika intressant som den var från början. Får nog leva lite på hoppet vad gäller den biten.  

Spårövningen gick inte helt lysande men klart bättre än senast. Godiset bestod av Schmackos som jag klippt i mindre bitar, och det funkade ganska bra. Allt förbereddes som vanligt : sele en bit ifrån flaggan, och så ett godisspår som verkade lagom långt fram till spårslutet som bestod av en anpassad godishög. Det började skumma på så smått, så naturligtvis lyckades jag först få på selen helt knasigt. Efter att ha fått på selen rätt fick Laban komma fram till spårstarten och sniffa lite. Och så gick han direkt ur spår..   

Med lite hjälp hittade han tillbaka, men under fortsättningen blev han störd och lyfte huvudet ett par gånger, men han återgick själv till sin uppgift.

Han följde alltså det lagda godisspåret men rörde inte själva godiset..   Det blev till att lägga en massa is i magen och hoppas på ett bättre avslut. Först gick han rakt förbi godisslutet. Med lite diskret hjälp hittade han tillbaka och började äta av det, och det betyder att jag kan smeka honom längs sidan för att ge ro.

Men gissa vad jag upptäckte när vi gick av spåret ? Tänk nu att jag varit fokuserad på hundens arbete och mitt eget agerande.

Jo, naturligtvis hade jag glömt spårflaggan !! GAAAHH, jag blir alldeles tokig på mig själv !  

Platsliggningen gick först inte bra. Lagom till jag hade lagt Laban och gått en bit därifrån så kom det förstås ett gäng blattar släntrande bakom hunden, och således blev han störd och satte sig upp. Satan också, men det är bara att göra om tills det blir rätt, och så snart Laban hade släppt hela saken med blattarna ( som under tiden hade hunnit ganska långt ) så gjorde vi om platsliggningen. Det blev helt korrekt, så det fick också bli avslutningen.  

Och avslutningsvis i det här inlägget lägger jag upp några bilder på "frukostpatrullen" som gärna jagar smulor och kvarglömda godbitar på köksbordet efter helgfrukosten.

Piff och Puff, fast mer igenkända som Maxía och Piivo.  

Jag måste bara gnälla av mig lite, brukar inte gnälla och klaga i tid och otid men idag känns varken knopp eller kropp något vidare.   

Den som överhuvud taget inte tål gnäll och klagosång kan sluta läsa här.

Somnade till på soffan någon timme igår kväll och vaknade framåt natten, lufsade in i sovrummet och med planen att fortsätta sova kröp jag ner i sängen. Men planen höll inte särskilt bra, på grund av diabetesproblematiken i axlarna kan jag inte ligga i samma ställning särskilt länge förrän det börjar göra ont. Snart kan jag inte ens ligga på rygg. Långt om länge lyckades jag slutligen slumra till, bara för att ganska snart vakna av smärtan från axlarna och därför behöva ändra sovställning. Sova korta stunder, vakna, byta sovställning, somna till igen. Till slut fick jag åtminstona några timmars ordentlig sömn utan att vakna av smärtorna.

Nu har jag åtminstone fått i mig lite kaffe, så hjärnkontoret har ordnat till sig, men axlarna är rena mardrömmen..

Föreställ dig att smärtan från axlarna strålar ut i armarna i ett enda molande ömmande, och att händerna ömmar och känns sega, gör ont vid för tung ansträngning. Att en sådan dag sätta upp håret på annat sätt än en hästsvans i nacken är otänkbart, det funkar inte.

Men det dök upp något uppiggande som fick mig att må lite bättre inombords. Jag har sett foton på den tredje av de fina små tikvalparna efter Laban, men de är egentligen inte valpar längre eftersom de fyller 9 månader just  idag.

Vad jag har förstått så är alla tre väldigt trevliga, och enligt det jag har sett av dem på foto så ser de inte ut som kattskit heller.  

De verkar ha fått det bästa efter både far och mor, vilket är mycket glädjande. Ägarna till de två valparna som såldes är väldigt nöjda efter vad jag har förstått. Som ägare till den inte minst vackra fadern blir jag jätteglad över sådana här saker, jag vill gärna veta hur avkommorna blir och hur det går för dem. Att låna ut min hanhund och inte intressera mig för hur avkommorna utvecklas finns inte i min värld. Som ägare till en avelshane har ju jag också ett ansvar, och jag har rätt att ge ett nekande svar om t ex tiken i fråga inte är lämplig eller om kombinationen skulle strida mot de regler och rekommendationer som gäller inom SKK och SSTS.

Blandrasavel är således uteslutet ! En olycka kan lätt inträffa om man inte är observant, men MEDVETEN blandrasavel bojkottar jag fullständigt !

Nog om det, ämnet är tillräckligt upprörande.

Vi avrundar med något trevligare som att det förhoppningsvis kan bli lite träning av hund idag. Vädret är ganska lagom, lite molnigt och inte alldeles för varmt att vara ute. Jag avskyr den klibbiga högsommarvärmen eftersom varken jag eller hundarna mår bra av den, vi orkar inte göra särskilt mycket och befinner oss helst hemma i den svala lyan. Men just idag är det bra väder så vi kan vara ute lite mer.  

Nu ska vi se, vi har den "vanliga" lydnaden utan skyltar, och så har vi rallylydnaden med skyltar.

I den vanliga lydnaden är målet att starta i appellklass. Där kommer även spårning. Jag har fortfarande inte köpt det "vanliga" spårgodiset, kanske är jag rädd att bli besviken igen. Men vi måste ju prova och se om det berodde på "fel" godis att det gick så illa förra gången.

Jag får piska mig själv på ryggen !

Utöver detta så har vi ju även "Operation intresseväckande för apportbock". Det gick inte heller särskilt bra de två senaste gångerna, så där måste vi också plocka vidare.

Annars tycker jag att det går bra. Lydnaden funkar bra ialla fall, men själva bruksdelen är just nu en helt annan historia så där får vi fila vidare.

Rallylydnad är en rolig variant som vi också gärna fortsätter med. Tack igen till Elisabeth som "hintade" in mig på detta, och tack till Carina för möjligheten att få lära sig en del i denna sport !

Målet att starta i appellklass finns kvar, jag behöver bara balansera upp mitt förhållande till spårövningarna som gick åt skogen på grund av att jag kluddade till det för mycket.

I rallylydnad finns en plan att fortsätta. Både jag och min lilla Laban är som sagt roade av sporten, och jag vill gärna lära mig mer i och om den.

På lördag är det lördagsträning som vanligt, och jag hoppas på att ha fått ett bra resultat på spårövning, och ett bra resultat på "Operation intresseväckande för apportbock" tills dess.

Lite nervöst känns det, så håll tummarna !

Midsommaren avlöpte huvudsakligen i lugnets tecken, vi var ute hos min far och bonusmor några timmar på midsommaraftonen, men eftersom det hade utlovats risk för regn så lämnade vi hundarna hemma.

Och hemma var det till och med lugnt ute på gården, vilket vanligtvis inte inträffar under midsommar. Det brukar vara livat värre, men i år lyste festprissarna med sin frånvaro snarare än närvaro.

Hundarna fick jobba lite med sina aktiveringsbollar för att sysselsätta sig med vettigare saker än att gå vakt och ta till skall så fort någon släppte en smygfis ute i trappan eller utanför fönstret. Laban hade en masa överskottsenergi som lätt blir till oönskade beteenden om han inte får utlopp för den på annat vis.

Efter rastning och kvällsmål fick de således jobba lite med hjärnan !

Det är intressant att studera deras tillvägagångssätt. Maxía använder både nos och tassar för att bollen ska rulla och släppa ifrån sig en godbit. Piivo spelar hockey med sin boll och är så slagkraftig att Wayne Gretzky och Börje Salming kan slänga sig i väggen !

Jodå, store gossen Piivo slår ut med tassen och jabbar till bollen så den far all världens väg ! Tjong i buljongen ! Och det händer att han jabbar bollen mellan tassarna, ungefär som när en katt leker med ett nystan.

Laban är noggrann. Han typ klistrar nosen mot bollen och ger intryck av intensitet, lär sig snabbt att jobba väl för att få bästa möjliga utdelning. 100% fokus. Med hallen och sovrummet för sig själv har han störst yta att klura med sin boll. Maxía och Piivo får vara i köket med sina bollar för att det inte ska uppstå någon typ av konflikt med Laban, som ABSOLUT INTE  vill ta en fight om aktiveringsbollen, han går hellre undan och är utan.

I lördags planerade jag att köra lite träning med Laban, men han mådde inte riktigt bra så det fick vi hoppa över, och igår kväll var vi ute på klubben och körde lite rallylydnad. Som inte alls gick bra.

Först fick jag ett blodsockerfall, och när det var åtgärdat så hade jag ändå inte riktigt hjärnkontoret med mig. Laban ville köra sitt eget race och sniffade hellre i marken än följde handkommandon.

Några moment gick ändå bra, trots att jag inte var hundra i pallet och Laban inte var särskilt road av sporten just igår kväll.

Kung Laban den lille tyckte det var mycket roligare med den lydnaden vi fått lära oss från början.  Fot gick riktigt bra, inkallningen kunde vara piggare, och så blev det några riktigt bra hopp ! Denna gång utan att jag först kastade bollen över hindret, och dessutom gjorde han återhopp lika snyggt som uthopp.  

Vi tränade även på läggande och sättande under gång, men det behöver vi absolut slipa lite mer på.  

Och idag har det varit segt. Tog ut Laban för en stunds träning, skulle köra Operation intresseväckande för apportbock, men det blev bara blä-blä, intressenivå noll.  

Piivo är antingen sjuk eller har en usel dag. Han är lite svullen men inte halt så länge han inte går mer än 30 minuter åt gången, så vi tar det lilla lugna. Igår var han piggelin men idag är han sig inte lik och vill inte alls.

Eftersom han äter är det säkert bara en usel dag, och det har ju hundar liksom människor ibland.

I morgon är en ny dag med nya möjligheter.

Som brukligt i storstauden Karlskrona så var det Lövmarknad idag, dagen före midsommar.

Carina och jag pallrade oss in för att se om det fanns något att ha i år, och vi gjorde faktiskt rätt bra köp där inne i den saliga röran av folk, knallar, barnvagnar, rullatorer, ballonger, sockervadd, popcorn, korv, ål, karameller, bigaråer, kläder, blomsterkransar, prickskytte, bollkastning, och allt möjligt som brukar förekomma på marknader.

Men släpp två hundioter som oss på en marknad så VIPS är vi borta vid Hundtuggets knalle och shoppar järnet !  

Fast riktigt så illa var det inte, även om det blev en del hundgrejer.  

Först köpte jag en fin väggprydnad föreställande två schäfrar, sedan blev det ett par örhängen. När jag var yngre hade jag drösvis med smycken av alla de slag, men under årens lopp har smyckesbeståndet krympt ganska avsevärt i omfattning, så numera har jag inte direkt några vardagssmycken annat än mina öronringar.

Förrän idag då jag hittade ett par jättesöta örhängen med rosa sten i.

Halsband har jag inte haft sedan mammas lilla tibbesmycke gick sönder för flera månader sedan, men jag har en idé att använda några gamla smycken ( som jag inte använder eller kommer att använda ) till att låta göra ett par halssmycken i självvald design.

Och så blev det tre par strumpor med roligt mönster. Strumpor slits och slängs på nolltid, så det är alltid läge att köpa in lite fler. I morgon ska jag nog ha de svarta med färgglada stjärnor.

Slutligen blev det en s k plutoduk, den anses vara jättebra att torka av blöta och smutsiga hundar med, så vi får väl se när höstrusket sätter in, och så förstås lite gottegodis till Trion Tre Tokstollar som ju huserar här hemma. Och så förstås, jag "syndade" och köpte mig en do-nut. Inte helt nyttigt för blodsockret,  men ojojoj så gott !

Nu lägger jag ner för den här dagen, hundar ska rastas och matte ska nattas.

GLAD MIDSOMMAR, önskar vi alla våra vänner och bekanta !  

Nä, jag ska inte ge upp om Labans spårövningar ännu ( min syn och uppfattningsförmåga är ju en annan sak ). Ska kolla på Amiralen Zoo om de har det vanliga spårgodiset, det var ju slut sist, så kör vi en spårövning till här hemma. Funkar inte det så lägger jag för gott ner spårövningar hemma, åtminstone med Laban. Nej, det är definitivt inte hans fel, han är en duktig och rolig hund att jobba med, men jag har kluddat till det för mycket med honom.

Och så måste jag i möjligaste mån försöka smyga undan lite pengar för att ta Piivo till veterinär. Gissar att en undersökning av hans problematik kostar sedering och röntgen, plus ev medicinering. Minst.

Kommer lätt upp i självrisken, men tycker synd om Piivo och vill absolut veta vad det är för fel ! Varför är han halt och svullen på höger fram ? Varför rör han sig stolpigt bak bitvis ? Har stolpigheten något att göra med hans knän ? ( 1/1 ).

Många frågor, inga svar. Än.