Det blev en riktigt bra eftermiddag och kväll.  

Först var det "Operation intresseväckande för apportbock" som enligt min uppfattning gick väldigt bra !  

Tog ut Laban i skuggan vid kortsidan av huset, och när han sniffade åt ett annat håll så kastade jag iväg apportbocken en liten bit.

Dunsen som uppstod när apportbocken landade påkallade Labans uppmärksamhet, så han gick fram för att sniffa lite på den och lämna några tandavtryck i den. Efter ytterligare ett eller två tillfällen satt han vid min sida med spänd förväntan. Det gäller att bibehålla den förväntan och intresset för föremålet i fråga : i slutänden ska ju hunden på kommando springa ut och hämta apportbocken, springa tillbaka till husse/matte och avlämna den.

Nu motsäger jag mig själv eftersom jag tidigare sagt att jag ska nog INTE kasta, men i slutändan är det ju precis vad som sker : föraren kastar iväg apportbocken x antal meter och skickar ut hunden att hämta den. Hunden måste därför vara föremålsintresserad och ha en korrekt inkallning.

Jag har fått berättat för mig att det på tävling inte är önskvärt att hunden tuggar på apportbocken, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt med just detta. Jag vet bara att jag inte ska experimentera med det på egen hand, för då kluddar det bara ihop sig och i slutänden går det åt skogen. Som med spårträningen.  

Kvällen ute på klubben blev också riktigt bra, Laban var på alerten och riktigt duktig.  

Lite offside rallylydnadsbanorna så provade vi ett par moment vi inte är så bra på : läggande och sättande under gång. Fast egentligen blev det bara läggande under gång, vid sättandet tänkte jag mig inte riktigt för och stannade själv.  

Läggandet gick rätt bra, men så här inledningsvis stannar jag upp några ögonblick vid kommandogivningen, och när hunden ligger ner så fortsätter jag att gå en bit innan jag vänder mig om och återgår till min liggande hund. Det är kvitterstämman som gäller, annars får jag inte hunden att ligga alls.

Själva rallylydnade gick också riktigt bra ikväll, Laban var som redan nämnts på alerten, så det var riktigt bra flyt. Jag får bara passa mig för godisfällan, sporten baseras ju på grundlydnaden som här fortsätter i en rad andra moment. Laban behöver ju inte längre godisförstärkning i sin grundlydnad, den förstärkningen får han bara när han är riktigt riktigt duktig, och som förstärkning under inlärningsfasen i något nytt moment. Och det är ju en del nya moment i rallylydnad, man får ju använda snart sagt hela kroppen till att ge fysiska kommandosignaler, och så rösten förstås. Inledningsvis finns nästan alltid godbitar i handen, för unga hundar och för hundar som ska lära sig rallylydnad. Jag upplever som att när Laban och jag tar en paus i rallylydnadsträningen, och strax efter kör "vanlig" lydnad, så funkar Laban mycket bättre i den vanliga lydnaden. Men där får han inte hälften så mycket godsaker, och å andra sidan är det den "vanliga" lydnaden vi har fått lära oss från början. Där har godiset efter hand bantats bort och inskränker sig alltså numera till när han är riktigt riktigt duktig och under inlärning av nya moment. Det är ju så i rallylydnad också, att godis är positiv förstärkning av berömmet, men Laban börjar bli lite för godisstyrd, så jag kommer att stryka det i de lättaste momenten som han förstår nu, t ex "hund framför, sitt, backa ett steg, sitt, backa två steg, sitt, backa tre steg, sitt".

Men nu måste jag sova på det här, det är en dag i morgon också..

Eh hrm ! Förvisso blir mina hundar borstade och badade mer än 1-2 gånger per år, men idag tänkte jag lite förläget att jag kanske inte ska skälla fullt så mycket på min bror för att han inte alls idkar pälsvård och har regelbunden koll på sin hunds allmäntillstånd.

Hans hund Bhernard ( också tibbe ) var här förra veckan då brorsan själv jobbade på Sweden Rock. Det som är bra med att lämna in sin hund hos syrran är att den får en rejäl genomgång ! Borsten, kammen, och saxen får jobba för högtryck eftersom Bhernards underull mest påminner om kardad bomull, och när han fäller så filtar underullen ihop sig till ett nästan ogenomträngligt täcke...

Det är alltså nödvändigt med regelbunden pälsvård. Det tar timmar att borsta ur Bhernard, och den här gången blev han alltså även nerklippt så långt jag vågade och kunde komma.

Sedan fick han ett rejält bad, vilket var synnerligen behövligt, eftersom det snabbt syntes på de egna händerna som redan efter en kort stunds arbete med pälsen var alldeles svarta. Plus att hunden luktade som en soptipp. Det krävdes mellan fem och sex timmar att reda ut och klippa ner pälsen, och tre schamponeringar för att få den ren. Nu har jag sagt till lillbrorsan att han kan lämna in Bhernard här några gånger per år så går jag igenom honom. Visst, det är ett sabla extrajobb som min fysik egentligen inte orkar med, det känns faktiskt mycket lättare att hålla en tung schäfer än att borsta ur en totalt ovårdad tibbepäls timme ut och timme in.

Att hålla och hålla emot en schäfer i 35-40kilosklassen är en sak, situationen är på sådant sätt att jag kan använda mig av lite knep ( "tygeltag" om kopplet, axlarna intill kroppen för minsta möjliga smärtframkallande, böjda knän, och vid behov lätt tillbakalutning i överkroppen ).

Att jobba med en ovårdad tibbepäls är en större belastning på grund av att jag emellanåt måste sträcka mig över hunden, använda axlarna för att komma åt runtom den, och själva borstningen är snabbt tröttande för händer och handleder. När jag är klar för stunden vill jag bara gråta, men jag vägrar att ge upp. Fast det senare straffar sig självt med värk och trötthet i rygg, axlar, händer och handleder.

Mina hundar badas med vanligtvis två månaders intervall, och även om de inte borstas precis varje vecka så blir de borstade med hyfsat jämna mellanrum. Klorna klipps med 1-2 veckors intervall, och deras allmäntillstånd ( genitalierna ser normala ut, tänderna är ok med mycket måttlig eller ingen tandsten alls, slemhinnor, hud, ögon, öron, och tassar är friska, etc ) kollas upp då och då.

Även att borsta igenom de egna hundarna är påfrestande för axlar, händer och handleder, men deras pälsar är nästan plättlätt att sköta eftersom de från början har fått grundläggande skötsel. Dock är Piivos päls något utöver det vanliga.

Och idag fick jag tag i Laban så han kunde få sina klor klippta, det är ett par veckor sedan sist så det behövdes. Laban gillar inte läget och talar tydligt om detta på sitt eget speciella vis, men det har han ingenting för. Det är bara att lägga honom på rygg över knät på ett lugnt men bestämt sätt. Blir jag för hård i det läget så går det snabbt från obekvämt till katastrofvarning. När Laban förstår att han inte kommer någonstans så blir han medgörlig, så länge jag är bestämd på ett lugnt och vänligt sätt.

Piivo är halt- IGEN ! Han var ju med på klubben i måndags, och då gick hältan upp. Trots detta såg han till att dra en rejäl repa över appellplanen, och därför är jag inte jättebekymrad eftersom han inte visar tecken på smärta , men när vi rastade för natten så verkade han snarast blockhalt. Morgonen därpå hade han bara den där hältan som vanligtvis sträcker sig från knappt märkbar till tydlig.

Korta promenader går bra, och han kan trava korta sträckor och dra igång ett bus med ffa Maxía. Han hoppar upp och ner från möblerna, men hältan är tydlig när han hoppat ner. Han är besvärad ibland men verkar så att säga inte ha ont. Han tjuter och kvider inte, det gör han alltid när han har ont någonstans.

Jag är som sagt inte jättebekymrad, men tycker att det är dags att gossen Piivo ska få träffa vår vän veterinären.

Nu är det ju inte bara jag som ordar i detta, Uffe tycker att vi kan avvakta typ över sommaren eftersom hunden inte har ont. Nä, men det KAN bli värre. Är detta månne vad som kan sägas att vara dumsnål ?

Jajamänsan, det börjar bli läge nu, och efter gårdagkvällens intressanta och lyckade utställningsträning är jag på synnerligen gott humör !  

Förvisso ska vi med ut till klubben ikväll, Laban och jag, men en liten stund till att introducera apportbocken för honom kan ju inte skada.

Nu rör det sig inte om att kasta iväg den så här i introduktionsstadiet, självklart behöver jag nog göra den lite spännande för att Laban ska bli nyfiken och intresserad, men det handlar alltså varken om att kasta iväg den eller smeta in den med leverpastej, för då har man säkerligen gjort bort sig en smula..   

Och så ska jag undersöka möjligheten att ta sig till rasspecialen i Söderåkra. Åtminstone så Laban och jag kommer dit. Vill gärna anmäla dit, men när man inte har körkort och egen bil så måste man ju undersöka transportalternativen först.