Jag känner att jag efter att ha sett foton av 2 av 3 av Labans fina döttrar undan Lill Tibben's Zees The Day, Gullie, vill visa upp honom lite ordentligt även här på bloggen.

Foto på dottern Lill Tibben's Keeper Of Hope, "Kitsi", finns på Pamélas blogg, http://lilltibbens.se.

Lite längre ner på samma blogg finns även ett foto på kullsystern Lill Tibben's Keeper Of Memories, "Beckie", i sällskap med sin black and tanfärgade kompis Cookie. Tyvärr vet jag ingenting om Labans och Gullies tredje dotter, Lill Tibben's Keeper Of Light.

I alla finare sammanhang såsom utställning, heter Laban Vanessan Gösta och har regnummer S46008/2009. På SKK Hunddata finns fakta om bl a hälsa och meriter, för den som är nyfiken.

De tre vackra porträttbilderna är tagna av Tina Johansson, www.tillyhills.se/

Och i kväll var det dags att ge sig iväg till klubben. Jag hade sagt att Piivo skulle få följa med i kväll, och så blev det.

Carina plockade upp oss vid kvart i fem, och så bar det av mot för Piivo en hel del nyheter.

Bortsett från att gossen i fråga kan vara både lat och tjurig så var han ganska duktig, men han tycktes ibland undra om det jag ville att han skulle göra verkligen var nödvändigt. Det var mycket roligare att under inkallningsövningen dra en repa över appellplanen.   

Slutligen fick vi dock ett bra resultat, men det krävdes lite mer lock och pock.  

Det är minsann inte det allra lättaste att lära en 4-årig tibetansk spaniel vad man vill att den ska göra, men jag försöker verkligen ta upp tråden där jag släppte den när han var unghund. Tyvärr har han blivit lite för självständig, så man får försöka ha lite fingertoppskänsla för vad som kan funka med den specifika hunden i fråga. Piivo är en underbar hund, supersnäll, supersocial, men också väldigt självständig. Det gäller att vara lite finurlig, och inte för bestämd för då tjurar han ihop och lägger av. Det är inte bra att vara för snäll och mesig heller, för då testar han gränserna så det står härliga till.  

 Från MacGyver, som är slut nu, tillbaka till hundlivet.

Får ju låna en sådan där praktisk träningsväst av kamrat Carina, och började spåna lite i det där med förväntan och förknippanden hos hunden. Laban vet att när jag tar fram buren så ska vi åka till något han tycker är roligt, och då blir han  förväntansfull  eftersom han förknippar sin bur med att vi ska åka någonstans och göra sån't som han tycker är roligt och positivt. Han så att säga vet att vi ska göra något roligt och positivt, buren är en första signal om detta.

Den andra signalen är när jag tar på mig västen, då vet Laban att vi ska träna. Man kan nog säga att det blir signalen att vi ska starta med det positiva och roliga som han förväntar sig redan när jag plockar fram buren ur förrådet. Den allra första signalen som han förknippar med att vi ska någonstans där vi ska göra positiva och roliga saker är egentligen när jag plockar ner träningsväskan från hatthyllan, och lägger ner vattenflaska, sele, och spårflagga i den. Men det räcker oftast med att jag tar ner väskan, då vet Laban att vi ska iväg på roliga positiva saker och lägger sig för att vänta in klarsignalen, som är när jag tar hans koppel och kallar till mig honom. Då börjar han bete sig som om han inte kan komma iväg fort nog, hela hunden "ler" och ger intryck av att vara lycklig.

Detta ovan beskrivna är alltså vad som sker med Laban när vi ska iväg på lydnadsträning.

Tänk om jag skulle försöka skapa samma förväntan hos honom när det kommer till utställning ?  Vad jag menar är att han kan ha hur mycket championkvalité som helst, men den lägger domaren inte märke till om hunden inte syns i ringen. En medelmåttig hund med utstrålning och tydlig rastypisk självmedvetenhet fångar mycket lättare domarens uppmärksamhet och gillande eftersom den syns i ringen.

Att vara glad och positiv mot hunden i ringen är a och o, och så får vi absolut inte glömma kroppsspråket : att se ut som en vinnare, att vara övertygad om att man har den vackraste hunden. Räta på ryggen och LE ! Okej, nu pratar jag alltså om att visa tibetansk spaniel, men att räta på ryggen och lägga upp ett stort smajl när man visar schäfer är nog heller aldrig fel. Men detta har jag möjlighet att studera närmare på onsdag då schäfergänget har utställningsträning. Och så kan jag gå lite offside för att träna iaf Laban. Kanske kan jag ta med de andra två också ? Men det känns lite tveksamt..

Piivo blir ju väldigt skällig och lätt blockerad, eller också lägger han ner fullständigt, han gillar inte utställningsträning, en faktisk utställning är mycket bättre enligt herr Piivos åsikt. Maxía behöver inte tränas, hon har det där med utställning i blodet. När hon vill.  

Nu gled vi ifrån ämnet en smula. Jag tänkte alltså på det här med träningsvästen, som för Laban betyder att vi ska starta det roliga och positiva, lydnadsträningen.

Tänk om jag skulle avlägga visit i diverse second-handbutiker som finns, för att försöka få tag i ett plagg som används enbart vid utställning ? Ett plagg med minst två fickor där man kan ha lite godbitar och kanske någon rolig leksak. Avsikten är naturligtvis att bygga upp samma förväntan för utställning som inför lydnadsträningen.

Det är reklampaus i den gamla serien MacGyver.

Nu blir jag säkert idiotförklarad som erkänner att jag gillar att glo på den gamla serien, men man glor ju inte på nå't man inte gillar.

I dagens avsnitt har helyllekillen MacGyver blivit indragen i en synnerligen helvriden historia som känns löjligt skrattretande, men underhållningsvärdet är faktiskt rätt högt, hihi