Jag måste vara uppriktig : gamle Bhernard får gärna vara här, men det är riktigt skönt att ha ett par fria dagar !

Idag tog jag tillfället i akt att ta en härlig långpromenad över Spandelstorp-Hässlegården.

Både jag och hundarna behövde det, det var längesedan vi tog en långpromenad och dessutom låg mitt blodsocker alldeles för högt. Det betyder att kroppen far illa och att konditionen blir rejält försämrad, så jag visste att promenaden skulle bli lite extra ansträngande. Vid normal blodsockernivå har jag hyfsad kondis.

Det var riktigt skönt väder, halvklart till molnigt, runt 4 plusgrader och kylig vind. När vi kommit en bit i pissallén ute i Spandelstorp kopplade jag loss Laban. Det går bra att ha honom okopplad, visst kan han stanna och dröja kvar vid en intressant doftande fläck i marken, men när han upptäcker att vi andra har fortsatt gå så kommer han snabbt kutande. Det går också bra vid hundmöten när han är okopplad, tack vare en trevlig kontaktövning som Carina visade mig för ett tag sedan. Dessutom är inte Laban särskilt svårstyrd.

Övningen går ut på att hunden ska belönas för rätt beteende. Finns utrymme så går man lite åt sidan, gömmer godis i händerna ( som man håller rakt ut eller bakom ryggen ) och kommenderar "sitt". När hunden sitter och tar ögonkontakt belönas den med godis. Maxía och Piivo är faktiskt bättre på den övningen än Laban, han är lite tittig.

Under promenaden fick vi hela tre hundmöten att träna detta på, och det gick riktigt bra !

Väl hemma på Carlandra igen så fick hundarna och jag ungefär samtidigt syn på deras hatobjekt Rasmus som var på väg ut med sin matte. De gick åt samma håll som vi, men jag verkade ha agerat i tid för hundarna följde snällt med i vändningen jag gjorde, de satte sig även fint och tog ögonkontakt utan att bry sig det minsta om Rasmus , som började försvinna utom synhåll.

Jag kräver av hundarna att de ska sitta kvar tills jag tar deras koppel och säger till dem att följa med. Maxía gillar inte idén att sitta kvar, men bröderna Eskilson är duktiga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...