Idag fick vi första bekantskapen med varandra, "Stora O", "Lilla O", och jag.

Schäfervalpar är inte små särskilt länge, men dessa är 8 veckor och ännu små, så jag tog faktiskt

upp Lilla O i famnen en kort stund. Hon fann mina örringar synnerligen spännande..

Att springa runt med min ena vante var också en rolig aktivitet, och med tanke på vad Elisabeth berättade för mig den gången jag hade tagit pinnen ur munnen på Noelle så lät jag Lilla O ha min vante en stund. Att ta tillbaka den var en annan historia, det får ju inte bli kamp, och lyckligtvis mindes jag det där med föremålsintresse och hur man "smyger" till sig föremålet från hunden.

Stora O ville bli kliad på magen, att hon råkat lägga sig på rygg i en vattenpöl verkade inte bekomma henne ett dugg.

Hon var också den som höll sig mest i närheten av mig.

I morgon blir det en stund till med dessa O-tjejer, och förhoppningsvis får jag inom kort tummen ur för att ladda upp lite foton.