Ibland får jag faktiskt tummen ur och laddar upp lite bilder...

Mannos Ozzie och Mannos Olivia som jag är lite "lektant" åt. Bilden togs igår då de hade halsband på sig för första gången. 

Mannos Ozzie, "Lilla O" som jag först kallade henne eftersom hon är lite mindre än sin syster.

Mannos Olivia, "Stora O". Lite större och kraftigare än sin syster Ozzie.

Laban och Maxía, vackert par om jag får säga det själv.  Här syns tydligt Labans vackra rödskiftning, och Maxías silverskiftning. Båda två har väldigt vackra huvuden och uttryck, men Laban har bättre öronansättning med det önskvärda lilla lyftet strax ovanför skallinjen.

Laban och Piivo, så olika som bröder kan bli. Deras pappa har på Piivo inte lämnat fler spår än den snälla blicken, i övrigt är han oerhört lik sin mamma. Laban har fler och tydligare drag från farssidan.

Godissök på ängen. En uppskattad och uttröttande sysselsättning.

Detta reflexbältet fick jag för ett tag sedan, och efter en lite läskig händelse en kväll när jag och hundarna var ute på en runda här i området..

...så fick det bli bättre trafiksäkerhet även för min brors hund som aldrig förut i hela sitt 13-åriga liv har burit reflexväst eller liknande.

Det som hände var att en bil kom i ganska bra hastighet utanför hus 10, utanför vilket hundarna och jag höll på att passera. Både jag och Tre Amigos har reflexväst när vi är ute i mörkret, och tur var det med tanke på att bilföraren höll bra fart  men uppfattade oss i tid och hann därför bromsa. Avståndet var dock bara 5 meter mellan mig och bilen, vars lysen först träffade Laban och sedan mig. Hade Laban och gamle Bhernard bytt plats så hade det kanske inte gått lika bra eftersom Bhernard dittills aldrig hade haft reflexväst.