Igår var det bara att tömma skallen på allt annat för att få plats med en massa nya intryck.

Hundcoachen Fredrik Steen kom till Lyckeby för att hålla en av sina uppskattade föreläsningar på kvällen, och på dagen var han på Amiralen Zoo för att bland annat hjälpa hundägare som hade någon typ av problem med sin hund.

Jag hade skrivit upp mig på listan för att få lite hjälp med dilemmat hundmöten.

När jag tog mitt lilla gäng och gick mot Amiralen kände jag mig inte särskilt hörker.

Jag var nervös, lika skitnervös som innan man ska kliva in i utställningsringen bland stenhård konkurrens med vetskapen att man har en certvärdig hund. Ett samtal från Carina fick mig på andra tankar, och när jag klivit in på Amiralen Zoo och iakttagit Fredrik Steen en liten stund så rann nervositeten av mig. Han var precis lika trevlig och au naturel som på tv.

Lilla gänget och jag stod och tittade och lyssnade en stund. Jag noterade att kvinnan med boxern som vi skulle gå mot också var inne i butiken. Det var vår tur kl 15:00.

Vi gick ut för att arrangera hundmötet.

Vad händer? Jo, INGENTING händer! Jag gjorde som jag brukar göra när vi är ute och går, och kvinnan med boxern verkade heller inte ha särskilt stora svårigheter med sin hund.

Hundarna hade ju läst av varandra redan inne i butiken.

Fredrik plockade in en grand danois som skulle vara störning för boxern, då blev det så att säga annat ljud i skällan. Maxía, Piivo, och Laban engagerade sig inte nämnvärt, så vi steg åt sidan.

Det jobbades lite med kvinnan och boxern ett tag, men inte så länge innan boxern betedde sig helt annorlunda. Jag såg vad Fredde gjorde, jag fattade vad det var han gjorde.

Det drog ihop sig till att gå in i butiken igen, Fredde stod bara ett par meter framför mig när han frågade någon hur lång tid det hade tagit? 30 minuter? Och här for fan i mig, så jag sa 30 sekunder. "Vidareutveckla inte det där", sa Fredde illmarigt leende till mig, och jag tänkte direkt att han lät nästan precis som en av mina goa hundlärare. Den senare värjer sig när jag sätter igång med mina utläggningar. Som det där med satmara och hundbur..

Nå. skämt åsido, sa han som sorterade äpplen.

Jag fick råd om hur jag skulle göra vid hundmöten, och jag tänkte att jag hade varit inne på rätt spår  med tanken att ta hundarna på tur en och en.

Jag fick frågan vem av hundarna som började? Så vitt jag kan se så verkar de turas om. Nej, helt säker är jag förstås inte men det verkar som att de turas om.

Eftersom de är en flock som gaddar ihop sig eller vad man ska säga, så kan jag inte ta alla.

Ta en.

Det gjorde jag idag, jag plockade Maxía som alltid ska ha typ sista ordet. Både hon och gossarna lugnade sig fortare än kvickt. Då slog mig en tanke. Det var ju precis så jag gjorde med valpen, som tidigare betedde sig illa mot både människor och hundar vi mötte på våra rundor. Enda skillnaden är egentligen antalet, valpen är en, mina är tre. Men det räcker att plocka en av tre,

de andra två följer ju bara och fattar vinken när en blir plockad.

Gårdagens höjdpunkt var ju så föreläsningen. Intressant, en hel del aha-upplevelser, en del hmmm, och ett "det där köper inte jag". Dessutom kan Fredde Steen konsten att bjuda på sig själv, så det blev en hel del skrattsalvor också. Och jag köpte en av hans böcker förstås, en som verkar passa bra både med mina egna och med valpen.

Den senare ska vara här hela helgen, hon var här idag och nu börjar det lossna lite för mina hundar, de är framme mer. Maxía har fattat vinken och bytt ragatakostym XL mot dito medium.

Jag satte mig på golvet idag för att gosa med henne och valpen. Det gick rätt bra, men valpen håller för säkerhets skull ett visst avstånd till den lilla skräcködlan.

Längtar till i morgon!  

Fredrik Steen under sin föreläsning