..liten skål, stor hund stor skål.

Väldigt logiskt egentligen. Oavsett storlek så kan alla hundar dricka ur samma skål, så länge inte de allra största ska dricka ur en skål avsedd för minihundar för antingen sveper de iväg skålen eller också försinner skålens innehåll i ett enda slurp.

Självklart kan det också spela in i vilket material skålen är gjord.

Till vänster mina hundars vattenskål i keramik, den har hängt med under ett antal år och kan tyckas lite stor när hundarna ses dricka ur den. Men den är liten om man jämför med den rostfria skålen till höger, avsedd för stor hund.

Den stora hunden är naturligtvis valpen, extraglansen i min hundvärld. I dag var hon med oss här hemma, i vår lya under några timmar. Helt friktionsfritt var det dock inte, hon försöker mjuka upp Laban till lek och han i sin tur vill också gärna leka men samtidigt vaktar han på mig och verkar försöka hjälpa till eller hur man ska uttrycka det, med ledarskapet. Det är INTE bra att Laban vaktar på mig! Jag fick dela på dem, vara tydlig mot Laban att inte vakta och mot valpen att inte försöka invitera Laban till lek. Den senare kan visa upp ett hett humör.

Maxía skötte sig över förväntan. Hon sade ifrån på skarpen vid ett par tillfällen och det var ingen tvekan om att valpen fattade hinten. Utan att vara elak satte sig Maxía i respekt, så liten hon är!

Piivo imponerade. Lugn, tålig, och nästan dumsnäll som han är. Valpen var ganska hårdhänt med sitt snufsande och smånoppande, den lilla kompisens långa vackra öronfransar var särskilt spännande. Piivo lät sig snufsas igenom, han lade sig lugnt på rygg och blev rekorderligt undersökt, eller ska man säga GENOMsökt? Han använder huvudsakligen kroppsspråket, det är sällan man hör honom morra men när han väl morrar så fattar den andra hunden.

Vid ett par tillfällen tyckte Piivo att valpen blev lite väl livlig, då morrade han åt henne. Det räckte, hon lade av och Piivo lufsade lugnt därifrån.

Det är som sagt väldigt intressant med hundars signaler. Nyligen lyckades jag fånga signalspelet mellan Piivo och Laban när de lekte, och det är inget snack om vem som styr!

Här syns tydligt hur Piivo dominerar sin lillebror Laban fullständigt. Det började som en lek mellan alla tre, men när Maxía tröttnade och gick därifrån så ändrade det sig. Notera att båda hanarna är dominanta i sin natur, men just här var Piivo den starkare och Laban gör sig vänlig och ofarlig. För det mesta när de leker turas de om att jaga varandra, sedan börjar de brottas.

Piivo brukar låta Laban vinna första ronden, men när han vräker sig upp från sitt valda underläge så har Laban inte en chans eftersom han sitter som i ett skruvstäd så länge han sprattlar och kämpar emot. När han slappnar av släpper Piivo sitt grepp om honom och går därifrån. Laban kravlar sig upp och ruskar på sig. Leken är slut, leken med ett stänk allvar där Piivo lugnt och utan ett ljud talar om för Laban vem som EGENTLIGEN är starkast. Så länge det inte finns resurser ( mat, extra gott godis, tuggpinnar, etc ) att försvara och göra anspråk på så håller gossarna sams.

I morgon ska valpen vara hos oss igen några timmar. Det ska bli kul, och förhoppningsvis har Laban tinat upp lite mer. När vi var ute i eftermiddags så noterade jag att han var mest lekfull mot henne när hon vid ett par tillfällen inviterade till lek. Jag noterade också att när hon började bli lite väl livlig mot honom så började han ilskna till, så det var bara att gå emellan och bryta leken innan den gick över styr. Nå, jag får styra upp det där mellan honom och valpen.