Piivo och valpen kom ytterligare underfund med varandra idag. Först ville Piivo inte alls vara med, men när han insåg att han inte skulle komma längre än kopplet räckte så var det bara för honom att typ gilla läget.

Valpen är som sagt av den intensiva typen, och idag ansträngde hon sig verkligen om möjligt ännu mer för att få igång sin nya kompis. Hon slickade, noppade, visade sig ofarlig, sprang runt honom, och verkade inte alls förstå varför han inte ville leka. Vi gick en sväng runt bostadsområdet, solen sken och det var riktigt varmt. Bland annat därför stannande vi till vid kortsidan på ett av husen, och jag upptäckte att jag hade tagit på mig en för tjock jacka.

Valpen försökte med samma redan beskrivna beteende på nytt få igång Piivo att leka med henne.

Piivo använder sällan morranden och skällande när han tillrättavisar, han använder sig huvudsakligen av kroppsspråk och minspel, så även nu. Han var fullständigt ointresserad.

Valpen gav sig dock inte utan började skälla. Jag lät henne göra det, och till slut tröttnade Piivo och skällde tillbaka. Valpen tystnade och verkade lite förvånad, men snart var hon igång med lekinviter igen. Till slut började Piivo tröttna rejält och morrade. Jag tänkte att det var bra att han sade ifrån. Valpen tittade förvånad på sin kompis, och jag bestämde mig för att vi skulle fortsätta gå. Vissa saker måste hundar få ta hand om själva ( så länge det inte rör sig om tjafs och slagsmål ), men nu blev det läge för mig att gå in och genom att fortsätta gå ge en hint om att det roliga var slut. Över lag gick vår lilla runda i övrigt ändå ganska städat till och det var en tydlig förbättring jämfört med rundan i fredags. Det verkar rätt klart mellan Piivo och valpen, men det finns tillfällen då jag kan tycka att Piivo är alldeles för snäll. Valpen har dock fått positiva intryck.

På torsdag och fredag är det Labans tur att träffa valpen. Det ser jag med spänning fram emot, Laban är familjens busfrö men i grunden en försiktig natur. Dock tror jag att eftersom valpen är en schäfer så kommer nog Laban över en eventuell osäkerhet ganska snart. Han har ju på regelbunden basis vistats mycket bland just schäfrar och tycks förknippa dem med något väldigt positivt, och vi får inte glömma att hans "flickvän" Yanni är just en schäfer som han får glädjefnatt över att se.

Laban är ju också en väldigt dominant liten herre med starkt resursförsvar som till och med Maxía kan vika sig för om resursen är tillräckligt attraktiv för Laban.

Han är också väldigt signalsäker.

På måndag, om en vecka alltså, blir det Maxías tur. Med tanke på hennes ragatiga sida så är jag lite nervös, men jag har en idé om hur jag ska få det att fungera på bästa möjliga sätt. Inledningsvis lär jag säkert behöva plocka min lilla ragata minst en gång, men när hon uppför sig så ska det belönas och på så sätt blir valpen positiviserad för henne.

Men först är det alltså Labans tur att träffa valpen, och det ska bli spännande !