Jisses, Maxía förnekar sig aldrig!

Liten och söt är hon, gosig och sällskaplig. Men skenet kan bedra!

Igår var fina valpen extraglansen här och Maxía iklädde sig raskt ragatakostymen i storlek XL.

Nu pratar vi inte bara om att sura, nu pratar vi om att agera satkärring.

Stackars valpen är inte vatten värd enligt henne, så det enda jag kan göra utöver att plocka Maxía när hon är elak mot valpen är att positivisera den för henne. Precis som när Laban var liten, och den lille stackaren hade det banne mig inte lätt.

Men nu är det alltså frågan om en schäfervalp, en 3,5 månader gammal schäfervalp som får sina fiskar varma av satkärringen Maxía. En schäfervalp i den åldern är aaningen större än en tibbevalp i samma ålder, men storleken har uppenbarligen ingen betydelse. Maxía rules.

Valpen å sin sida har helt klart fattat budskapet och visar stor respekt för henne, igår lyckades jag filma en intressant sekvens mellan de två. Valpen försökte verkligen blidka Maxía, hon hämtade t o m en boll som hon släppte ner på golvet och puffade mot henne med förhoppningen att hon skulle bli liite kompis åtminstone?

Men Maxía låg obeveklig i solen på golvet och såg ut som att hon ägde hela världen. Valpen gick då till mig och viftade lite osäkert med svansen, och slutligen reste sig Maxía och gick stelt bort mot soffan och dröp in under den.

Med Piivo och Laban är det helt annorlunda. Piivo är fortsatt enormt snäll och tålig, valpen drar honom i öronen, greppar honom i nacken, men han säger inte ett knyst.Helt förtjust är han förstås inte, men han säger ingenting. Han går och lägger sig 

Igår fick jag gå emellan för då höll valpen på att dra iväg med honom.

Laban har tinat upp en smula, igår lekte han och valpen en kort stund, och när vi senare var ute på lunchrunda ville valpen leka igen och greppade Laban över skuldran och började lyfta. Nä då, inget mer hände än att jag ingrep.

Det enda jag behöver skydda valpen ifrån är Maxía. Allt annat får jag skydda från valpen.

Härlig är hon, den "lilla"!

Ragata i söt förpackning