I går hade Piivo något som verkade vara en dålig magdag, och ännu en gång tänkte jag på det där med foder. Det är väldigt lätt, ibland väldigt lätt, att skylla på fodret.

Piivo äter nu endast Nordic special+, det innehåller enligt vad jag kan se ingenting som kan vara allergiframkallande för hund. Vete, majs, soja, nada av dessa ämnen. Det enda godis han får är torkad njure, och kexet efter kvällsmålet är utbytt mot en bit torkad vom. Kanske har han haft en liten reaktion för att han ibland när jag gör mina frukostmackor får en liten bit ost ?

På helgen brukar de få lite leverpastej när vi har ätit frukost, och kaviar brukar också vara väldigt populärt.

Vi får stryka detta helgfrosseri och byta ut godsakerna mot njure eller vom.

Men igår morse lade jag märke till att det lät lite från Piivos mage så jag blev förstås lite orolig, men han åt inte gräs när vi var ute vilket var en lättnad samtidigt som det förvånade mig en smula.

Likadant när de fick sin frukost, först tvekade han lite men så började han äta. Inte lika glupskt som han brukar men han tömde sin skål ordentligt. Jag drog slutsatsen att han ändå mådde ganska bra. Dessutom var magen mjuk när jag kände på honom längs sidorna, men jag blev ändå lite mer vaksam.

När vi var ute på eftermiddagen fick vi ett hundmöte med en schäfer eller schäferblandning. Laban blev så glad att han närapå studsade på stället, Maxía och Piivo däremot gick igång och började skälla som tokar, men till slut hade jag fått kontakt med allihop. Det brukar belönas med godis. Piivo fick torkad njure som godis. Först ville han inte ha, men beslöt sig snart att ändå tugga i sig den. Därefter började han bete sig lite som att han mådde illa och hade lite ont i magen.

Han krökte ryggen lite grann samtidigt som han sträckte fram hals och huvud och började låta som att han skulle kräkas. Annars när han ska kräkas så går han stelt och drar med sig bakänden, men nu stod han alltså stilla med krökt rygg, och vad jag kunde se och höra så fick han inte upp något. Han lyfte huvudet igen och såg olyckligt på mig. Ryggen var fortfarande krökt, jag försökte få honom att gå med oss andra och efter några steg med ännu krökt rygg verkade obehaget släppa och han rörde sig som vanligt igen.

Han krökte lite på ryggen en gång till under vår lilla runda, men eftersom han körde race med Laban när vi kom hem så var det nog inte så farligt.

Han åt sin kvällsmat som vanligt, och som vanligt när han fick sin torkade vom så sprang han iväg för att tugga i sig den.

Eftersom det under dagen hade glurpat och låtit lite från hans mage så låg jag en stund under kvällen med örat mot hans mage och lyssnade. Det verkade vara ett smärre krig där inne, oj vad det glurpade och bubblade ! Plötsligt blev han lite orolig och lyfte huvudet. Ljudet som kom från honom lät inte direkt som ett rapande, mer som ett flytande. Sedan hoppade han ner från soffan,

ställde sig under soffbordet med lätt krökt rygg och med hals och huvud sträckt som tidigare. Han harklade sig ett par gånger och jag tänkte att han nog fått lite sura uppstötningar ? Sedan rätade han upp sig och gick ut i hallen, jag gjorde mig beredd att kliva upp från soffan och ta ut honom. Men han stannade i köksöppningen, verkade fundera lite innan han gick mot skålen för att dricka. Efter en stund kom han tillbaka och lade sig i BIA-bädden. Det lät lite från hans mage och jag började fundera. Ska en hundmage låta så mycket ? Det verkade uppenbart att gossen Piivo inte var helt tip-top. Han verkade på något sätt lite avslagen.

För att stilla min nyfikenhet lyssnade jag även på Maxìas mage. Den var tyst, och jag gissade att en hundmage ska vara tyst.

Hade Piivo möjligen haft lite gasbildning och sura uppstötningar ? Har detta möjligen något samband med hans magsjukdom för några veckor sedan, och vad orsakade egentligen själva magsjukdomen ? Röntgen visade inte på något främmande föremål, och varken Maxía eller Laban hade varit eller blev sjuka.

Jag fortsätter ge honom specialkost utan allergiframkallande ämnen och är lite observant.

Sedan kom jag att tänka på hans farmors kullsyster som under sina sista levnadsår gick mer eller mindre konstant med krökt rygg. Hon var lätt överviktig dessutom. Eftersom hon senare slutade äta så togs hon till veterinär med misstänkt livmodersinflammation och genomgick därför operation. Därefter omplacerades hon till en ensam äldre herre som är en bekant till familjen.

Hunden blev otroligt bortskämd. Och fet eftersom hon fick en kost som är långt ifrån hundvänlig.

Hon gick fortfarande med krökt rygg.

Efter något år hos mannen blev hunden plötsligt akut sjuk och togs i ilfart till veterinär som konstaterade átt hundens mage var i så dåligt skick att det inte fanns något att göra. Dessutom hade hon fått diabetes.

En avkomma till denna tik har emellanåt liknande symtom med känslig mage, som även kan bero på stress eftersom hon lever i en familj med två små pojkar som på många pojkars vis är väldigt aktiva.

Jag tänker alltså på en eventuellt ärftlig faktor som inte heller får uteslutas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Laban och Maxía på stenen under vilken gamle Pompe vilar. Bilden tagen i april i år.   Ojojoj, nästan 1,5 år sedan jag skrev något sist. Man kan säga att bloggen har fått ligga i träda.    Mycket har hänt under den tiden, t ex vann Laban s...

Nu blev det inte så, jag var så rasans trött att jag till väldigt stor del av helgen har sovit och slappat. Och haft dåligt samvete för hundarna som hade en väldigt tråkig matte. Tanken var att vi skulle ha lite roligt och trevligt tillsammans, jag...

Egentligen har jag inte någon vidare tid för att sitta och klappra, men som vanligt lullar jag i min egna lilla värld och som vanligt blir det en del funderingar. Den här gången funderar jag över Piivo, jag tycker faktiskt lite synd om honom.   ...

Det är inte bara hundars beteende som är intressant att studera. På sistone, inte bara igår och idag, har jag lagt märke till hur folk jag möter beter sig när jag kommer med enbart Maxía, Piivo, och Laban, när jag kommer med nämnda tre och valpen, oc...

  Så här ser hon ut, hon fyllde 4 månader i söndags och bilden är tagen idag. Duktiga handlern Roland Sandström poserar henne.   Jag har haft henne hemma några timmar idag och passat på att hantera och pyssla lite med henne. Med tanke på at...