Jag måste vara uppriktig : gamle Bhernard får gärna vara här, men det är riktigt skönt att ha ett par fria dagar !

Idag tog jag tillfället i akt att ta en härlig långpromenad över Spandelstorp-Hässlegården.

Både jag och hundarna behövde det, det var längesedan vi tog en långpromenad och dessutom låg mitt blodsocker alldeles för högt. Det betyder att kroppen far illa och att konditionen blir rejält försämrad, så jag visste att promenaden skulle bli lite extra ansträngande. Vid normal blodsockernivå har jag hyfsad kondis.

Det var riktigt skönt väder, halvklart till molnigt, runt 4 plusgrader och kylig vind. När vi kommit en bit i pissallén ute i Spandelstorp kopplade jag loss Laban. Det går bra att ha honom okopplad, visst kan han stanna och dröja kvar vid en intressant doftande fläck i marken, men när han upptäcker att vi andra har fortsatt gå så kommer han snabbt kutande. Det går också bra vid hundmöten när han är okopplad, tack vare en trevlig kontaktövning som Carina visade mig för ett tag sedan. Dessutom är inte Laban särskilt svårstyrd.

Övningen går ut på att hunden ska belönas för rätt beteende. Finns utrymme så går man lite åt sidan, gömmer godis i händerna ( som man håller rakt ut eller bakom ryggen ) och kommenderar "sitt". När hunden sitter och tar ögonkontakt belönas den med godis. Maxía och Piivo är faktiskt bättre på den övningen än Laban, han är lite tittig.

Under promenaden fick vi hela tre hundmöten att träna detta på, och det gick riktigt bra !

Väl hemma på Carlandra igen så fick hundarna och jag ungefär samtidigt syn på deras hatobjekt Rasmus som var på väg ut med sin matte. De gick åt samma håll som vi, men jag verkade ha agerat i tid för hundarna följde snällt med i vändningen jag gjorde, de satte sig även fint och tog ögonkontakt utan att bry sig det minsta om Rasmus , som började försvinna utom synhåll.

Jag kräver av hundarna att de ska sitta kvar tills jag tar deras koppel och säger till dem att följa med. Maxía gillar inte idén att sitta kvar, men bröderna Eskilson är duktiga.

Ojojoj ( härmar Robert Gustafsson ), har jag nånsin dröjt så här länge mellan bloggbesöken ?

Faktum är att  det har varit full rulle den här veckan, och jag har varit så trött att jag knappt har orkat tänka tanken på att skriva över huvud taget.

Jag har ändå lyckats klämma in lite tid för aktivering av de egna hundarna. Två gånger denna vecka har de fått rusa runt och leka på ängen, och så har de fått lite godissök. Detta verkar vara en bra kombination för att trötta ut hundarna, de har knallsovit i flera timmar efteråt.

Uffe har haft semester, de sista åren har han tagit en semestervecka efter 1:a advent, och då brukar vi hjälpas åt med en rejäl grovstädning inför jul, då  behöver vi bara torka och putsa av i lyan dagarna innan jul så det är rent och fint.

Fast i år har Uffe huvudsakligen fått städa själv, jag har haft så mycket annat att min tid inte riktigt har räckt till för att städa.

I måndags var det valpplocket som har varit mig ett stort nöje ! Jag lade även lite tid på Tre Amigos, gjorde en del inköp och for i allmänhet runt som fan.

I tisdags hade jag två sjukhusbesök, först på klin. fys för att genomlida en 24-timmars blodtrycksmätning. Det blev en faslig massa sladdar och grejer på överkroppen, en blodtrycksmanschett på vänsterarmen, och en liten dosa som noterade blodtrycksvärdet fästes i ett bälte på magen. Blodtrycksmanschetten pumpades upp  och mätte var 20:e minut dagtid och var 30:de minut nattetid. Innan jag vande mig vid att vara fjättrad vid denna anordning for jag väldigt illa av att ha den på mig, det var väldigt bökigt.

Jag var på klin.fys kl 13 och hade tid hos min psykolog kl 14, men jag hann med och var ute i ganska god tid på båda ställena. Skönt att även psyk mott finns på sjukhuset, annars hade det blivit jävligt tight om tid !

I onsdags skulle jag till klin. fys för att ta bort blodtrycksanordningen med sladdar från överkroppen, och gissa om det var skönt att slippa den ! Blodtrycksanordningen alltså !

Onsdagar betyder hundprommis, och på dagen skulle jag även haft lite valpplock, men det skulle komma en ev valpköpare och titta på lilla Noelle så jag fick en oväntad lucka i planeringen. Jag kommer faktiskt inte ihåg allt vad jag fyllde den luckan med annat än att jag hjälpte Uffe med lite detaljer i städnbingen.

Just den dagen låg mitt blodsocker väldigt lågt, så jag fick äta en massa sötsaker och grejer för att inte behöva åka ambulans till akuten i värsta fall.

Men hundprommisen ville jag absolut inte missa för allt socker i världen, så jag preparerade mig rejält, tog lilla Laban och gick bort mot kliniken. Jag mådde bra under prommisen, som för kvällen leddes av Anja, och Laban var jätteduktig !

I torsdags var det läge att ordna med lite inköp igen, och så skulle Piivo badas och göras fin. Borsta, bada, borsta, föna, och borsta igen, men OJ så snygg han blev !

Därefter var det matdags för lilla mig, och därefter bar det av mot lite valpplock. Nu bar det sig inte bättre än att Elisabeth och jag typ gick om varandra ; hon hade glömt att tala om att hon slutade kl 14, och jag hade inte en tanke på vad det var för dag !  Och därmed hade jag en ny lucka som skulle fyllas med något annat att göra. Det gav sig självt när jag kom hem igen och lilla Laban for upp i famnen på mig ; nu hade jag verkligen det perfekta läget att fixa med kloklippningen som hade blivit lidande ett par veckor för länge. Sagt och gjort, det blev gosestund med kloklippning.

Uppenbarligen fann Laban det hela väldigt mysigt och behagligt, för rätt vad det var så hördes ett snarkande. Han hade somnat !  Fredrik Steens trivsamma modell på kloklippning passar Laban perfekt, och det är så mycket enklare och behagligare även för mig.

Resten av torsdagen bara rann iväg. Jag kommer faktiskt inte ihåg vad vi mer gjorde, veckan har gått i expressfart !

Får skriva mer se'n, fyrbenta gänget börjar sukta efter den goda maten jag har tagit hem till dem, och klockan säger att det r dags för utfodring.

Lilla härliga Mannos Noelle ( jag har bara plåtat henne idag ) har en faslig massa spring i benen, det funkar inget vidare att fånga henne på bild för man blir bara yr i bollen. Dock hade jag en god portion tur idag, hon var stilla tillräckligt länge för att fastna på bild. Här är hon i full färd med att utforska vägen ner mot koloniområdet.  Hon blev väldigt fascinerad av diket som finns en liten bit bakom henne på bilden, och när jag klev ner för att få med henne upp igen så visade sig diket innehålla en del vatten som raskt strömmade in i min sko..

Efter nattens stormväder ser det ut så här framför ett av gruppboendena på området...

..och så här såg det ut bakom OKQ8 i centrala Lyckeby idag.

Sen eftermiddagshimmel över Carlandra. Bilden togs i helgen. 

Äntligen måndag ! Nu ska jag krypa till kojs och sova några timmar så jag orkar göra allt det där som står på listan !

Försökte göra bloggen lite julfin, men man tänker kanske mer på porten till helvetet, eller kören "Red And Black Attack" från tv-programmet Körslaget för några år sedan. Nämnda kör leddes hur tjusigt som helst av Joakim Cans, sångare i hårdrockbandet Hammerfall.

Men som sagt, dags för några sovtimmar !

Man brukar kanske inte längta till måndagen, men jag gör det och det finns två superhärliga små anledningar till det !

I går var Carina med flock här några timmar på kvällen, så jag knallade hem Bhernard.

Vill inte riskera nå't ju.

Carina och jag tog respektive gäng hundar och gick en sväng i Lyckeby, man kanske kan säga att vi hade en egen hundprommis fast vi var bara två personer och sju hundar.

Ska ladda upp fotona så fort jag bara får tummen ur..

Det var roligt att se hur folk vi mötte reagerade när de fick syn på oss, en karl som var ute med sin lilla pudel tvärvände så snabbt att hans hund liksom bara rycktes med innan den alls hade hunnit reagera, och en slängig yngling valde att fortare än kvickt kila över på andra sidan vägen.

Både jag och Carina kände oss lite full-i-fan över detta och började skoja om att leta upp någon att skrämma. Naturligtvis gjorde vi inte allvar av skojet, men tanken var roande !

När vi var hemma igen fick lilla Sinja följa med in, och haggan Maxía fick sitta bakom galler i köket. Det är ju tyvärr så att Maxía är rent elak mot valpar och utomflockliga hundar som får komma innanför dörren, fråga Yanni och Sinja, för att inte glömma stackars Laban när han kom till oss ! I kväll började hon sikta in sig på stackars Bhernard igen, men lyckligtvis hann jag se vad som var på gång och därför stoppa henne så hon inte flög på honom. Det börjar bli ett problem, och ibland vill jag bara slita tag i henne och ruska utav helvete, men det är ju långt ifrån rätt att göra på det viset.

Undrar varför hon beter sig så här ? Carina menar att hunden inte mår bra, och naturligtvis ska man inte uppmuntra Maxía att uppföra sig så här illa, och jag funderar lite runt detta allt större dilemma. Det är ju ett problembeteende, att Maxía är dominant visste jag redan och att problembeteendet började när Laban kom hit, men VARFÖR beter hon sig så illa, VARFÖR mår hon dåligt ? Det tog mig fyra MÅNADER av hårt jobb innan hon så smått, och i minimal skala, började acceptera Laban. Mår hon bättre av att bli bannad och korrigerad ?

Laban och Piivo är väldigt vänligt sinnade mot valpar, de uppför sig jättefint mot lilla Sinja ! 

Där behöver jag inte bekymra mig ett skvatt.

Men kvällen förflöt med lugn bland hundarna, bortsett från att Maxía emellanåt protesterade över att vara satt bakom galler. Laban ville sällskapa lite med henne vid ett par tillfällen, så han fick lov att göra det.

Vi hade en riktigt trevlig tjejkväll, Carina och jag ! Uffe var på julfest med jobbet, så det fanns inte en karl så långt ögat kunde nå ! Ja, bortsett från den trevlige polismannen som knackade lite diskret på balkongräcket och frågade om han kunde få låna nyckeln för att kunna komma in i trappuppgången. Han sa inget om vad det gällde, men eftersom det hade förekommit skrik och vrål från lyan där grannen från helvetet bor så antog jag att det var dit han skulle. Igen. Det är inte direkt första gången polisen hälsar på hos grannen från helvetet..

Men ikväll har jag suttit och beställt julkort, de blir jättefina ! Och så har jag fixat lite med ett par julklappar, nu behövs bara ett par till viktiga detaljer se'n är allt klart. Tiden rusar iväg och julen är snart här !

Hm, apropå jul så måste jag ju göra bloggen lite julfin..

Jag ser det som ett förtroende att vara lite "koppeltränare" och "lektant" åt Noak och Noelle.

De är superhärliga  

TACK

Mannos Noak ( tror jag, det är lättare att se skillnad på dem live  )

Såg på Facebook att Labans dotter Selma ska opereras för inåtväxande ögonhår som irriterar.

Jag googlade på det och hittade en del intressanta uppgifter om bl a ärftlighet.

Det framgick att tillståndet är ärftligt, avelsstopp för den drabbade hunden men inte för fria kullsyskon.

Och så bör man förstås ( med tanke på avel ) kolla hur det ser ut med förekomst av inåtväxande ögonhår i linjerna bakom föräldradjuren och inte avla på dubbla anlag.

Detta ger lite utrymme för en avelshundägare att fundera. Laban är fri från inåtväxande ögonhår, men det är inte hans och Piivos pappa.

Hur det är med mamman till Labans valpar, och Piivo, vet jag inte.

Jag vet inte heller hur det är med Selmas kullsyster Beckie.

Men jag intresserar mig för min hunds avkommor, jag lånar inte bara ut min hane och struntar i resten. Jag vill veta vad han nedärver och även hur det går för hans avkommor. Det är inget jag kan begära, men jag blir glad över att få lite information.

Hälsa ? Mentalitet ? Exteriör ? Det är viktigt för mig.

Avelsdjur skall ögonlysas årligen. På området ögonsjukdomar kan jag inte uttala mig på annat sätt än att Laban hade friska ögon när han ögonlystes i fjor. Jag har berättat om PRA i ett tidigare inlägg.

Laban har inga kända sjukdomar, men som sagt vill jag gärna veta vad han nedärver. Genetik är en hel vetenskap.

Egentligen är jag för trött att sitta här och skriva, men jag vill ju berätta lite om den här innehållsrika dagen som började 07:16 i morse. Inte illa att kravla sig upp endast 45 minuter efter att klockan har ringt, annars har jag en förmåga att försova mig mer eller mindre rejält, men idag alltså "bara" 45 minuter.

Nej, jag är absolut ingen morgonmänniska, men jag KAN faktiskt kravla mig upp tidigt.

Först alltså kravla sig upp, ha lite morgon i lugn och ro, pallra sig ut på morgonrastning, utfodra Tre Amigos, och ta sitt insulin. Så långt allt enligt dagens planering.

Uffe och jag hade pratat om att han i mån av tid skulle plocka upp mig på f m och så skulle vi ta en snabb rush i affären. Labans foder var nästan slut, så jag skulle marschera in på Maxi och köpa en ny påse, medans Uffe skulle in på Willy:s och köpa lite mat till oss. Hur smidigt som helst ju !

Men han fick oväntat mycket att göra på jobbet, så vi mötte bara upp som hastigast för att jag skulle få busskortet och en slant till Labans foder. Därmed sprack planeringen, jag skulle bli tvungen att under dagen ta första bästa buss till Maxi, på tid som egentligen inte fanns..

Det löste sig ändå i slutändan, tack vare Carina.

Äta frukost måste man ju, och som vanligt intages den framför TV:n och "Days Of Our Lives".

I reklampauserna passade jag på att plocka fram lite rekvisita som kunde vara bra att ha till dagens julkortsarrangemang för vilken Carina och jag hade slagit ihop våra huvuden. Sååå, med tanke på att iaf några av mina vänner och kontakter läser denna blogg så kan jag inte avslöja mer, planen är dock att resultatet ska komma i brevlådan till vissa och via mejl till andra lagom till jul.

Carina och jag hade bestämt att träffas runt tolv-halvettiden, hon hade ett läkarbesök på vårdcentralen vid halv tolv så det verkade rätt lagom.

Då, vid halvtolvtiden, fick jag ett sms från Elisabeth som frågade om jag hade tid och lust att ta ut valparna. Ååååhh, lust har jag alltid, men skulle tiden räcka idag ? När hade jag tid idag ? Första svaret innehöll frågan om det gick bra lite senare i eftermiddag ? Jag ville ju inte känna mig stressad, valpplock måste få ta den tid det tar för att det ska bli rätt och bra i slutänden. Men så fick jag en så stark känsla av att jag absolut inte skulle ta det på eftermiddagen. Jag hade ju en hel timme nu..

På en timme borde jag ganska lugnt hinna med att ta ut valparna en och en på koppelträning.

Alltså meddelade jag Carina att jag skulle pysa iväg en stund men vara hemma igen till halv ett, därefter meddelade jag Elisabeth att jag skulle dyka upp på stört.

Vilket jag också gjorde. Skönt med korta avstånd !

Valparna är två 11 veckor gamla schäfrar som heter Noak och Noelle. Jag finner båda väldigt trevliga och frimodiga, Noelle är lite mer kontaktsökande och mjukare än Noak som jag upplever som lite mer "sin egen". Han verkar ha vad jag kallar bestämda åsikter om saker och ting. En dominant liten herre som inte låter sig övertygas hur som helst. I LIKE !!

Jag blev väldigt förtjust i båda två, men lille Noak föll mig verkligen i smaken, kanske för att han med sina bestämda åsikter om saker och ting påminner lite om Maxía, för att han med sina dominanssignaler för tankarna till Laban ( det ska vara lite på hans villkor ) ? 

Noelle var väldigt behaglig, hon fann sig bra i att få komma ut iförd koppel och halsband. Visst kunde hon protestera lite grann, men det var inte särskilt svårt att väcka hennes nyfikenhet och få henne med sig. Hon är öppen och lätt att kommunicera med.

Noak var inte lika lättflörtad som sin syster. Han protesterade mer och ivrigare över det dumma påfundet att behöva ha på sig halsband och koppel. Han är som sagt lite mer "sin egen", men till slut övervann nyfikenheten de bestämda åsikterna.

Kort efter att jag kommit hem igen dök Carina upp, och som sagt, vi arrangerade julkort.

Och självklart gick vi in en stund efteråt och satt och småpratade lite. Med in i lyan var amstaffvalpen Sinja. Hon var onekligen jättesöt ! Laban tyckte om henne nästan direkt, när han hade sniffat igenom henne och hälsat lite ordentligt så inviterade han till lek. Piivo tappade svansen och drog sig undan först, men kom tillbaka lite senare.

Lilla Maxía, prinsessan ragata absoluta, skred till verket och gjorde sig riktigt otäck när hon fick bekanta sig med Sinja. Hon är rent elak, min lilla harpa !

Det hela gick huvudsakligen bra, men det är bannemig inte särskilt roligt att behöva dela ut avbasningar i tid och otid. Maxía hade en enda uppfattning om Sinja ; hon var INTE välkommen, hon skulle VÄCK !

Eftersom Sinja är endast 8 veckor så vågade jag inte ta ner gamle Bhernard, han har ju inte vaccinerats en enda gång de senaste 8 åren, så det kan innebära en stor risk för Sinja.

Maxía, Piivo, och Laban vaccineras rekommendationsenligt. Dock inte mot kennelhosta, det vaccinet ges numera som ett nässpray och kan ge obehagliga och ganska långvariga biverkningar i nosen på i synnerhet trubbnosiga hundar. Jag har därför blivit mer eller mindre avrådd från att "sprayvaccinera" mina hundar.

Det blev dags att rasta hundar, så jag gick en sväng med dem. Klockan tickade på, Uffe skulle vara hemma om ett par timmar, jag måste fortfarande iväg och köpa foder till Laban, och så var det ju onsdag och det betyder hundprommis på kvällen !

Carina skulle till Maxi för lite matinköp, så hon erbjöd mig att åka med vilket jag gladeligen accepterade !

När vi ändå befann oss på köpcentrat så köpte vi oss varsin korv innan hemfärden. Carina hade inte ätit nå't än, och jag hade sumpat lunchen vilket min mage kännbart talade om för mig vid det laget.

Väl hemma fixade jag snabbt undan ett par saker innan jag begav mig ett par portar bort för att hämta och rasta Bhernard som tillfälligtvis är lite dålig i magen och därför står på svält.

Sedan hem igen och få undan gårdagens middagsdisk, Uffe kom hem.

Koppla av en stund. Sedan började det stora krånglet. Vanligtvis när hundprommisen närmar sig sluttampen så brukar Uffe möta upp med de två hundarna som fått vara hemma, och vi har ju dealat att han först ska rasta Bhernard och släppa upp honom hos brorsan. I kväll behövde Uffe dock vila knät. Ok, modifiering av plan. Jag tog med mig Tre Amigos på hundprommisen, Uffe rastade Bhernard men eftersom han inte har nyckeln till brorsans lya så får ju jag ta upp hunden dit.

Bytte vatten till honom, slängde till honom tre godisar för att Uffe skulle hålla käften och sluta gala om att hunden måste ha mat. JA, det måste den, men när en hund är risig i magen så mår den bäst av att vara utan mat ett dygn. Därefter ska den ges skonkost tills magen verkar ok igen, och då kör man in den på sin vanliga mat igen.

Sedan gick jag därifrån, tänkte att brorsan ska ta ut sin hund en gång till ikväll. hoppas han kommer ihåg att det är onsdag.

Och när jag kommer hem så utbryter ett praktgräl. Om Bhernard, och det handlade inte bara om att han måste gå utan mat ett dygn.

Där försvann också glädjen över att Tre Amigos uppförde sig jättefint under kvällens hundprommis.